När Pekingadvokaten Arial Zhang nyligen klev på flygplanet hem till Kina efter att ha varit i USA, hade hon en väska full med Nike-skor och designerkläder under armen.

Hon hade varit på en veckolång konferens, och liksom många andra kineser upptäckt att många saker är mycket billigare utomlands.

– Jag köpte inte en pryl som inte var minst 50 procent billigare än i Peking, berättade hon för Epoch Times. De sex paren Nike-skor som hon köpt på en outletaffär kostade i snitt 35 dollar, medan de i Peking, förutsatt att de var äkta, skulle kostat 120 dollar, sade hon.

”Priset i Kina” skulle ha varit de ”tre otäckaste orden för amerikansk industri” enligt vad Business Weekly förutsåg 2004. Med det avsåg man den billiga kinesiska importen som skulle radera ut den amerikanska tillverkningsindustrin. Nu ser man dock att allt fler kineser handlar utomlands för att få ”Kinapriset”.

En handväska som kostar 100 dollar i USA kostar mer än det tredubbla i Peking, och en iphone kostar dubbelt så mycket.

Dessa observationer bekräftades av en statlig mediarapport nyligen där man citerade handelsministeriet som sade att priserna på 20 toppmärken inom fem olika kategorier (armbandsur, väskor, kläder, alkohol och elektronik) låg 51 procent högre i Kina än i USA och 72 procent högre än i Frankrike. Handelsministeriets talesperson Yao Jian erkände:

– Det här är inte särskilt rimligt och rättvist för de kinesiska konsumenterna.

Prisgapet driver kineserna att handla sina lyxvaror utomlands, enligt en rapport från Bostonbaserade internationella konsultfirman Bain & Company som kom i november.

2009 gjorde fastlandskineserna 56 procent av sina lyxköp utomlands, inklusive i Hongkong och Macao, något som sammanlagt uppgick till 87 miljarder yuan.

Utländska lyxmärken har varit dyra i Kina på grund av landets handelsbarriärer. På vissa platser stiger även priserna på livsmedel. En kinesisk bloggare jämförde matpriserna mellan en livsmedelsaffär i Boston i USA och en i Hangzhou i Kina, som ligger cirka 16 mil från Shanghai.

Tio av de 19 produkterna som jämfördes var dyrare i Hangzhou, inklusive stapelvaror som gröna bönor, selleri, bananer, mjölk, ägg och kött. Bland annat var mjölken i Hangzhou nästan tre gånger så dyr som i Boston, och äggen mer än dubbelt så dyra. Liknande historier dyker regelbundet upp på internet.

Kineser som bor nära Hongkong åker också regelbundet över gränsen för att handla livsmedel. En hemmafru i Guangzhou berättade för Yangcheng Evening News att hon sparade upp till 700 yuan, motsvarande 30 procent, på att storhandla i Hongkong. Bland annat köpte hon toalettpapper, rengöringsprodukter, matolja och kryddor.

Den genomsnittliga inkomsten i Kina ligger långt efter USA. Enligt officiell statistik från 2009 låg den genomsnittliga disponibla inkomsten per capita i Kina omkring 2600 dollar, medan samma siffra i USA låg på 35 925 dollar.

Larry Hsien Ping Lang, som är ekonomiprofessor på Chinese University of Hongkong, lägger skulden på Kinas gap mellan inkomst och priser på myndigheternas ekonomiska politik. Den 10 mars skrev han en bloggpost där han förklarade att Kinas skattekrediter och subventioner för exportindustrin har hållit exportpriserna nere och att det låga ”Kinapriset” därmed fortfarande lever, fast utomlands.

Kinas höga skatter i kombination med valutautgivningen för att väga upp exportkostnaderna trycker upp de inhemska priserna. Skatter utgör 64 procent av konsumtionsvarupriset i Kina, noterade Lang, vilket är 1,8 gånger högre än varornas egentliga pris, något som också ökar priserna.

Dessutom har Kina tryckt mer pengar för att jämna ut för exporten, något som direkt orsakar allvarlig inflation, enligt Lang.

– Kina har för närvarande en reserv i sin utrikeshandel på omkring 2,3 biljoner dollar. För detta har man gett ut 16 biljoner yuan, nästan fem gånger så mycket som den totala valutamängden under 2008 då 3,4 biljoner yuan fanns på marknaden.

– Smällen för det här enorma pengatryckandet på grund av exporten, har helt och hållet fått tas av folket i form av inflation, vilket lett till kraftig värdeminskning på pengarna i folks händer. Därmed har priserna skjutit i höjden, tillade han.

Produkter som tillverkats i Kina har köpts av amerikanska företag med amerikanska dollar och dollar som tagits av den kinesiska regeringen, skrev han.

– Det enda det kinesiska folket fick för detta var att deras pengar blev mindre värda.