Massutrotning av allt liv på jorden inträffar en gång på 27 miljoner år, enligt en studie av amerikanska forskare. Nästa massutrotning förväntas ske om ca 16 miljoner år, med en felmarginal på några miljoner år.
Fysikern Adrian Melott från University of Kansas och paleontologen Richard Bambach från Smithsonianinstitutet i Washington, publicerade sin artikel Nemesis Reconsidered i Royal Astronomical Societys månatliga meddelande i september 2010.
De sade att deras upptäckter motsäger Nemesisteorin (teorin om dödsstjärnan), som förutspår existensen av en mörk följeslagare till solen, som är upphov till att skurar av dödliga kometer skickas in i solsystemet varje gång den korsar Oorts kometmoln (ett moln av kometer som cirkulerar i solsystemet).
Forskarna har identifierat 19 stora massutrotningar som ägt rum de senaste 500 miljoner åren, varav 10 har inträffat mindre med en avvikelse på mindre än tre miljoner år från det tillfälle som förutsägs i den 27 miljoner år långa cykeln.
Där innefattas utrotningen av dinosaurierna för 65,5 miljoner år sedan, som ägde rum för tre cyklar sedan och nästan exakt enligt schemat. Varje händelse orsakade utrotning av 10 till 60 procent av alla arter. Forskarna är till mer än 99 procent säkra på att dessa händelser inte var slumpmässiga.
Nemesisteorin lades fram av paleontologer 1984 som en förklaring till de periodiska massutrotningarna. Enligt Melott och Mambach borde omloppstiden för en sådan stjärna ha förändrats med 15 till 30 procent de senaste 500 miljoner åren.
Andra forskningsartiklar har påpekat att stjärnan varje gång skulle ta 4 procent längre tid på sig att fullborda sin omloppsbana, på grund av störningar från passerande stjärnor och från galaxens gravitationsfält.
”Det som visas i fossil överensstämmer inte med de störningar som kan förväntas från en mörk följeslagarstjärna till solen”, skrev Melott och Bambach sin artikel.
Om Nemesis faktiskt existerar skulle ett rymdteleskop från NASA vid namn WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer), som sköts upp i januari 2009, ha kunnat upptäcka den. Det kommer att ta forskarna fram till mitten av 2013 att analysera resultaten från sökandet efter avlägsna objekt i det infraröda spektrat, vilket avslutades i oktober 2010 när teleskopets kylvätska rann ut.
Teleskopet sökte av himlen två gånger för att skapa bilder från dåtid. Om ett avlägset föremål förflyttat sig mellan tidpunkterna för de två sökningarna kan forskarna använda bilderna för att härleda dess lokalisering och omloppsbana.
Melott och Bambach gav inte någon alternativ förklaring till Nemesis beträffande dessa periodiska massutrotningar, som förblir ett mysterium.
Läs forskningsartikeln här:
Översatt från engelska:
