En miljökampanj mot en tasmansk pappersmassefabrik har blivit en stor valfråga.
Miljöminister Malcolm Turnbull godkände förra veckan att en pappersmassefabrik ska byggas i Tamardalen för motsvarande 9,6 miljarder svenska kronor. Motståndare till bygget vill ta upp beslutet i högre domstol. Turnbull säger att han accepterade den ledande forskaren dr Peacocks råd att godkänna fabriken, med tuffa restriktioner.
”Som ett svar på dr Peacocks råd har dessa förutsättningar nu fördubblats till 48,” säger han. Även arbetarpartiet har stött beslutet.
Den tasmanska regeringen hade för drygt 20 år sedan förbundets samtycke till att bygga en damm nära den plats där Gordon- och Franklinflodens vägar möts i sydvästra Tasmanien. En oppositionsvåg stjälpte emellertid omkull planerna i australisk domstol. Ärendet var då lika kontroversiellt som massafabriken är idag.
Över 10 000 lokalinvånare samlades i juni i Launceston för att protestera mot förslaget. Under helgen för ett par veckor sedan hölls protestaktioner runtom i hela Australien. Motståndare säger att Malcolm Turnbull inte har auktoritet att godkänna fabriken och att de kan anföra ett rättsligt jäv.
– Beslutet är ytterligare ett bevis för den spruckna utvärderingsprocessen som kommer att resultera i stora skador på Tasmaniens urskogar, vattendrag och boende i Tamardalens hälsa, säger Vildmarksföreningen.
Judith Ajani vid Australiens nationella universitet säger att med så mycket oro som politiker och personer med liknande positioner i samhället har uttryckt kring klimatförändringar, är det ironiskt att Australien fortfarande debatterar värdet av att hugga ned urskog.
Hon hävdar att kontroverserna kommer att fortgå tills båda parter inser behovet av att utveckla en nationell plan för skogsbruk som införlivas med Australiens överväldigande kolfattiga trädplantage.
– Som ett resultat fortsätter vi att hamna i dessa intensiva konflikter där båda parter förvränger saker och slutligen hamnar i politiska positioner.
Ajani, som skrivit boken ”Skogskriget” om australisk timmerindustri, säger att Australien och i synnerhet Tasmanien har utmärkta plantageresurser av såväl hårda som mjuka träslag. Hon menar att dessa skulle kunna vara ett ekonomiskt överlägset alternativ framför urskogarna. ”Nu när klimatet hamnat i fokus blir problemet med urskogarna och hur vi vill relatera till urskogen väldigt viktigt,” säger hon.
– Ifall vi vill se skogen maximerad för kolbuffringsförmåga så ska vi verkligen inte kapa så gamla träd, och vi skulle ha låtit den nyplanterade skogen växa sig till en gammal skog och lagra enorma kolvolymer i levande materia ovan jord och lera och i rötterna under jord,säger Ajani.
Senator Christine Milne från De gröna sade att en av anledningarna till att pappersmassefabrikens ägare Gunn ville uppföra fabriken i Tamarregionen och inte på västkusten långt borta från landsbygdsbefolkningen, var att det gav tillgång till urskogarna i områdena kring Tamarregionen.
Nedhuggningen av urskogarna var det som oroade miljöpartisterna mest med pappersmassefabriken, då de beräknat att fabriken skulle komma att släppa ut tio miljoner ton koldioxid i atmosfären. ”Detta beräknas motsvara ungefär två procent av Australiens utsläpp,” säger Milne.
Att de planerar att använda urskog istället för timmerplantage som föreslagits till en början ökade bekymren angående miljöfrågorna säger hon, eftersom träet från urskogarna är mörkare och kräver större klormängder vid blekning av pappersmassa.
– Klor är det enda de kommer att kunna använda för att få det tillräckligt vitt, härav dioxinerna och furanet som kommer att följa med ut i avloppet.
Ben Quin, som tidigare kandiderade för Lyons liberaler i Tasmanien, avsade sig ärendet förra veckan och kommer att stå som oberoende i kommande val.
Quin säger att det finns nyckelfrågor kring pappersmassefabriken och när båda parter godkänner projektet kommer inte dessa ärenden att tas upp mer.
– I nuvarande situation finns ingen möjlighet för allmänheten att göra sin röst hörd, sade han i ett uttalande till ABC.
