År 1809 delades vårt rike, och Sverige och Finland gick skilda vägar och omvälvande förändringar följde efter 600 års riksgemenskap. I Stockholm invigdes ”Märkesåret 1809” under högtidliga former. Sveriges och Finlands gemensamma historia är temat för Märkesåret som uppmärksammas under tolv månader.
– Uppbrottet var på många sätt smärtsamt. För de styrande i det dåtida svenska riket sågs förlusten av den östra rikshalvan som en näst intill oöverkomlig katastrof.
Det sade den svenske talmannen Per Westerberg i sitt hälsningstal vid invigningen av Märkesåret 1809 i riksdagens plenisal idag, den 15 januari 2009. Han sade också:
– Efter 200 års skilsmässa vill jag påstå att våra båda länder idag står närmare varandra än på mycket länge.
Horace Engdahl, Svenska Akademiens ständige sekreterare, sade i sitt tal att han inte kallar det att fira, eftersom det ordet tar emot, men vill hellre kalla det att högtidlighålla tvåhundraårsminnet av året 1809. Han menade att året 1809 är ett av de viktigaste i vår historia.
– Aldrig har Sverige varit så nära att försvinna från kartan som den gången.
Han ansåg att det råder en kollektiv minnesförlust i Sverige om vad som hände vid den tiden. Då var Sverige och Finland som siamesiska tvillingar. De byggde gemensamt upp samhället och medborgarna på andra sidan innanhavet valde kung till det gemensamma riket redan år 1362.
Efter kriget med Ryssland avträddes år 1809 en tredjedel av riket till Ryssland och Finland blev en del av det ryska tsarriket.
Upplevelsen var att våldet triumferade och att det kunde drabba vem som helst, även det slumrande Svea, menade Engdahl och det var en chock.
Han menade att förklaringen till att vi har glömt vad som hände beror på att i ett pacifistiskt sinnat Sverige av år 2009 påminner år 1809 helt enkelt om fel saker. Alltså, att vi inte vill bli påminda, utan vill ha fred och allt som stör den tanken trycks ner och förpassas till glömskan.
Engdahl påminde oss också om att historiskt har Danmark varit den store fienden i sekler, inte Ryssland, men det har vi glömt. Och när han sade att riket var nära att utplånas syftade han på den 2 februari 1809 då Öresund låg tillfruset och det var bara att promenera över för fienden. Men fienden sölade och isen sprack upp och ”frälste” (räddade) oss.
Efter delningen tågade den svenska nationalismen in och tog fasta på språkgemenskapen med Skandinavien.
– Genom att fokusera på vikingatiden, som var gemensam för Sverige, Norge och Danmark, arbetade vi bort danskhatet, sade Engdahl.
Gymnasisten Nanó Wallenius från Åbo, talade om sin generation som är ute på Internet och surfar. De chattar med vem som helst i världen och kan köpa vad som helst, var som helst.
– Internet är som en helt parallell värld , en värld där de nationella gränserna suddats ut, sade Nanó och undrade om framtiden kommer att vara som Internet, en värld utan gränser.
Statsminister Fredrik Reinfeldt talade om vårt gemensamma arbete, den nordiska modellen med öppenhet, tolerans och samarbete, som kom att formas ur 1809 års skilsmässa. Han trodde inte att de som undertecknade fredsfördraget i Fredrikshamn hade kunnat föreställa sig vad som skulle hända år 2009.
– Det blir ett år fyllt av aktiviteter som uppmärksammar det arv som våra nationer bär på.
