”Den som har hy av satin bör målas av herr Roslin.”
Anonym
Enhälligt invald i Konstakademien efter blott 18 månader i Paris tog Alexander Roslin le Suédois den franska aristokratin med storm. Hans fantastiska teknik och mästerliga färdighet fick minsta detalj i siden, sammet, spets, guld, silver och ädelstenar att se levande och skimrande ut i porträtten.
Alexander Roslin föddes 1718 i Malmö. 18 år gammal antogs han som elev hos hovmålaren Georg Engelhard Schröder i Stockholm.
Där blev han upplärd i att måla i den karolinska porträttraditionen. Han gifte sig 1759 med Marie-Suzanne Giroust, även hon konstnär, och de fick fem barn. För att vara på 1700-talet levde Alexander Roslin länge, 75 år, och under sin livtid kom han att arbeta med olika måleritraditioner. Men det är för stoff- (textil-) måleriet som han vann stor ryktbarhet och blev hovkonstnär i Paris.
– Hela den här utställningen handlar om att göra Alexander Roslin känd igen både i Sverige och internationellt. Framförallt är han relativt okänd i dag för den yngre generationen. Hans konstnärsöde är intressant eftersom han verkade internationellt och han uppfattades som en fransk konstnär eftersom han verkade där till stor del, säger Magnus Olausson, utställningskommisarie, och aktuell med boken Alexander Roslin i konstbokserien ”De stora Mästarna”.
Magnus Olausson anser att Alexander Roslin är en eminent konstnär, tekniskt fulländad men även en karaktärskildrare. Ett exempel på det är porträttet av Änkedrottningen Lovisa Ulrika av Sverige. Av sin samtid beskylldes han för att måla en vacker yta med ett tomt skal, en brodör, en skräddare som ägnade sig åt textilier. Detta sades med en negativ klang. Porträttkonsten var på den tiden lågt rankad inom konstens hierarkier.
Vägen till Paris gick via två år som hovmålare i Bayreuth följt av fortsatta målarstudier i Italien. Han vistades också två år i Neapel och Rom. Le Suédois lades nu till i hans signatur till de icke svenska beställarna. Ett kvalitetssignum, svenskar hade ett gott rykte i Europa. Det ersatte han senare med le Chevalier som stod för ännu högre rang och riddare av Vasaorden.
– Förr fanns det inga gallerier, marknaden såg annorlunda ut, det fanns färre köpare. Man kunde endast sälja på salongerna som hölls årligen. Uppdragsgivarna var förmögna personer eller kyrkan, säger museiguide Carl-Johan Olsson.
Beställare var adeln och de som hade pengar. Porträtten speglar, tiden, livet, idealen under 1700-talet. Man visade upp hur man ville framstå; ytan, formen, etiketten, sättet att röra sig, poserna hade stor betydelse. Genom kläder, attribut och symboler eller familjevapen kan man avläsa beställarnas sociala status, förmögenhet och yrke.
– Den traditionella tekniken som Alexander Roslin använder är så gott som oförändrad genom tiderna. Han använder två färger som grundning, vit och en slags rödbrunfärg. På det börjar man måla många tunna, tunna lager för att få så mjuka övergångar som möjligt. Man varvar kalla färger med varma färger. Man kan se att på vissa ställen i målningen är det mycket färg, det ger en viss effekt. Förr använde man även olika färger för män och kvinnor. På Roslins tid fördes det livliga debatter om tekniskt kunnande, man jämförde och provade olika tekniker för att nå allra bästa resultat och det skrevs böcker om ämnet, säger Britta Nilsson, konservator på Nationalmuseum.
Roslins användande av bra material och intresse för teknik gör att tavlorna åldras väldigt bra. Färgen bestod av färgpigment blandade med olja.
Britta Nilsson anser att konstnärer i dag generellt sett är mindre tekniskt intresserade och oftare blandar olika material som inte är lika hållbara.
Roslin beskrivs som en socialt strategisk person. Uttryckt med moderna ord var han marknadsmedveten i sitt yrkesutövande.
Han visste sitt värde och tog bra med betalt för sina uppdrag och när Alexander Roslin le Chevalier slutligen avled 1793 efter den franska revolutionens utbrott var han en av de mest förmögna konstnärerna i Frankrike. Trots sin framgång fick han aldrig måla den franske kungens porträtt efter levande modell.
Utställning Alexander Roslin pågår på Nationalmuseum fram till den 13 januari 2008. En mindre del av utställningen fortsätter sedan till Versailles utanför Paris.