När det gäller te och dess historia är Lu Yu en viktig person. Han är känd i den kinesiska historien som tekonstens vise man.
Lu Yi levde mellan åren 733-804 e. Kr. under Tangdynastins era. Enligt registeranteckningar adopterades Yu av en abbot vid ett tempel när han var i treårsåldern. Barnet hade hittats övergivet vid en sjöstrand.
Abboten var en berömd buddhistmunk som ägde stor kunskap om tekulturen. Lu Yu visade stort intresse för te och lärde sig konsten om te under sin barndom i templet.
Under tiden han vistades i templet lärde sig Lu Yu att skriva och läsa buddhistiska skrifter även om han inte blev munk. Han fick ytterligare utbildning efter att han hade lämnat templet och han var nu en utbildad, kunnig och litterär människa.
Åren han tillbringade i templet fick ett betydande inflytande på hans karaktär och han visade lite intresse i att söka efter berömmelse eller materiella ting.
För Lu Yu symboliserade te harmoni och universums mystiska enhetlighet. Hela livet tillbringade han med att utforska tekonsten och han gjorde en stor insats för utvecklingen av te.
Han skrev teklassikern och uppslagsverket ”Cha Jing”. Boken täcker alla aspekter av tekonsten, inklusive teets ursprung, verktyg och metoder för att plocka och bearbeta te, redskap, sätt att koka vatten, konsten att uppskatta te, berättelser om te, distrikt där te växer, förenklade seder och med illustrationer av teproceduren. Det är den allra första monografin om te i världen.
Lu Yu var som besatt av att veta allt om tekonsten vilket återspeglades i en berömd berättelse om vad som hände under en tebjudning där han deltog. Exalterad över hans närvaro förklarade värden:
– Jag hörde att vattnet i ett särskilt område i Yangtze-floden är bäst för te, så jag kommer att använda det. Och nu har vi Lu Yu här, den mest kände tespecialisten. Vilket underbart sammanträffande! Verkligen tidernas chans!
En soldat skickades sedan för att hämta vattnet i det specifika området. I väntan på vattnet förberedde Lu Yu teservisen noggrant.
Strax kom vattnet till samlingsplatsen. Lu Yu använde en sked för att svepa genom den övre delen av vattnet.
– Detta är vatten från Yangtzefloden men inte från rätt område. Det bör vara vattnet från det specifika området av Yangtzefloden, sade Lu Yun.
– Detta vatten togs av mig personligen och det fanns många vittnen, svarade soldaten hastigt.
Lu Yu svarade inte och tog bort hälften av vattnet. Han använde skeden att svepa genom vattnets yta på det vatten som var kvar och sade sedan glatt:
– Nu är vattnet från området kring Yangtzefloden.
Soldaten skämdes och bekände:
– När jag hämtat vattnet och kom tillbaka till stranden av Yangtze-floden gungade båten till och vattnet rann ut. Endast hälften av vattnet blev kvar, så jag fyllde på med vatten från stranden av Yangtzefloden. Jag visste inte att du kunde se någon skillnad. Jag ber uppriktigt om ursäkt igen.
Lu Yu förklarade för soldaten med ett leende att vattnet från stranden av Yangtzefloden innehöll mer salt vilket inte var bra för teet. Alla hans vänner var förvånade och imponerade av Lu Yus enastående förmåga att urskilja vatten.
