Birgitta Haglund och Ann-Kristin Eriksson, två väninnor från Stockholm, tycker att showen var sevärd. De kommer att rekommendera föreställningen till sina vänner, eftersom att de tyckte att den kinesiska kulturen är både vacker och imponerande.

Ann-Kristins favoritnummer är de nummer när scenen är full av aktörer. Det som fascinerar är att alla dessa personer håller samma takt, att de följs åt hela tiden och att de är så smidiga.

– Man hör inte ett ljud när de hoppar. Allt är bara jättemjukt och fint.

De tycker att den traditionella kinesiska kulturen förklaras på ett bra sätt av konferenciererna. Texterna på svenska som rullar i bakgrunden samtidigt som sångerna framförs är ett exempel på det.

Birgitta har bott ett år i Guangzhou, även kallat Kanton, under åren 1995-1996.

– Detta är annorlunda mot Kina. Man kanske inte tänker på att det är kinesisk kultur som man ser. Det man vet om Kina är inte det som man ser på scenen. Det är mycket mera färg och sång i den här föreställningen.