loading
Vetenskap

Ljudinspelning med lervaser

Leonardo Vintiñi - Epoch Times

När fransmannen Édouard-Léon Scott de Martinville var klar med sin första provinspelning den 9 april 1860 var hans ambition långt ifrån att lämna kvar ett ljudspår som kunde återskapas av framtida generationer.

Forskarens arbete var begränsat till att fånga ljudvågor av människoröster och uttrycka dem i visuell form på ett papper; han kunde aldrig föreställa sig att de frekvenser som ristades in av hans ”phonoautograf” skulle återskapas vid ett senare tillfälle.

2008 kunde man lyssna till Scotts inspelningar tack vare ett komplext informationsprogram som utvecklats av United States Library of Congress.

De röster som Scott trodde hade gått förlorade i ”biodimensionen” i papprets yta hamnade återigen i etern med en forntida fransk melodi i form av en kvinnas röst.

Den hörbara delen, knappt 10 sekunder lång, fick nytt liv, ett och ett halvt århundrade efter att det skapats.

Många forskare har lagt fram teorier om möjligheten att återskapa ljud som ristats in av en slump på en slät yta, liknande det som hände med Scotts phonoautograf.

Faktum är att det spridits en ”myt” om möjligheten att återskapa röster från forntida keramiska vaser som har fångat vibrationer medan leran fortfarande var färsk.

För att dekorera vaser med spiralmönster ristar hantverkaren ibland ytan med ett strå när den våta keramiken roterar på hjulet. Som en oavsiktlig konsekvens skulle vasen kunna fånga in ljudvågor från omgivningen. Strået kan på det här sättet skapa ett ”ljudspår” i leran.

Återskapandet av de här ljuden med användning av modern teknik är en legend som debatterats bland specialister.

Skulle vaser kunna spela in ljud från omgivningen när de rispas med ett vibrerande instrument? Är det vidare möjligt för vetenskapen – eller kommer det att bli möjligt – att återskapa sådana inspelningar?

Historien för inspelningar genom att rispa ytan på ett föremål går tillbaka till 1888, då Thomas Edison samlade in ljud på ett metallblad, och senare i cylindrar med bivax. Dessa händelser tillhör dock historien med ”medvetna” inspelningar, vilka följde de ”omedvetna” inspelningarna som gjordes av Scott, och förmodligen långt efter det att ofrivilliga inspelningar kan ha gjorts av hantverkare och urmakare i deras arbete.

Många experiment har gjorts för att återskapa ljud från roterande vaser, dock med oklara resultat.

Richard G. Woodbridge, forskare
vars arbete dök upp i Proceedings of the IEEE 1969, bekräftade att han återskapat ljud från en 60-hertz motor när han formade sin vas.

I ett annat experiment sade sig Woodbridge ha upptäckt spår av musik i tyg som utsatts för vibrationer medan han målade på det med blå färg. Han sade också att han hade sökt efter och funnit ordet ”blå”, som han själv ropat när han strök med penseln.

När forskarna i ”MythBusters”, ett populärt amerikanskt TV-program, utförde tester på lervaser 2006 lyckades de inte erhålla mer än akustiskt tjatter och ingenting som liknade en människas röst. Dock användes en osäker kristallnål för att ta upp ljuden, knappast någon pålitlig metod om man önskar återskapa ljud autentiskt.

Dessutom måste keramikerns hjul
rotera med hög hastighet för att vibrationerna ska fångas exakt, något som upptäckts av den akustikprofessorn Mendel Kleiner i Sverige.

Utforskningen av akustiken började med en grundlig science fiction-studie. Icke desto mindre är tolkning av keramikvaser en milstolpe.

Som demonstrerats i många experiment kommer en ljudvibration av ett rudimentärt element (till exempel ett strå) som rispar en slät yta (som dy eller färg) förmodligen alltid att överskuggas av starka vibrationer, såsom pulsen hos hantverkaren.

Därmed inte sagt att det är omöjligt att återskapa ljudet. Svaret ligger kanske i en mer utvecklad teknologi, likt till exempel ”optisk läsning”, istället för med den klumpiga tekniken där en nål stryker mot en mikroskopisk fördjupning.

Sett ur ett visst perspektiv skulle världen kunna vara full av akustiska inspelningar från andra tider – vi behöver bara metoder för att få fram dem. Om ”kärlhypotesen” visar sig vara sann skulle vi med en betydligt mer avancerad teknologi kunna återskapa ljud som fångats i miljontals penseldrag genom historien på väggar, oljemålningar, keramik och andra verk.

Översatt från engelska

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Vetenskap

Ljudinspelning med lervaser

Leonardo Vintiñi - Epoch Times

När fransmannen Édouard-Léon Scott de Martinville var klar med sin första provinspelning den 9 april 1860 var hans ambition långt ifrån att lämna kvar ett ljudspår som kunde återskapas av framtida generationer.

Forskarens arbete var begränsat till att fånga ljudvågor av människoröster och uttrycka dem i visuell form på ett papper; han kunde aldrig föreställa sig att de frekvenser som ristades in av hans ”phonoautograf” skulle återskapas vid ett senare tillfälle.

2008 kunde man lyssna till Scotts inspelningar tack vare ett komplext informationsprogram som utvecklats av United States Library of Congress.

De röster som Scott trodde hade gått förlorade i ”biodimensionen” i papprets yta hamnade återigen i etern med en forntida fransk melodi i form av en kvinnas röst.

Den hörbara delen, knappt 10 sekunder lång, fick nytt liv, ett och ett halvt århundrade efter att det skapats.

Många forskare har lagt fram teorier om möjligheten att återskapa ljud som ristats in av en slump på en slät yta, liknande det som hände med Scotts phonoautograf.

Faktum är att det spridits en ”myt” om möjligheten att återskapa röster från forntida keramiska vaser som har fångat vibrationer medan leran fortfarande var färsk.

För att dekorera vaser med spiralmönster ristar hantverkaren ibland ytan med ett strå när den våta keramiken roterar på hjulet. Som en oavsiktlig konsekvens skulle vasen kunna fånga in ljudvågor från omgivningen. Strået kan på det här sättet skapa ett ”ljudspår” i leran.

Återskapandet av de här ljuden med användning av modern teknik är en legend som debatterats bland specialister.

Skulle vaser kunna spela in ljud från omgivningen när de rispas med ett vibrerande instrument? Är det vidare möjligt för vetenskapen – eller kommer det att bli möjligt – att återskapa sådana inspelningar?

Historien för inspelningar genom att rispa ytan på ett föremål går tillbaka till 1888, då Thomas Edison samlade in ljud på ett metallblad, och senare i cylindrar med bivax. Dessa händelser tillhör dock historien med ”medvetna” inspelningar, vilka följde de ”omedvetna” inspelningarna som gjordes av Scott, och förmodligen långt efter det att ofrivilliga inspelningar kan ha gjorts av hantverkare och urmakare i deras arbete.

Många experiment har gjorts för att återskapa ljud från roterande vaser, dock med oklara resultat.

Richard G. Woodbridge, forskare
vars arbete dök upp i Proceedings of the IEEE 1969, bekräftade att han återskapat ljud från en 60-hertz motor när han formade sin vas.

I ett annat experiment sade sig Woodbridge ha upptäckt spår av musik i tyg som utsatts för vibrationer medan han målade på det med blå färg. Han sade också att han hade sökt efter och funnit ordet ”blå”, som han själv ropat när han strök med penseln.

När forskarna i ”MythBusters”, ett populärt amerikanskt TV-program, utförde tester på lervaser 2006 lyckades de inte erhålla mer än akustiskt tjatter och ingenting som liknade en människas röst. Dock användes en osäker kristallnål för att ta upp ljuden, knappast någon pålitlig metod om man önskar återskapa ljud autentiskt.

Dessutom måste keramikerns hjul
rotera med hög hastighet för att vibrationerna ska fångas exakt, något som upptäckts av den akustikprofessorn Mendel Kleiner i Sverige.

Utforskningen av akustiken började med en grundlig science fiction-studie. Icke desto mindre är tolkning av keramikvaser en milstolpe.

Som demonstrerats i många experiment kommer en ljudvibration av ett rudimentärt element (till exempel ett strå) som rispar en slät yta (som dy eller färg) förmodligen alltid att överskuggas av starka vibrationer, såsom pulsen hos hantverkaren.

Därmed inte sagt att det är omöjligt att återskapa ljudet. Svaret ligger kanske i en mer utvecklad teknologi, likt till exempel ”optisk läsning”, istället för med den klumpiga tekniken där en nål stryker mot en mikroskopisk fördjupning.

Sett ur ett visst perspektiv skulle världen kunna vara full av akustiska inspelningar från andra tider – vi behöver bara metoder för att få fram dem. Om ”kärlhypotesen” visar sig vara sann skulle vi med en betydligt mer avancerad teknologi kunna återskapa ljud som fångats i miljontals penseldrag genom historien på väggar, oljemålningar, keramik och andra verk.

Översatt från engelska

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024