I Storbritannien har man gjort studier där vissa tillsatser i mat (varav de flesta färgämnen) testats på barn i åldrarna 3 och 8-9. Forskningsstudien gjordes i Southampton och man kom fram till att tillsatserna utlöser ”hyperaktivt” beteende hos barn [1].
De ämnen som testades var E211 eller natriumbensoat (ett konserveringsmedel) och färgämnena E102 (tartrazin), E104 (kinolingult), E110 (para-orange), E122 (karmosinrött) och E129 (allurarött).
Det brittiska livsmedelsverket har gått ut med en varning gällande dessa tillsatser och ger följande råd: “Om ett barn visar tecken på hyperaktivitet eller ADHD, då kan det vara fördelaktigt att utesluta färgämnena som testats i Southampton-studien ur kosten”.
De tillägger också: “Föräldrar som är oroliga över tillsatser, bör komma ihåg att tillsatser i maten enligt lag ska listas på varan så att de kan undvika produkten om de så önskar”.
Inget förbud alltså? Nej. Inte heller några gränser för vilka mängder av dessa kemikalier som tillåts i matvaror? Nej, tyvärr inte. Utan tvekan är skälen för myndighetens beslut att låta ansvaret vila på föräldrarna istället för på livsmedelsproducenterna komplexa. Men den här kursändringen kanske har något att göra med myndighetens till synes varma relation med livsmedelsindustrin.
Det brittiska livsmedelsverkets uttalande säger en del: “Brittiska Livsmedelsverket har haft ett inledande möte med den brittiska livsmedelsindustrin för att diskutera resultaten från forskningsstudien och vad det kan innebära. Representanter för livsmedelsindustrin och för handeln sade att det redan finns en trend inom livsmedelsindustrin mot att hitta alternativ till de färgämnen som granskats i studien. Även några av de tekniska utmaningarna i utvecklingen av de här alternativen belystes.”
Vad betyder det här? För mig låter det som att livsmedelsindustrin hasplar ur sig det vanliga om att ta positiva steg framåt, men av skäl som till största delen handlar om deras egna intressen (förtjänst, inte allmänhetens hälsa). Jag tror inte det kommer att hända så mycket inom den närmsta tiden.
Som jag tidigare påpekade är det möjligt att de som rådger det brittiska Livsmedelsverket har nära band med livsmedelsindustrin. En särskild kommitté ger råd till brittiska Livsmedelsverket som sedan väljer inriktning. Många i den här kommittén drar ekonomisk förtjänst direkt från livsmedelsindustrin. Dessutom är en av medlemmarna heltidsanställd på konsumentvaruföretaget Unilever.
Skulle det vara för mycket begärt av dem som är ansvariga för livsmedelspolicyn i Storbritannien att hitta rådgivare som inte är heltidsanställda av livsmedelsindustrin och inte har så starka ekonomiska band till livsmedelsindustrin? Det verkar så. Och när nu en sådan potentiellt skadlig relation existerar, tror jag att brittiska Livsmedelsverket får ett allvarligt problem med sin trovärdighet.
I Sverige gäller följande enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelstillsatser:
E 102, 104, E 110, E 122 och E 129 är tillåtna i Sverige. Men för vissa livsmedelsprodukter finns det angivet maximimängder. Till exempel får halterna av ämnena E 110 och 122 inte överstiga 50 mg/kg (mg/l) i alkoholfria smaksatta drycker, glass, desserter, finkonditorivaror och konfektyr. Dessa tillsatser får dock inte användas i livsmedel för spädbarn och småbarn. Också för bensoater finns bestämda maximimängder i vissa livsmedel.
Källa: http://www.slv.se/upload/dokument/lagstiftning/2007/2007_15%20tillsatser_konsol.pdf
Referenser till John Briffas text:
1. McCann D, et al. Food additives and hyperactive behaviour in 3-year-old and 8- to 9-year-old children in the community: a randomized, double-blinded, placebo-controlled trial. The Lancet, Volume 370, Issue 9598, Pages 1560 – 1567, 3 November 2007.
Londonbaserade Dr. John Briffa är läkare, författare och hälsoskribent, med intresse för näring och naturmedicin. Läs mer på hans hemsida: www.drbriffa.com
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/news/7-9-21/60007.html
(till viss del omarbetad)
