Yi-folket utgör 93 procent av befolkningen i länet Butuo, som är ett autonomt område i mitten av Liangbergen i Sichuanprovinsen i sydvästra Kina. Liangberget är ett kallt och högt beläget ställe. Ett tiotal olika folkslag bor i Butuo, men Yi-folket dominerar.
Jag tog tåget till södra Kina i somras, en resa som tog över 30 timmar. Det är inte lätt att beskriva allt jag såg i bergen. Eftersom språk är så begränsat låter jag bilderna tala för sig själva. Fälten är vackra, men magra. På 3 000 meters höjd kan bara potatis, bovete och havre växa.
Lokalinvånarna är varma och gästfria. De kokar potatis i en stor gryta på spisen och erbjuder alltid gästerna mat först. Efter gästerna äter värden, och sedan matar man grisarna.
Det är mörkt inne i stugorna eftersom det inte finns några fönster som tillåter ljus att tränga igenom. Det enda ljus vi kunde se kom in genom sprickor i trätaket. Värden tände ljuset för vår skull. Det finns ingen stadig elförsörjning här. Byborna installerade en generator som drivs på vattenkraft från en liten flod. Den fungerar dock bara mellan juni och september när vattenflödet är tillräckligt. Även i augusti ger den bara nog med el för att driva glödlampor på fem watt.
Människor och boskap bor tillsammans i stugorna och luftcirkulation och belysning är otillräcklig. Det är inte så överraskanda att många sorters besvär som magsjuka och feber är ganska vanliga, med tanke på bristen på grundläggande hygien och rent vatten.
Barn som bor i den avlägsna bergsbyn. (Qing Qing/The Epoch Times)
Annat, såsom starr och gynekologiska sjukdomar, är också vanligt. Byborna ignorerar mindre besvär eftersom det tar mellan två och tre timmar att nå närmsta sjukhus, som ligger på andra sidan bergen. När en mindre sjukdom utvecklas till något mer allvarligt kan de bara låta naturen ha sin gång.
I byns ungefär 80 familjer dör fyra eller fem barn varje år. Ibland dör mer än tio barn på ett år. På grund av detta försöker folk skaffa många barn. Svårigheter i samband med barnafödslar är ett stort problem för kvinnorna.
Medan jag intervjuade den gamla kvinnan såg jag på flugorna på hennes hand. Jag vet inte hur du känner dig när du ser bilden, men jag kände mig sorgsen och kall. Jag tog bilden och började gråta.
Det tar två timmar för barnen att gå till skolan, eftersom de måste gå mellan flera berg och korsa en flod som sex personer drunknade i förra året.
Lågstadieskolan byggdes för bara två år sen. Alla barn mellan sju och tio eller ännu äldre går i tredje klass eftersom det bara finns ett klassrum. De andra barnen måste vänta med att gå i skolan tills de nuvarande eleverna börjar i fjärde klass inne i stans centrum.
Tack vare donationer fick skolan bänkar, stolar och färgpennor förra året. Fastän läraren knappt kan tala kinesiska och skrev 359 som ”300509” så har skolan ändå börjat. Det finns hopp.
Potatis är stapelfödan för såväl människor som boskap året runt. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
Odlade fält i bergsbyn. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
Inuti en stuga med halmtak. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
Grisar i källaren till en stuga. Människor sover ovanpå svinstian. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
Den här gamla kvinnans fick en bambusticka i handen. Hon ser så illa att stickan blev kvar i handen och såret blev infekterat. Nu är det täckt av flugor. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
Gården används för att lagra gödsel. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
En far med sitt familjealbum. Han hade två fruar. Den ena hängde sig utan att lämna någon förklaring, den andra dog i barnsäng. Han har sammanlagt fått sex barn, men alla har dött innan de blivit två år gamla. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
En mormor som har haft en stroke hämtar vatten. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
En kvinna bär ved på ryggen. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
Under skördetiden bär barnen hem potatis från bondgårdarna. (Foto: Qing Qing/The Epoch Times)
