Under lång tid hade det libyska folket en enda tydlig fiende: Muammar Gaddafi. Fem år efter diktatorns död har Libyen slitits sönder av politisk rivalitet och väpnad kamp mellan en myriad av grupper.

För fem år sedan hade människor i en rad länder i Mellanöstern fått nog av envåldsstyre och förtryck. Libyen var inget undantag. I 42 år hade Muammar Gaddafi styrt landet med järnhand men nu gick folket ut på gatorna och krävde demokrati och regimens fall.

Slutet för mannen som en gång kallades för ”kungarnas kung” kom den 20 oktober 2011. Han hade länge jagats av rebeller men när han väl försökte fly hemstaden Sirte var det för sent.

Världsnyhet

Det finns fortfarande många frågetecken kring det exakta händelseförloppet men en sista videoinspelning visar en blodig och panikslagen Gaddafi, omgiven av rebeller som knuffar in honom i ett fordon. Kort därefter var diktatorn död och bilder på hans livlösa kropp kablades ut över världen.

Slutet var i alla avseenden ovärdigt, men det finns många som hävdar att Gaddafi förtjänade det. Den excentriske envåldshärskaren – känd bland annat för sin färgstarka klädsel – tog makten i en statskupp, krossade all opposition och finansierade internationell terrorism.

Bara månader innan hans död meddelade Internationella brottmålsdomstolen att den ville se honom inför rätta för brott mot mänskligheten.

Den nyvunna friheten från Gaddafis regim firades av folket. Men diktatorns död blev inte den nystart som många hoppades på. Rivaliserande myndigheter och miliser kämpar om kontrollen och extremiströrelsen Islamiska staten har utnyttjat osäkerheten för att få fotfäste i landet.

”Systematisk förstörelse”

I huvudstaden Tripoli har strömavbrott och prishöjningar blivit vardag.

– Jag hatar att säga det, men vårt liv var bättre under den tidigare regimen, säger den 42-åriga apotekaren Fayza al-Naas till nyhetsbyrån AFP.

Andra betonar att kaoset grundar sig i mångårig vanskötsel under Gaddafis styre.

– Det är en logisk följd av 42 år av systematisk förstörelse och sabotage, säger 32-åriga arkitekten Abderrahman Abdelaal till AFP.

(TT)

Fem år av instabilitet

2011: Efter att ha styrt Libyen i 42 år dödas diktatorn Muammar Gaddafi den 20 oktober när han försöker fly från sin hemstad Sirte. Tre dagar senare förklarar Nationella övergångsrådet (NTC) Libyen ”totalt befriat” och säger att över 30 000 människor dödades under det Natostödda upproret som inleddes i februari. 2012: Den 11 september dödas USA:s ambassadör Chris Stevens och tre andra anställda på konsulatet i Benghazi. Radikala islamister utnyttjar revolten som täckmantel och mejslar ut områden där de kan öka sitt inflytande. Utländska delegationer och flygbolag drar sig ur landet. Oljeexporten djupdyker. 2014: Den mäktige generalen Khalifa Haftar och hans styrkor inleder en offensiv mot islamistiska grupper i östra Libyen i maj. I augusti tar en allians av islamistledda miliser kontroll över Tripoli. Libyens internationellt erkända parlament flyr till staden Tobruk medan en rivaliserande regering stannar i Tripoli. 2015: Terrorstämplade Islamiska staten (IS) tar på sig en dödlig attack i Tripoli den 27 januari. I februari släpper IS en video som visar hur 21 kopter halshuggs. IS tar sedan på sig många andra attacker för att sedan gå in i kuststaden Sirte i juni. Sedan dess har stora delar av rörelsen drivits ut från staden, men inte helt. 2016: Den FN-stödda enhetsregeringen GNA tar plats i Tripoli i mars. Den var tänkt att ersätta de två rivaliserande myndigheterna men har misslyckats med att få stöd från parlamentet i Tobruk. Ett nytt bakslag inträffar den 14 oktober när den rivaliserande regeringen tar flera viktiga roller i Tripoli.