En av de hemskaste upplevelserna man kan tänka sig är nog att bli levande begravd. Den spanska regissören Cortés tar denna upplevelse till sin spets, då denna film utspelar sig helt och hållet i en kista.

Paul Conroy (Reynolds) är en lastbilschaufför i Irak. Han jobbar för ett privatföretag som arbetar på uppdrag av den amerikanska regeringen. Hans konvoj råkar ut för ett bakhåll och han blir tillfångatagen. Allt detta får vi återberättat för oss. För hela filmen utspelar sig som sagt i den kista Paul vaknar upp i. Han är dock inte helt ensam; han har en mobiltelefon som han använder för att försöka kontakta någon som kan hjälpa honom ur situationen. Detta är lättare sagt än gjort, då amerikansk byråkrati inte är den enklaste att navigera i. 

Klaustrofobisk är det minsta man kan säga om denna film. Den för tankarna lite till ”127 timmar” (”127 Hours”, Danny Boyle, USA/Storbritannien, 2010), som är nominerad till inte mindre än sex oscarstatyetter på årets gala. ”127 timmar” är den verkliga historien om Aaron Ralston, mannen som fastnade med sin arm under en stenbumling. Efter fem dagar amputerade han sin egen arm och kom undan med livet i behåll. När jag hörde att de skulle göra en film om Ralstons upplevelse trodde jag att det skulle bli en ganska tråkig film, eftersom mycket av filmen ju skulle handla om en man som sitter fast och inte kan komma loss. Det visade sig att jag hade rätt; det är en ganska tråkig film, även om jag tycker att James Franco förtjänar sin nominering för bästa manliga huvudroll. Men då är det lite svårt att förstå varför Ryan Reynolds inte fick en nominering för ”Buried”.

Reynolds är den enda skådespelaren vi får se, utom en kort video på en annan kvinna som också blivit kidnappad. Reynolds är strålande; det är en väldigt krävande roll, men han klarar det galant. Reynolds är mest känd för roller där hans utseende kommer väl till pass, som den romantiska komedin ”The proposal” (Anne Fletcher, USA, 2009). Men han är en riktigt duktig skådespelare, vilket han bevisar i denna film.

”Buried” är den mest klaustrofobiska film jag någonsin sett. Men även om det inte händer så mycket på bild, är det en mycket intensiv film, som ger oss åskådare en stark upplevelse. Trots att filmen varken innehåller vidare mycket våld eller blod, skulle jag vilja avsluta med att varna känsliga tittare; filmens realistiska ton gör att den är en mycket stark upplevelse.