loading



Matt Damon i Zhang Yimous "The Great Wall". Foto: Universal Pictures
Matt Damon i Zhang Yimous "The Great Wall". Foto: Universal Pictures
Opinion

LEDARE: De tomma tunnornas språk

Aron Lamm

När det bjuds in till pressvisning av Kinas stora Hollywoodsatsning, den röde hovregissören Zhang Yimous kostym- och monsterfilm ”The Great Wall”, så är det en film producerad av det amerikanska bolaget Legendary Entertainment som visas på en svensk SF-biograf. Både Legendary och SF ägs emellertid numera av kinesiska Dalian Wanda Group, och Kinas ambassadör i Stockholm sitter i publiken. Välkomna till år 2017.

Zhang Yimou ägs inte specifikt av Wanda, men det är rätt uppenbart att Kinesiska kommunistpartiet äger honom numera – precis som det äger Dalian Wandas ordförande Wang Jianlin.

Filmen då? Jo, tomma tunnor bullrar som bekant mest, och det här är ljudet av en hel Hollywoodbudget med väldigt tomma datoranimerade tunnor som rullar rakt över en i 90 knyck. Det är en timme och trekvart extremt högljudd, humorbefriad, akrobatisk splatteraction, vars handling utan problem skulle kunna skrivas ner på en näsduk.

LEDARE: Hårdmjuk makt med kinesiska särdrag

Zhang Yimou har fått lovord för den visuella skönheten och användandet av färg i sina tidiga, kritikerhyllade filmer. Jag kan bara konstatera att något sådant inte finns kvar i ”The Great Wall”; den är bara gräll, yrselframkallande och själlös.

Till filmens försvar ska sägas att den inte är sämre än mycket annat effekttungt Imax- och 3D-gods från Hollywood nuförtiden. Och den är definitivt inte värre än Zhang Yimous ökända invigningsspektakel till Peking-OS 2008.

Det finns dock en aspekt av den här filmen som inte liknar gängse Hollywoodfilmer: den är rakt igenom ett statligt kinesiskt propagandaverk, in i minsta detalj.

De synnerligen tunt inlindade budskapen är samtliga beordrade och godkända av Kinesiska kommunistpartiet. Man kan roa sig med att sitta och bocka av hur alla huvudpunkter i Kinas propagandalinje mot omvärlden passerar revy, men det ska jag inte trötta ut läsaren med.

Vet man lite mer om vad som händer i Kina kan man utan att bli särskilt långsökt hitta en faktiskt rätt så utvecklad allegori över Xi Jinpings antikorruptionskampanj, rättfärdigande av internetcensuren och diverse annan politiskt korrekt spis för hemmapubliken. Allt indränkt i rejäla doser patriotism, så klart.

Huvudbudskapet avfyras dock rätt i plytet på oss västerländska barbarer när den – just det – västerländske barbaren (Matt Damon) och den kinesiska generalen (Tian Jing) konstaterar att de minsann inte är så olika ändå. Det sker givetvis efter att västerlänningen lärt sig att det finns något högre att kämpa för än snöd vinning – nämligen Nationen. Alltså Kina. Alltså kommunistpartiet. Han får till och med en röd väst. Det är ungefär lika subtilt som de exploderande gröna monster som flyger emot en i 3D i parti och minut filmen igenom.

Det finns något lite rörande i den här utsträckta handen till västvärlden: ”Hör ni, kom igen. Vi är ju ungefär lika goda kålsupare båda två. Ska vi inte ta och jobba ihop i stället? Lita på mig.” Sedan kommer man ihåg att Kinas regim – i verkligheten – håller totalt oskyldiga människor fångna och dödar dem för att sälja deras organ (för att bara nämna ett av de värsta av dess otaliga brott), och då känns det inte fullt så hjärtevärmande längre.

Frågan är dock hur man ska reagera, där man år 2017 sitter i en kinesiskägd svensk biograf och blir begravd i en veritabel lavin av västanpassad, Hollywoodtillverkad kommunistpartipropaganda. Ska man häpna? Bli indignerad? Känna sig lätt road över det ironiska i situationen? Eller är det här bara en axelryckning numera?

Hur som helst känns ”The Great Wall” väldigt, väldigt mycket Kinesiska kommunistpartiet. På ytan är den lika sofistikerad som att bokstavligen slå en klassfiende i huvudet med ”Maos lilla röda”, men när man börjar reflektera lite djupare över vem den egentligen främst vänder sig till, och hur man egentligen tänkt, känner man plötsligt en fläkt av det där extremt subtila och mångbottnade politiska signalspråket. Och så sitter man där som en kremlolog, med pannan i djupa veck.

Jag är lite tveksam till om ”The Great Wall” kommer att bli någon fulländad mjuk makt-smocka mot väst. Däremot kan den säkert spela in hiskeliga pengar, framför allt i Kina, vars biopublik säkert törstar efter den här sortens patriotiska effektspektakel med kända amerikanska skådisar, och inte är så överdrivet kräsen.

Och om recensionerna i de prestigetunga västerländska tidningarna blir lika syrliga som den här artikeln kan man ju alltid betala några miljoner för att stoppa in en maskerad annonsbilaga i dem – där man skriver en egen recension, som säger att ”The Great Wall” är förträfflig.

Som Matt Damon konstaterar i filmen: de starka tar vad de vill ha.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading



Matt Damon i Zhang Yimous "The Great Wall". Foto: Universal Pictures
Matt Damon i Zhang Yimous "The Great Wall". Foto: Universal Pictures
Opinion

LEDARE: De tomma tunnornas språk

Aron Lamm

När det bjuds in till pressvisning av Kinas stora Hollywoodsatsning, den röde hovregissören Zhang Yimous kostym- och monsterfilm ”The Great Wall”, så är det en film producerad av det amerikanska bolaget Legendary Entertainment som visas på en svensk SF-biograf. Både Legendary och SF ägs emellertid numera av kinesiska Dalian Wanda Group, och Kinas ambassadör i Stockholm sitter i publiken. Välkomna till år 2017.

Zhang Yimou ägs inte specifikt av Wanda, men det är rätt uppenbart att Kinesiska kommunistpartiet äger honom numera – precis som det äger Dalian Wandas ordförande Wang Jianlin.

Filmen då? Jo, tomma tunnor bullrar som bekant mest, och det här är ljudet av en hel Hollywoodbudget med väldigt tomma datoranimerade tunnor som rullar rakt över en i 90 knyck. Det är en timme och trekvart extremt högljudd, humorbefriad, akrobatisk splatteraction, vars handling utan problem skulle kunna skrivas ner på en näsduk.

LEDARE: Hårdmjuk makt med kinesiska särdrag

Zhang Yimou har fått lovord för den visuella skönheten och användandet av färg i sina tidiga, kritikerhyllade filmer. Jag kan bara konstatera att något sådant inte finns kvar i ”The Great Wall”; den är bara gräll, yrselframkallande och själlös.

Till filmens försvar ska sägas att den inte är sämre än mycket annat effekttungt Imax- och 3D-gods från Hollywood nuförtiden. Och den är definitivt inte värre än Zhang Yimous ökända invigningsspektakel till Peking-OS 2008.

Det finns dock en aspekt av den här filmen som inte liknar gängse Hollywoodfilmer: den är rakt igenom ett statligt kinesiskt propagandaverk, in i minsta detalj.

De synnerligen tunt inlindade budskapen är samtliga beordrade och godkända av Kinesiska kommunistpartiet. Man kan roa sig med att sitta och bocka av hur alla huvudpunkter i Kinas propagandalinje mot omvärlden passerar revy, men det ska jag inte trötta ut läsaren med.

Vet man lite mer om vad som händer i Kina kan man utan att bli särskilt långsökt hitta en faktiskt rätt så utvecklad allegori över Xi Jinpings antikorruptionskampanj, rättfärdigande av internetcensuren och diverse annan politiskt korrekt spis för hemmapubliken. Allt indränkt i rejäla doser patriotism, så klart.

Huvudbudskapet avfyras dock rätt i plytet på oss västerländska barbarer när den – just det – västerländske barbaren (Matt Damon) och den kinesiska generalen (Tian Jing) konstaterar att de minsann inte är så olika ändå. Det sker givetvis efter att västerlänningen lärt sig att det finns något högre att kämpa för än snöd vinning – nämligen Nationen. Alltså Kina. Alltså kommunistpartiet. Han får till och med en röd väst. Det är ungefär lika subtilt som de exploderande gröna monster som flyger emot en i 3D i parti och minut filmen igenom.

Det finns något lite rörande i den här utsträckta handen till västvärlden: ”Hör ni, kom igen. Vi är ju ungefär lika goda kålsupare båda två. Ska vi inte ta och jobba ihop i stället? Lita på mig.” Sedan kommer man ihåg att Kinas regim – i verkligheten – håller totalt oskyldiga människor fångna och dödar dem för att sälja deras organ (för att bara nämna ett av de värsta av dess otaliga brott), och då känns det inte fullt så hjärtevärmande längre.

Frågan är dock hur man ska reagera, där man år 2017 sitter i en kinesiskägd svensk biograf och blir begravd i en veritabel lavin av västanpassad, Hollywoodtillverkad kommunistpartipropaganda. Ska man häpna? Bli indignerad? Känna sig lätt road över det ironiska i situationen? Eller är det här bara en axelryckning numera?

Hur som helst känns ”The Great Wall” väldigt, väldigt mycket Kinesiska kommunistpartiet. På ytan är den lika sofistikerad som att bokstavligen slå en klassfiende i huvudet med ”Maos lilla röda”, men när man börjar reflektera lite djupare över vem den egentligen främst vänder sig till, och hur man egentligen tänkt, känner man plötsligt en fläkt av det där extremt subtila och mångbottnade politiska signalspråket. Och så sitter man där som en kremlolog, med pannan i djupa veck.

Jag är lite tveksam till om ”The Great Wall” kommer att bli någon fulländad mjuk makt-smocka mot väst. Däremot kan den säkert spela in hiskeliga pengar, framför allt i Kina, vars biopublik säkert törstar efter den här sortens patriotiska effektspektakel med kända amerikanska skådisar, och inte är så överdrivet kräsen.

Och om recensionerna i de prestigetunga västerländska tidningarna blir lika syrliga som den här artikeln kan man ju alltid betala några miljoner för att stoppa in en maskerad annonsbilaga i dem – där man skriver en egen recension, som säger att ”The Great Wall” är förträfflig.

Som Matt Damon konstaterar i filmen: de starka tar vad de vill ha.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024