Människor som är drabbade av kronisk smärta kan uppleva sin omgivning annorlunda jämfört med andra personer.

Ett team med australiska och italienska neuroforskare studerade personer med kroniska ryggsmärtor. De gav identisk stimulans med vibrationer på själva smärtområdet och på ett område som inte smärtade.

De upptäckte att de drabbade personernas hjärnor bearbetade stimulansen från smärtområdet långsammare. Än mer intressant var dock att effekten var densamma om stimulansen gavs på en icke smärtande del nära smärtområdet.

Andra studier har visat att hjärnans sätt att bearbeta information om en smärtande del av kroppen förändras hos människor med kronisk smärta.

”Men det som är anmärkningsvärt är att problemet påverkar också rummet kring kroppen liksom kroppen självt”, sade studiens huvudförfattare Lorimer Moseley på University of South Australia i ett pressmeddelande.

När deltagarna höll sina händer nära smärtområdet i ryggen, registrerade deras hjärnor knappt händernas närvaro.

Resultaten påminner om Albert Einsteins relativitetsteori som säger att rumtiden påverkas av närvaro av materia.

”Den potentiella likheten mellan våra upptäckter och den förvrängning av rumtiden som förutsägs av relativitetsteorin är verkligen spännande. Uppenbarligen är det här inte det externa rummet som förvrängs utan hjärnans förmåga att representera det rummet inom dess nervkretsar”, sade Moseley.

”Upptäckten öppnar upp ett helt nytt område för forskning kring hur hjärnan gör det möjligt för oss att interagera med världen och hur detta kan störas genom kronisk smärta.”

Artikeln publicerades i tidskriften Neurology den 27 juni.