Dags att skriva en krönika fast jag vet inte om vad. Nu ska jag vara tyst och blunda några minuter får vi se vad som först kommer upp i huvudet. Hm, ingenting. Jag kände bara att mina glasögon tyngde på näsan. Så, apropå glasögon:
Jag har märkt att glasögon är som ett beroende. Ju mer jag vänjer mig vid dem desto starkare glas behöver jag efter ett tag. Nu tänker du väl att, tanten är ju gammal, hon får räkna med åldersförändringar. Nej, det vill jag inte.
Det är något lurigt här. När jag sitter framför datorn eller kollar något i mobilen finns glasögonen på näsan, annars har jag dem inte på mig. Då riktar sig ögonen rakt fram och de får inte samma ögongympa som när jag tittar mig runt omkring utan glasögon, eller hur? Försämrar jag inte min syn då, orsakar jag inte försämringen själv?
Ögonträning
Nu har jag en hel del trevliga vänner som har diverse roliga saker för sig. En av dessa fick syn på en bok som handlade om att få friska ögon och bli av med glasögonen. Det gäller bara att träna, ofta och dagligen stod det.
Blir man äldre så blir ögonens förmåga att fokusera sämre så den förmågan måste tränas upp, och då kan man slippa glasögonen. Men som alltid när något nytt ska in i ens liv, skyller man på en massa saker för att slippa ta tag i det. Åtminstone är jag sådan, fast jag håller på att bättra mig.
Efter lite research fann vännen att den här träningsmetoden var gammal och motarbetades. Men självklart! Tänk om vi alla skulle börja med ögonträning i avsikt att bli av med glasögon och linser. En hel bransch med läkare, optiker, för att inte tala om glasögondesigners, med flera, skulle bli utan jobb.
Två vetenskapliga tillvägagångssätt
Ögonträning accepteras inte som metod då den inte är beprövad vetenskap. Är det inte löjligt? Jag läste i en bok ”Vi ska inte se på hur verktygen ser ut, utan på effekten av behandlingen.” I det här fallet jämfördes sätten att dra ut en tand i väst, med ett gammalt kinesiskt sätt.
Det sista sättet var överlägset, det gick fort att ta bort tanden med hjälp av en tändsticka. Det gjorde inte ont och blödde knappt. Allt som behövdes var att andas in en hemlig ånga från en flaska. Det är inte beprövad vetenskap i väst men det var det en gång i tiden i Kina.
Kina är ett märkligt land, det är den en enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Där finns historien om en märklig man Zhang Sanfeng, han lär ha blivit 200 år gammal.
”Bortglömd” metod
När Zhang var fem år började han förlora synen, apropå ögon och syn. Föräldrarna tog med sig pojken till en präst. Mannen som utövade taoismen lovade att med hjälp av den bota pojkens ögon, vilket han också gjorde. Zhang var taoistens lärjunge i sju år innan han återvände hem.
Prästen lärde alltså pojken att leva efter taoistiska principer och ögonen blev friska. Som vuxen betonade Zhang det viktiga i att kunna skilja mellan gott och ont. Han lade till att man även skulle vara noga med sin medkänsla, lojalitet, vördnad för föräldrarna, ärlighet och tolerans.
Det var förresten Zhang Sanfeng som grundade stridskonsten taiji.
Den metod som Zhang fick lära sig för att bli botad från sin ögonsjukdom, kräver betydligt mer av en än att träna sina ögon till ett liv utan glasögon och linser. Jag skulle ändå tippa att det kommer att gå fortare om man kompletterar med det Zhang betonade.