Jag drunknar i papper. Utan överdrift kan man säga att ett helt rum är fyllt med pärmar och papper. Då menar jag inte reklam, kvitton, bruksanvisningar och annat ovidkommande. De förvarar jag på olika ställen i köket.
Den här enorma mängden papper, samlade under ett helt liv, har under många år legat som en tyngd över mina axlar. Men i år ska det bli gjort. Semestern ska ägnas åt att försöka rensa upp och slänga allt onödigt.
Jag har under årens lopp sparat så gott som allt. Det beror både på bekvämlighet, slarv, personlighet och osäkerhet…man vet aldrig vad man kan komma att behöva. Tänk om hela den datoriserade världen kollapsar, då kan jag minsann visa… Fast om sanningen ska fram så har det inte alls fungerat. Varje gång ett papper har efterfrågats eller vid deklarationsdags, var just det papperet som uppslukat av jorden, eller rättare sagt uppslukat av andra papper.
Den första semesterveckan var kall och regnig, som gjord för rensning men jag kom liksom inte igång. Den andra veckan var varm och solig, inte kan man sitta inne i bastuvärmen som blev i ”pappersrummet” som ligger på solsidan. Nej, då var det mer frestande att åka och bada. Rensningen kunde skjutas upp till kvällen. När kvällen kom, maten lagad och uppäten var det alltid något annat som fick företräde.
Några dagar och kvällar ägnades dock till en första mjukstart. Hade då ändrat taktik för att lättare komma igång. Jag började med sortering av dukar, gardiner och mängder av annat obestämt som tog plats i garderoben. Kom så småningom ner till pappersnivån och startade med det enklaste, där det mesta kunde slängas utan alltför mycket eftertanke. Men nästan allt måste ändå granskas.
Med ojämna mellanrum har jag mycket ordentligt försökt bringa lite reda bland alla papper som kommer in. Tyvärr har det varit så långt mellan gångerna att jag uppfinner nya sorteringssystem varje gång, alltså kan de viktiga pappren gömma sig i stort sett var som helst. Redan nu har jag hittat flera papper som min bankman tjatat om att jag ska ta fram. Varje gång utspelade sig samma scen på bankens kontor; Han frågar om jag har fått fram det eller det papperet. Jag rycker på axlarna, säger att jag inte hittar det och ibland skyller jag på min far också, att han hade sådan oreda i sina pärmar. Bankmannen suckar, småskrattar lite uppgivet och ber mig leta lite till.
Det är inte bara mitt livs samlade pappersflöde jag ska rensa i. Som bekant faller inte äpplet så långt från trädet och min far var också en papperssamlare av stora mått. En hel del av hans pärmar har jag tagit hem, och även dem måste jag gå igenom. Resten står i flera stora lådor på annan plats och de får nog vänta lite till.
Även sonens samlade papper tills för några år sedan slåss om utrymmet. Upptäckte att det för att skapa ännu mer oreda var en blandad kompott av hans och mitt i vissa pärmar.
Ett litet axplock av vad jag hittills rensat bort:
En hel kasse papper från bostadsrättsföreningen. Deklarationer med innehåll från 70-talet och framåt. En decimetertjock bunt med telefonräkningar och samtalslistor. Hushållets samlade försäkringar sedan urminnes tider. Alla mina lönebesked. Kontoutdrag. Studielån PPM och Oranga kuvert med mera, med mera. I nuläget har jag tömt tio pärmar, en stor kartong och två mindre.
Och ändå har jag i skrivande stund egentligen bara börjat nosa i pärmarna. Och högarna från de senaste åren är helt orörda. Alla svåra papper är ännu så länge kvar. De som jag alldeles på egen hand måste fatta beslut om, kan de vara bra att ha kvar eller kan de slängas?
Det är nu jag skulle behöva ett hembesök av bankmannen. Att han sitter bredvid och pekar, släng – behåll. Tyvärr tror jag inte det ingår i hans arbetsuppgifter så jag måste våga språnget alldeles på egen hand.
Att slänga papper är för mig lite som att hoppa utan fallskärm, men jag har kommit på ett sätt. En liten reservfallskärm, i form av att jag väntar med att bränna säckarna med papper som ska förstöras. Jag ställer dem i förrådet så länge. I fall att.
