Häromveckan råkade jag göra något som jag aldrig någonsin gjort tidigare. Jag tappade bort min handväska.
Alla som använder sig av en sådan, vet säkert hur man känner sig när den plötsligt är försvunnen.
Det var precis innan jag skulle krypa till sängs som jag upptäckte att den inte låg på den plats den brukar. Jag letade på alla tänkbara och otänkbara platser som jag kunde komma på och fick till och med den halvsovande maken med i väskletningen.
Konstigt nog var jag förvånansvärt lugn men ändå lite fundersam. Kunde jag verkligen varit så disträ att jag gått ifrån den någonstans? Det skulle i så fall varit första gången i mitt liv som jag glömt den.
Nycklar, plånbok, mobitelefon och vad mer hade jag i väskan? Jo viktiga papper som jag hade lagt i ett kuvert. Tankarna snurrade en stund innan John Blund kom.
Efter att ha letat efter den överallt i ett par dagar träffade jag på en dam som jag blivit bekant med och råkade nämna för henne att min handväska var borta. Damen tittade lite pillemariskt på mig och sa, ”du kommer att hitta den alldeles snart och den finns hemma” sedan klappade hon mig uppmuntrande på armen.
Behöver jag säga att hon fick rätt? En par timmar senare såg jag precis för min inre syn var väskan låg och det var på en plats som jag aldrig skulle ha tänkt på att leta eller ens föreställt mig att jag kunde lagt den. Så lite disträ var jag nog i alla fall.
Händelsen fick mig att minnas när en god vän till familjen tappade bort sin älskade hund för några år sedan. Hunden som dessutom var blind hade plötsligt försvunnit under en promenad i närheten av deras sommarstuga. Efter flera dagars letande var vännen förtvivlad och kontaktade en fjärrskådare som helt tvärsäkert kunde beskriva var hennes hund befann sig och den hittades exakt på den beskrivna platsen och var tack och lov oskadd.
Ibland gör vi saker när vi går i andra tankar och det kan få sina konsekvenser. Min man tappade bort den enda nyckeln till sin entusiastbil, en vacker Corvette av äldre modell, som han brukar köra under sommarhalvåret. Maken kontaktade då en fjärrskådare som sa att nyckeln fanns i hans garage men han kunde inte riktigt precisera exakt var den låg. Det visade sig att nyckeln inte kom fram förrän sommarbilsäsongen var över och maken hittade den i ett skrymsle i garaget.
Jag tolkar det som att det helt enkelt var meningen att han inte skulle köra någon Corvette den sommaren. Kanske han undkom en bilolycka tack var den borttappade nyckeln. Vem vet?
Att tappa bort saker för oftast inte med sig några allvarligare konsekvenser, utom när vi tappar bort människor och djur, men det är förtretligt, och kan bli både kostsamt och tidsödande.
Idag är det så mycket vi ska hålla reda på, inte bara prylar utan koder, inloggningssiffror och tusen saker som ska fixas. Det är inte konstigt om vi blir stressade, glömmer och får blackouter när vi står där i matkön och ska komma ihåg vår kortkod.
Förr i världen var det vanligare med ett så kallat sjätte sinne. Men idag drunknar den extra inre sensoriska perceptionsförmågan i informationsflödet vi får utifrån. Tyvärr får vi nog försöka klara tillvaron så gott vi kan ändå. Men skulle det krisa till sig och vi tappar bort något viktigt när vi är stressade eller ouppmärksamma så ska vi vara tacksamma för om vi råkar springa ihop med någon som har den där lilla extra förmågan.
