Enligt den traditionella kinesiska månkalendern har hästens år precis börjat. Jag har fascinerats av dessa djur så länge jag kan minnas.

När jag var liten tillbringade vi varje sommar på Orust och flera gånger under sommaren fanns det möjlighet att rida. Hästtjejer som ville tjäna pengar, lät folk komma och rida två varv runt hagen för en krona och så fort tillfälle gavs köade jag och mina kompisar för att få rida några varv.

Känslan av att sitta uppe på hästryggen var obeskrivlig och allt jag ville var att få börja rida. När jag var fem år hade min mamma tröttnat på allt mitt tjat och lät mig äntligen börja i ridskola.

Varje vecka hängde jag i stallet med mina kompisar och hos favorithästen Dini. Vi red, skötte om hästarna och lärde oss ta ansvar. Vi hjälpte varandra och stöttade varandra och när vi blev lite äldre hjälpte vi även till med att leda hästar vid handikappridning, allt för att få vara tillsammans med hästar så mycket som möjligt och samtidigt få känna glädje över att andra också fick den möjligheten.

När jag var tretton år kom jag dock fram till ett vägskäl. Flera av mina ridkompisar hade fått egen häst eller blivit skötare åt andras hästar. Själv hade jag gärna velat ha en egen häst, men eftersom den möjligheten inte fanns slutade jag att rida.

Det är först nu, trettio år senare, som jag är tillbaka vid ruta ett. När min dotter ville börja rida och vi inte hittade en ridskola som kunde erbjuda lektioner då vi kunde, så bokade jag i somras in en turridning på islandshästar på Österlen och efter det var jag fast, igen.

Det var som om ingen tid hade förflutit emellan, känslan och friheten att sitta på hästryggen var densamma. Det är lite som att cykla; har man en gång lärt sig, så sitter det mesta kvar, trots att lång tid har passerat.

Nu rider jag och min dotter två timmar en gång i månaden. Det är en fantastisk möjlighet att komma ut i naturen och se årstidens växlingar, utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. I alla fall känns det så under tiden man rider, dagen efter då träningsvärken gör sig påmind är jag dock av en annan uppfattning.

Så nu önskar jag alla ett gott nytt hästens år!