Jag ser en viktig röd tråd som genomsyrar hälso- och sjukvården mer och mer och det gångna året har gjort den allt tydligare, tycker jag – fokus flyttas från myndigheters ansvar till varje individs eget ansvar för sin egen hälsa.
När jag var yngre brukade nyåret vara den tid då jag såg över mitt liv och vad jag åstadkommit, i både positiv och negativ bemärkelse.
Ju äldre jag blir desto mer inser jag värdet av reflektion och eftertanke och numera gör jag en liten minireflektion varje kväll innan jag somnar. I bästa fall tar jag lärdom av mindre lyckade händelser och försöker göra det bättre nästa gång.
När jag försöker sammanfatta årets lärdom såsom jag ser den när det gäller upptäckter och utvecklingen inom hälso- och sjukvård, så hoppas jag att vi alla tar lärdom av konsekvenserna av den stora massvaccineringen mot svininfluensa som genomfördes 2009.
Under året har vi fått ta del av gripande vittnesbörd i media av unga människor som fått sitt liv förstört av narkolepsi, en kronisk sjukdom som drabbat dem efter att de injicerats med vaccinet Pandemrix.
Den händelsen får mig att inse hur viktigt det är att lyssna på de modiga människor som vågar ifrågasätta det vedertagna.
Jag har en nära bekant som blev övertalad av en familjemedlem att ta Pandemrixvaccinet. Trots att hon starkt kände på sig att hon inte skulle ta det så gav hon efter för påtryckningarna.
Idag med facit på handen inser hon att hon skulle ha lyssnat på sin inre röst och avstått sprutan. Hon fick nämligen svåra biverkningar som hon kanske får leva med resten av sitt liv.
Jag minns att jag talade med en barnläkare innan massvaccineringen startade och han sade att han var djupt oroad över att vaccinet inte testats tillräckligt på barn och ungdomar. Han blev ifrågasatt av sina kollegor.
Vare sig det handlar om vaccin, annan medicinsk behandling eller förebyggande hälsovård så är det viktigt att i möjligaste mån ta reda på så mycket fakta och information som det går.
Vi omges av så mycket kemikalier och miljöföroreningar. Vi får i oss gifter från kläder, hygienprodukter, mat och dricksvatten. Vi reser allt mer till exotiska platser och riskerar att drabbas av nya infektionssjukdomar och parasiter. Känns det inte övermäktigt ibland, som om man inte orkar bry sig?
Det är lätt att bli uppgiven men det positiva är att Sverige ändå är ett föregångsland när det gäller kontroll av både miljögifter och bekämpningen av antibiotikaresistens.
En annan positiv insikt jag fått är att vi redan har tillgång till viktig kunskap men vi bör ta vara på den bättre. Flera tusen år gamla hälsometoder som kinesisk traditionell medicin, Ayurveda och naturmedicin tar hänsyn till hela människan och bygger i grunden på en helhetssyn; kropp och själ behöver vara i balans och harmoni.
Vi måste våga lyssna på vår egen inre röst. Vare sig vi kallar den för magkänsla, varningsklocka eller intuition så har vi den alla inom oss.
Kanske vi är så vana att tro att andra vet bäst så vi anser det inte ens nödvändigt att lyssna på den. Men jag tror att vi alla kan bli experter på vår egen hälsa om vi vill, och det finns många duktiga människor som kan hjälpa oss på vägen som exempelvis homeopater och läkare inom traditionella hälsometoder.
Det krävs ett visst mod för att våga lita på sin egen röst och inte bara följa med strömmen. Idag vågar jag stå upp för mig själv och inse: om något inte känns okej så är det inte okej.
God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag alla läsare!
