loadingKrönikör: Tony Lingefors
Krönikör: Tony Lingefors
Hälsa & Livsstil

Krönika: Hatkärlek till Facebook

Tony Lingefors - Epoch Times

Jag har en sorts hatkärlek till Facebook. Ibland vill jag absolut inte ha att göra med den på en hel dag eller flera dagar och ibland kan jag sitta i timtal och låta mig fascineras och inspireras av allt det mångfacetterade som flödar däri. Det är verkligen en paradox.

Facebook används av halva Sveriges befolkning. Men det tog lång tid innan jag bestämde mig för att skaffa ett konto där (mars 2014). Jag hade förvisso provat det någon dag eller två för många år sedan, men jag stängde av kontot. När jag väl hade ett Facebook-konto var det intressant att åter komma i kontakt med gamla vänner och bekanta. Och det är verkligen intressant att följa alla intressegrupper, tidningar och mycket annat som ger mig kunskap och gör mig visare och mer förstående.

Men ibland måste jag säga att jag blir ganska trött på all ytlighet, alla som ständigt ska breda ut sig med sina selfies och alla de där fotona på maträtter, möbler, husdjur och dylikt. För att inte tala om all reklam och alla länkar till spel, filmer med djur och folk som slår sig och gör bort sig.

Vad fanns innan Facebook?

Vad gjorde man innan Facebook fanns? Tog man kort på middagen och gick över till grannen och ringde på och sade: ”Vill du se ett kort på middagen jag åt idag?” Självklart gjorde man inte det. Men varför måste man göra det på Facebook? Visserligen kanske det kan vara befogat att lägga upp någon bild på en lyckad måltid någon gång. Men att ständigt göra det flera gånger i veckan är inte något som tilltalar mig.

Allt ska också vara så fluffigt och oftast ska endast den glättiga fasaden visas upp. Men den dåliga sidan i folks liv får man inte veta så mycket om. Men egentligen vet alla att det förekommer gräl, misslyckade tillagade maträtter och stinkande diskhögar som lämnats orörda i flera dagar. Det är också sällan man diskuterar vad som händer på jobbet eller om man genomgår en personlig kris. Men förmodligen vill man vara en del av en gemenskap – där negativitet och tendensen att råka skapa en dålig stämning – inte riktigt passar in i det sociala konsensuspaketet på Facebook.

Ska sanningen fram så är ibland mycket av den tid man tillbringar på Facebook oftast slöseri med tid som annars kunde använts till så mycket annat värdefullt. Hur många av filmklippen man tittar på och Candy Crush Saga som man spelar är egentligen inte slöseri med tid? Är det inte bättre att gå en promenad i skogen och se djuren och naturen på riktigt och samtidigt få motion på köpet eller dricka en kopp kaffe med en vän hemma eller på ett kafé?

Facebook har en poäng

Mycket av det som finns på Facebook må vara trivialt och te sig som Potemkinkulisser. Men trots allt finns det en viss poäng med att det ska vara så. Alla vill nog vara en del av gemensam social sfär och ta del av det som händer i våra medmänniskors liv, medier och samhället. Man vill helt enkelt ha en möjlighet att kunna ta del av folks liv och sin samtid, bygga upp nya bekantskaper och få ett hum om vad folk pratar om och tänker på. Det är en del av den mänskliga naturen där också bilder på maträtter ingår på köpet och att vissa kräver lite ”gilla”. Alla är vi olika.

Att få möjlighet att bli bjuden på sociala events och vara medlem i grupper med människor som man vill tillhöra kan vara berikande och stimulerande för ens liv. För många blyga och inåtvända kan Facebook också vara en ingång till att göra sig hörd och som sedan kan leda till ett socialt rikare liv.

Men Facebook är samtidigt ett tveeggat svärd som mer eller mindre kan rasera ditt liv om du råkar vara för öppen eller skriva något som är för kontroversiellt. Det är det tyvärr många som har fått uppleva.

En studie som gjorts på Göteborgs universitet visar att Facebook är vanebildande och att en fjärdedel mår dåligt om man inte får logga in regelbundet. Själv mår jag ibland bara bra utan Facebook. Men jag måste ändå säga att det är ett fascinerande socialt medium som man kan lära sig mycket av. Man får bara se till att hitta en balans och inse att man ibland får väga sina ord på guldvåg eftersom man riktar sig till en blandad skara av följare.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingKrönikör: Tony Lingefors
Krönikör: Tony Lingefors
Hälsa & Livsstil

Krönika: Hatkärlek till Facebook

Tony Lingefors - Epoch Times

Jag har en sorts hatkärlek till Facebook. Ibland vill jag absolut inte ha att göra med den på en hel dag eller flera dagar och ibland kan jag sitta i timtal och låta mig fascineras och inspireras av allt det mångfacetterade som flödar däri. Det är verkligen en paradox.

Facebook används av halva Sveriges befolkning. Men det tog lång tid innan jag bestämde mig för att skaffa ett konto där (mars 2014). Jag hade förvisso provat det någon dag eller två för många år sedan, men jag stängde av kontot. När jag väl hade ett Facebook-konto var det intressant att åter komma i kontakt med gamla vänner och bekanta. Och det är verkligen intressant att följa alla intressegrupper, tidningar och mycket annat som ger mig kunskap och gör mig visare och mer förstående.

Men ibland måste jag säga att jag blir ganska trött på all ytlighet, alla som ständigt ska breda ut sig med sina selfies och alla de där fotona på maträtter, möbler, husdjur och dylikt. För att inte tala om all reklam och alla länkar till spel, filmer med djur och folk som slår sig och gör bort sig.

Vad fanns innan Facebook?

Vad gjorde man innan Facebook fanns? Tog man kort på middagen och gick över till grannen och ringde på och sade: ”Vill du se ett kort på middagen jag åt idag?” Självklart gjorde man inte det. Men varför måste man göra det på Facebook? Visserligen kanske det kan vara befogat att lägga upp någon bild på en lyckad måltid någon gång. Men att ständigt göra det flera gånger i veckan är inte något som tilltalar mig.

Allt ska också vara så fluffigt och oftast ska endast den glättiga fasaden visas upp. Men den dåliga sidan i folks liv får man inte veta så mycket om. Men egentligen vet alla att det förekommer gräl, misslyckade tillagade maträtter och stinkande diskhögar som lämnats orörda i flera dagar. Det är också sällan man diskuterar vad som händer på jobbet eller om man genomgår en personlig kris. Men förmodligen vill man vara en del av en gemenskap – där negativitet och tendensen att råka skapa en dålig stämning – inte riktigt passar in i det sociala konsensuspaketet på Facebook.

Ska sanningen fram så är ibland mycket av den tid man tillbringar på Facebook oftast slöseri med tid som annars kunde använts till så mycket annat värdefullt. Hur många av filmklippen man tittar på och Candy Crush Saga som man spelar är egentligen inte slöseri med tid? Är det inte bättre att gå en promenad i skogen och se djuren och naturen på riktigt och samtidigt få motion på köpet eller dricka en kopp kaffe med en vän hemma eller på ett kafé?

Facebook har en poäng

Mycket av det som finns på Facebook må vara trivialt och te sig som Potemkinkulisser. Men trots allt finns det en viss poäng med att det ska vara så. Alla vill nog vara en del av gemensam social sfär och ta del av det som händer i våra medmänniskors liv, medier och samhället. Man vill helt enkelt ha en möjlighet att kunna ta del av folks liv och sin samtid, bygga upp nya bekantskaper och få ett hum om vad folk pratar om och tänker på. Det är en del av den mänskliga naturen där också bilder på maträtter ingår på köpet och att vissa kräver lite ”gilla”. Alla är vi olika.

Att få möjlighet att bli bjuden på sociala events och vara medlem i grupper med människor som man vill tillhöra kan vara berikande och stimulerande för ens liv. För många blyga och inåtvända kan Facebook också vara en ingång till att göra sig hörd och som sedan kan leda till ett socialt rikare liv.

Men Facebook är samtidigt ett tveeggat svärd som mer eller mindre kan rasera ditt liv om du råkar vara för öppen eller skriva något som är för kontroversiellt. Det är det tyvärr många som har fått uppleva.

En studie som gjorts på Göteborgs universitet visar att Facebook är vanebildande och att en fjärdedel mår dåligt om man inte får logga in regelbundet. Själv mår jag ibland bara bra utan Facebook. Men jag måste ändå säga att det är ett fascinerande socialt medium som man kan lära sig mycket av. Man får bara se till att hitta en balans och inse att man ibland får väga sina ord på guldvåg eftersom man riktar sig till en blandad skara av följare.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024