Almedalen är en plats för möten av alla det slag. Man ser och hör saker som får en att tänka på annat än det vardagliga. Rad efter rad finns det utställningar, angelägna frågor för folk i samhället, något för var och en. Man möter människor utanför sin vanliga bekantskapskrets och får till sig budskap som man inte tänkt på förut.
Jag hade varit och guidat på konstutställningen ”Sanningens-Godhetens-Tålamodets konst” i foajén på Wisby Strand och det var dags för lunchpaus. I närheten finns bibliotekets kafeteria, utöver andra matställen, med fruktpajer, muffins, med mera, vilka man kan äta som efterrätt.
Kön var lång och jag hann fundera över vilken slags bulle jag skulle köpa. Bakom mig står en mor och dotter som ser att det på en skylt står att pensionärer kan få rabatt på vissa produkter. Jag tar fasta på det då jag är i mogen ålder.
När min tur kommer frågar jag vad det är jag kan få med pensionärsrabatt, och det är kaffe och te. Jag, som känner mig yngre än min ålder, frågar då om hon behöver se legitimation för att se att jag tillhör rätt åldersgrupp. Sällskapet bakom mig brister i skratt och jag hör någon säga att jag nog har en ”rynklegitimation” så något annat behövs inte. Det tycktes också cafébiträdet att godkänna för jag fick min femkronas rabatt utan byråkratisk krångel med legitimation.
Ack, så kan det gå när man inbillar sig att tidens tand inte biter på en och att man ser ut som en 20-åring när man begär pensionärsrabatt.
Att ha begär efter stimulantia, som kaffe, har också blivit ett problem för mig här i Almedalen. Det bjuds på kaffe här och där och på vissa ställen behöver man inte ens betala för det. På väg genom alla utställningstälten passerade jag talaren för Svenskarnas parti och blev så fängslad av att höra hur de ville ändra på all ordning och reda i Sverige.
Man skulle gå ur EU och FN, men svenskarna skulle svälta när bönderna inte längre fick EU-bidrag. EU blir för dyrt för Sverige, liksom FN med alla dessa kostnader för än det ena än det andra. Jag blev plötsligt avbruten då jag stötte emot en ung man som hade en underbart kaffedoftande kopp i handen. Jag fick veta att Löfbergs Lila hade smakprov i närheten och vi var rörande eniga om att det var meningen att jag skulle stöta på honom med mitt stora kaffebegär. Jag hittade kaffevagnen med hjälp av luktorganet och kön bestod bara av tre personer, så kvickt satte jag mig ner med en kopp rykande hett kaffe.
Snart nog får jag syn på två personer som styr stegen till samma kaffevagn. Det som fångar min blick är det som står på deras T-shirts ”Sex är politik”. Jag har mina fördomar mot detta eviga daltande om sexigt, för nu kan man också koka mat som är sexig. Full av fördomar frågar jag honom om vad som antyds med detta budskap. Jag ser då att han kommer från RFSU så jag anar var som är i antågande.
Han menar att sexlagstiftningen reglerar alla möjliga saker för människor, däribland hur gamla människor ska bo på serviceboende. De har för smala sängar för äkta par så de kan inte gosa med varandra som man kunde göra hemma i sin egen säng. Nu vill man fästa uppmärksamhet på att man bör ha bättre sängar så att denna grupp personer kan få bättre livskvalité.
Jag yttrar mig försynt att det är nog en fråga om kommunernas budget, för sängarna kostar mycket pengar, så vore det inte bra att försöka få donationer från sängfabrikanterna. Jo, det kunde man nog tänka sig. Nu i skrivande stund faller det mig in att sängfabrikanterna kanske kunde få gratisreklam om de donerade sängar till servicehus.
Jaha nu var det dags att gå tillbaka och guida folk i konstutställningen igen, ett fint jobb ska ni veta!
Bildäck blir husvägg i jordskepp
VIDEO: Förföljelsen av falungong i Kina
