De går barfota i grupper och bär några få ägodelar i händerna. Barnen har börjat kallas för ”nattpendlarna” eftersom de varje kväll tvingas lämna sina byar så snart solen går ner. För att undkomma rebellernas nattliga attacker lämnar de sina föräldrar för att vandra nära 20 kilometer i sökandet efter skydd. Nätterna tillbringas på bussparkeringar och verandor fram till morgonen då de börjar sin vandring tillbaka hem. En del är inte mer än tre år gamla.
Utnyttjandet av barn som soldater har fördömts över hela världen. Ändå har tusentals barn kämpat i krig i Afrika, Asien, Latinamerika, Europa och Mellanöstern. FN uppskattar att sammanlagt 250 000 barn slagits i 20 beväpnade konflikter under det senaste årtiondet. Problemet lär dock vara värst i Afrika.
I vad som tycks vara ett krig utan mål och mening har LRA (Herrens motståndsarmé) sedan 1987 utövat brutal terror mot civilbefolkningen i norra Uganda. Barn kidnappas från sina hem för att utnyttjas som soldater. Föräldrarna skjuts ofta framför barnen så att de ska förstå att det inte finns någon återvändo. Ledaren för LRA heter Joseph Kony och säger sig vara Guds sändebud.
Det proportionslösa lidandet som drabbat de civila har särskilt slagit mot de unga. Rätten till liv, utbildning och hälsa, såväl som att kunna leka fritt och ha ett tryggt hem existerar praktiskt taget inte. Att kamperna i stor utsträckning utkämpas av barn skiljer detta inbördeskrig från de flesta andra krig. Barnen som blir soldater växer upp utan att känna till något annat sätt att leva.
FN:s fredsbevarande förrättning har lagt fram ett förslag om att utöka DDR-programmet. Programmet innebär en demobilisering, avväpning och återintegration av de unga soldaterna och att till slut få dem tillbaka till sina hem. Programmet kräver emellertid stora investeringar och efterforskningar för att kunna uppnå ett effektivt resultat och för att kunna uppmuntra den lokala befolkningen att samarbeta.
För att programmet ska lyckas med övergången från krig till fred krävs att samtliga parter vågar lägga ner sina vapen. För att få lokalbefolkningen att lita på programmet måste alla parter avväpnas samtidigt. Om samordningen misslyckas och inte kan finansieras tillräckligt under återintegrationsprocessen finns risken att grupperna återgår till våldet.
För barn som är lyckosamma nog att klara sig undan de brutala förhållandena i armén, kvarstår risken att bli traumatiserade. Många lever i konstant skräck för att bli bortförda av LRA och rädsla för att tvingas döda om man blir fångad. Risken att de psykologiska konsekvenserna kommer att påverka framtida generationer är stor.