Byn Koyasan ligger djupt inne i Kiibergen i Wakayama, Japan. Mitt bland åtta höga bergstoppar tycks det som om den är belägen inuti en gigantisk lotusblomma.

Grundad år 816 av Kukai, ursprungligen kallad Kobodaishi, är Koysan en forntida esoterisk kulturskatt. Föreställ dig all den forntida andliga och kulturella prakten från städerna Nara och Kyoto. Lägg där till de omgivande bergstopparna insvepta i vita dimslöjor. Tillsammans skapar de en unik atmosfärisk upplevelse.

Det var under Tangdynastin, år 804, som munken Kukai på ett imperialistiskt uppdrag korsade havet och begav sig till Kina. Där undervisades han av mästaren Hui Kuo från Ching Lungtemplet. Två år senare återvände Kukai till Japan och tog då med sig sina nya lärdomar.

Kukai började undervisa i både Nara och Kyoto men hela tiden längtade hans hjärta efter orörda berg, långt borta från stadens vimmel. Han hade en djup önskan om att konstruera ett tempelområde där munkarna kunde ägna sina liv åt att be för fred i landet och för befolkningens väl.

En gammal legend berättar hur Kukai upptäckte Koyasan. Då han hade fullbordat sina två års studier i Kina och just skulle bege sig tillbaka till Japan, bad han att platsen där han skulle etablera sitt tempel på något sätt skulle visa sig för honom.

Historien beskriver hur han under bönen kastade en trespetsad vajra (ett religiöst instrument) högt upp i luften. Den flög iväg och landade långt senare på just den plats där Garan i Koyasan nu står.

Efter att ha kommit tillbaka till Japan, sökte Kukai efter platsen där vajran landat. När han kom till det som numera är Uchi County i Yamamoto, stötte han på en ovanlig figur som var nästan två meter lång och hade ett ljusrött ansikte. Det var en jägare som bar på pil och båge och i ett koppel hade han en hund med två huvuden.

Jägaren sade, ”Jag är en jägare från de södra bergen och jag känner till platsen där vajran som du kastade landade. Hunden ska leda dig dit.” Sedan försvann han och Kukai följde efter hunden över Kiifloden in i de djupa bergen och plötsligt träffade han på en kvinna.

”Jag är väktare vid det här berget och jägaren du mötte är min son”, sade kvinnan. Därpå ledde hunden Kukai ännu djupare in i bergen och efter att ha nått fram till en öppen och stilla plats, såg han upp i ett träd. Där hängde vajran som han hade slungat upp i skyn i Kina. Omedelbart visste han att han hade funnit platsen för sin tempelby.

Det finns några saker som man absolut bör se när man besöker Koysan, och om man anländer tillräckligt tidigt och inte har något emot att promenera i rask takt är en dag tillräcklig för att se det mesta. Om man inte är mycket för att promenera finns där en buss som kör genom byn med regelbundna stopp.

För de som önskar ta det lite lugnare finns femtiotre historiska små tempel där man som gäst kan övernatta. Priserna ligger vanligtvis runt 500-700 kronor per person och natt, inklusive frukost och middag. Varje litet inkvarteringstempel, även kallat Shukubo, har en japansk trädgård, traditionella rum med tatamimattor och shojidörrar – de där dörrarna som görs av trä och rispapper.

Den vegetariska maten på Koysan är unik och har utvecklats av Kukai personligen. Därefter har den vidarebefordrats från munk till munk. Vare sig du är vegetarian eller inte, smaka på dessa godsaker och upptäck varför munkarna på Koysan inte saknar något i sin köttfria diet.

Förutom Garankomplexet, som består av många vackra tempel, pagoder och gravar, är stigen till Okunoin en sällsynthet och jag kan inte minnas att jag sett något liknande på andra platser i Japan.

Med början vid den första bron, Ichi-no-hashi, leder den 2 km långa stigen till det heliga området Okunion. Stigen kantas av höga majestätiska sugiträd under vilka det finns över 200 000 gravar från olika perioder i den japanska historien. Där ligger kejsare, shoguns (japanska befälhavare), feudalherrar, munkar, nunnor och till och med vanliga medborgare.

Om man fortsätter rakt fram efter Gobyo-no-hashi-bron kommer man fram till Lyktsalen (Torodo.) Denna sal byggdes år 1023 och innehåller tusentals lyktor som donerats av religiösa människor från hela Japan. Det finns en berättelse om en kvinna som inte hade råd att köpa någon lykta och som därför sålde sitt hår för att få ihop pengar. Lyktan hon donerade brukar kallas ”En ensam lykta från en fattig kvinna”.

Atmosfären på Koyasan är vanligtvis extra speciell på våren då sakura (körsbärsträden) blommar, samt på hösten då rostfärgade lönnlöv pryder bergsterrängen. Om du vill komma hit under sakura-perioden, tänk då på att den höga höjden och kalla luften gör att sakura blommar omkring en månad senare än nere på vanlig marknivå. Bergstoppen är vackrast från och med slutet av april till början på maj.

Trots att det är en underbar sträcka att köra bergsvägen till Koyasan, tror jag att de flesta liksom jag kommer att ta tåget dit. Från Nambastationen i Osaka kan man ta Nakai-Koyalinjen genom Hashimoto till Gokurakubashi-stationen. Där väntar en linbana som tar de resande upp till berget på nolltid. Slutligen är det en tio minuters busstur in till byn.

Oavsett om du reser till Japan för att upptäcka maten, de traditionella sederna, arkitekturen eller en kombination av de alla, kan jag inte tänka mig en vackrare plats än denna och dess magnifika natur. Trots att det ligger lite utanför det vanliga spåret finner jag det ändå ofattbart att Koysan inte är mer välkänt bland västerlänningar. Just därför kunde jag inte motstå att avslöja en av Japans mest välbevarade hemligheter.