När Kinas årliga gravfejardag, eller Qingming-festival, närmar sig den 4 april, blomstrar affärerna för företag som erbjuder sina tjänster till människor som är för upptagna för att själva besöka sina döda släktingar.
Qingming kan översättas med ”klart ljus” och är tänkt att fira lojalitet, men i 2000-talets Kina går man tillväga på ett annat sätt.
Alla de tjänster som traditionellt utförs av sörjande släktingar säljs nu som varor: gråt kan faktureras efter minuttaxa eller ingå i ett paket.
I ett komplett paket ingår städning av graven, brännande av rökelse, tändande av ljus, bugande, läsande av ett lovtal, bugande med pannan mot marken, placering av blommor på graven, gråt och klagan. Gravar som är belägna utanför staden medför en tilläggsavgift.
Ett företag i Guangzhou tar mellan 500 och 800 yuan (ungefär lika mycket i kronor) per besök. Priserna går upp när gravfejardagen närmar sig. Ett företag i Peking ta ut 350 till 1 000 yuan per besök. Klagan kostar 100 yuan. Att ropa ut sorgen över en mor eller far kostar 100 yuan, och det kostar 50 yuan för varje gång huvudet slås mot marken.
En expertsörjande kan ta mer betalt. I Tianjin kostar gråttjänster från någon med yrkeserfarenhet 20 000 yuan.
Vissa företag lämnar inspelningar eller live-upptagningar av processen som fakturaunderlag.
Många nätanvändare anser att användandet av en gravfejartjänst är som att ”ljuga för livet efter detta”.
En Internetanvändarens skrev: ”Allt är möjligt i det här samhället. Går vi framåt eller bakåt?”
En annan skrev: ”Människor är vana vid att ljuga. Nu vänjer de sig vid att ljuga för spöken.”
En tredje bloggade: ”I en tid där man dyrkar pengar har de människor som hyr denna tjänst ingenting annat än pengar kvar.”
På Daihuangs motorväg i staden Wuhan, Hubeiprovinsen, blev det en 20 km lång bilkö med människor som skulle besöka gravar helgen innan Qingming-festivalen.
Priset på krysantemum, som traditionellt används för begravningar och på gravar, gick upp med 50 procent. Gula kostade 1 till 1,5 yuan per styck, och vita 1 till 2 yuan per styck. Vitt är sorgens färg, därav det högre priset.
Förutom mat och blommor har människor med sig gåvor gjorda av papper som ska brännas och skickas till den andra sidan som tröst för den avlidne. Att bränna symboliska sedlar tillhörde traditionen i Kina.
I staden Chongqing, Sichuanprovinsen, gjorde sörjande pappersgåvor i form av herrgårdar, bilar, luftkonditionering, kylskåp, varmvattenberedare, bärbara datorer, mobiltelefoner och iPads. Det finns även kvinnliga pappersdockor som ska representera älskarinnor.
Festivalen är en av det gamla Kinas 24 solperioder som markerar årstidsbetonade förändringar. Den är en viktig vändpunkt i månkalendern och en av de åtta viktiga helgerna. Det började i Zhoudynastin och har firats i över 2 500 år. I Kina uppmärksammas dagen av 25 etniska grupper.
Helgdagen hedrar en man vid namn Jie Zitui, som enligt kinesisk tradition gav en bit av sitt eget lår för att rädda sin landsförvisade herre från svält under vår- och höstperioden (770-476 f.Kr.). Med tiden började man hedra döda släktingar som ett sätt att fira dagen.
Människor besöker gravar, städar dem och rensar ogräs, bränner rökelse, sörjer och ger offergåvor till sina förfäder.
Översättning av Hsin-Yi. Skriven på engelska av Mary Silver.
Översatt från engelska
