I år är det kaninens år. Det finns flera kinesiska sagor om kaniner, såväl forntida som nutida. Här kommer en saga om Jadekejsaren som ville ha någon att göra elixir åt honom, och om Jadekaninen som blev nedsänd till jorden för att rädda människor.

Men först en liten sammanfattning om kaninens natur. En kanin är i människors sinnen ett mycket vänligt djur med mild natur. De flesta människor som är födda under kaninens tecken har en lugn personlighet och det är inte troligt att de har ett häftigt lynne. Kaniner rör sig snabbt och reagerar snabbt. De som är födda under ett kaninens år är anpassade för att vara tysta eller aktiva och de flesta har ett smidigt sätt.

Den vänliga Jadekaninen

Enligt en legend från Kina ville Jadekejsaren hitta en pålitlig och ansvarsfull person med god karaktär som kunde fortsätta framställningen av elixir.

Han ansåg dock människor vara för sluga, de skulle kunna spela honom spratt. Därför skickade Jadekejsaren tre odödliga till den mänskliga världen, där de skulle välja ut det djur som vore mest lämpat för att kultivera till att bli en gud.

De tre gudarna förvandlade sig så till tre äldre män och steg ned till jorden. De bestämde sig för att leta efter ett lämpligt djur i skogen. En dag satte de sig på marken och ropade:
– Snälla, vi ber er att hitta lite mat åt oss att äta här i skogen Vi är alldeles för hungriga för att själv orka leta efter något att äta.

Ett efter ett kom djuren som hört ropet på hjälp fram. Räven, apan och kaninen var särskilt välvilligt inställda till de tre äldre männen. De delade på sig för att var och en på sitt håll söka efter något ätbart.

Räven hittade några maniokknölar, apan hittade några frukter, men kanin sökte igenom hela skogen utan att hitta någonting att äta. När kaninen såg de gamla männen äter maniok och frukter, kände den sig ledsen och ångerfull. Så han hoppade in i den brinnande elden. Avsikten var att laga till sig själv som middag åt de gamla männen.

När de tre gamla männen såg kanins uppriktighet, beslutade de att ta den med sig tillbaka till himlen. När Jadekejsaren fick höra historien kände han att kaninen var både snäll och ansvarstagande. Kejsaren bad de odödliga att lära kaninen metoder för elixirtillverkning så att den skulle kunna göra en mängd olika elixir åt Jadekejsaren.

Kaninen studerade målmedvetet och lärde sig snart allt. Jadekejsaren blev mycket nöjd. Han beslöt att ge kanin en helt ny ”look” vid den ceremoni som skulle göra kaninen till en gud. Hans päls var ursprungligen vit men blev nu mer kristallklar och gnistrande. När de såg kaninens jadelikt rena kropp, kallade alla gudarna i himlen den för ”Jade-kanin”.

Illustratör Zhiching Chen

Jadekaninen sänds ner till jorden

Ett år utbröt plötsligt en farsot i Peking, Kina. I varje hushåll blev människor smittade och för många människor fanns det inget botemedel som skulle fungera.

Efter att ha sett denna eländiga syn på jorden och efter att ha konstaterat att människor fortfarande var vänliga och trodde på Gud, sände Gud i himlen i sin välvilja kaninen som sitt sändebud ner till jorden för att behandla människor.

Väl på jorden förvandlade sig kanin till en flicka som rusade från hus till hus och räddade en massa människor. För att tacka kaninen för att han räddat deras liv, gav Pekingborna den många gåvor. Men kaninen tog inte emot någonting.

När kaninen var på jorden ändrade han ofta sitt yttre sätt att vara. Ibland kunde den klä ut sig till en bonde, ibland var den en butiksbiträde i en speceriaffär. Den red ofta runt i Peking på olika djur. Ibland visade den sig som en man men sedan plötsligt förvandlades den till en kvinna.

För att rädda fler människor blev kaninen till och med en tiggare. På det här sättet och utan ett uns av vila for kaninen in och ut ur huvudstaden för att rädda många människor. Efter fullgjort uppdrag flög jadekaninen tillbaka till himlen.