loadingDet är oklart hur många bloggare och kommentatorer den kinesiska regimen har anställt, men somliga menar att det rör sig om hundratusentals. (Foto: Skärmdump från Weibo.com)
Det är oklart hur många bloggare och kommentatorer den kinesiska regimen har anställt, men somliga menar att det rör sig om hundratusentals. (Foto: Skärmdump från Weibo.com)
Utrikes

Kinesiska regimens kommentatorer manipulerar opinionen via internet

Michelle Yu, Epoch Times

Antalet internetanvändare i Kina steg till 513 miljoner under 2011 och hälften av dem använder mikrobloggtjänster, enligt officiell statistik. Kinesiska myndigheter har hela tiden varit mycket uppmärksamma på detta nya medium och dess påverkan på den allmänna opinionen, och har därför gjort enorma ansträngningar för att skaffa och behålla kontroll över det virtuella slagfältet.

Förutom internetfiltreringen, den ”stora brandväggen”, använder man även en subtilare metod: Man anställer nätkommentatorer. De kallas för ”femtiocentsarmén” (eftersom de får betalt småsummor per kommentar) eller Wu Mao på kinesiska.

Den här gruppen var tidigare osynlig, men har blivit allt mer känd bland allmänheten allteftersom exempel på deras politiskt motiverade kommentarer, rekryteringsmeddelanden och detaljerade arbetsscheman har lagts ut på nätet. Utbildningsmaterial och bilder från officiella utbildningsträffar för statligt anställda webbkommentatorer avslöjar tidigare okända aspekter av den här komplexa operationen. 

Det är oklart när den kinesiska regimen började använda kommentatorer systematiskt, men den tidigaste kända förekomsten är från 2004, då Changshas kommunledning byggde upp ett team av webbkommentatorer, enligt en officiell rapport. Kommentatorerna skulle inte bara posta åsikter och vinklade nyheter, utan även ta kontakt med offentliga sajter och kräva att de tog bort ”skadliga” kommentarer för att upprätthålla en positiv image åt regimen, enligt rapporten. Varje kommentator fick 600 yuan (ungefär lika mycket i svenska kronor) som grundlön per månad. Den här rapporten togs senare bort från kommunens officiella hemsida, men innan dess hade den redan fått omfattande spridning. 

Kinesiska universitet kom att följa det här exemplet. 2005 stängde Nanjing Universitys ledning ner en elektronisk anslagstavla (eller BBS) som drevs av studenter för att de vägrat ”harmonisera” (det vill säga censurera) sitt innehåll. När de sjösatte en ny officiell version under det gamla domännamnet, utsåg skolledningen studentpartikadrer och några ”entusiaster” till webbkommentatorer. De fick betalt baserat på månatliga utvärderingar av hur de skött sitt jobb. 

Det är oklart hur många bloggare och kommentatorer den kinesiska regimen har anställt, men somliga menar att det rör sig om hundratusentals. 

Under ett politbyråmöte den 23 januari 2007 krävde Kinas ledare Hu Jintao en ”förstärkning av den ideologiska och opinionsmässiga fronten och konstruerande av positiv publicitet” (något som även översatts som ”propaganda”).

Snart krävde kommunistpartiets centralkommitté och statsrådets generalkontor att alla stora kinesiska sajter och lokala regeringar skulle välja ut ”kamrater av god politisk kvalitet” för att bilda internetkommentatorsteam. 

Storleken på dessa team varierar mycket beroende på vilken region det gäller. Från början bestod de enligt uppgift av 10-30 personer. Men i juni 2009 meddelade Peking sina planer att rekrytera 10 000 internetövervakare och sade även att andra städer snart skulle följa dess exempel. 

Det här meddelandet verkar ha varit ett svar på ett partidokument från mars 2009 där man uppmanade lokalregeringar att ”stärka internetkontrollen” och ”utöka internetpolisen”. 

Ett internt dokument från maj 2009 varnade lokala regeringar för att ”internet drastiskt kan förändra allmänhetens uppfattning om partiet och regeringen”. 

I januari 2010 meddelade den relativt lilla och avlägsna Gansuprovinsen att man planerade att skapa ett bloggarteam på 650 personer. 

Den välkände kinesiske bloggaren Han Han gjorde narr av Gansumyndigheternas meddelande om deras nya hemliga styrka. Nyheten försvann även snabbt från deras officiella sajt, men fick omfattande spridning. 

Ett antal olika utbildningsmaterial och riktlinjer för internetkommentatorer har lagts ut på nätet de senaste åren. Det är svårt att bedöma om de är autentiska, men de verkar korrekt sammanfatta nyckelprinciper och taktiker som ofta används av internetanvändare som identifierats som regimtrogna kommentatorer.

Nya rekryter får i utbildningsmanualerna veta att de bör ”noggrant sätta sig in i” instruktionerna från sina ledare och troget utföra de order de får. De ska även hålla sig immuna mot avvikande tankar och förbli obrottsligt lojala mot partiet. 

”Tänk på din egen politiska framtid,” står det i ett dokument. Studenterna ombeds även att ”använda olika metoder att dölja [sin] identitet och låtsas vara vanliga medborgare” i ett dokument. De ska ”utöka [sitt] inflytande på nätet genom att nätverka med andra användare, särskilt inflytelserika bloggare. 

Vanliga tekniker som räknas upp i intruktionsmaterialet inkluderar ”att underblåsa fientlighet och rädsla” för demokratiska länder, att kalla dissidenter för förrädare, skapa debatter eller kontroverser kring triviala ämnen för att dra bort uppmärksamheten från politiskt viktiga och känsliga ämnen, samt elda på nationalism. 

Det finns även större projekt eller teman, som det har tagits fram olika stödord till. I ett dokument räknas till exempel upp tekniker för att attackera demokrati. Där nämns argument som ”demokrati är västvärldens vapen för att invadera Kina”, ”det finns ingen riktig demokrati”, ”demokrati leder till kaos” och ”det finns korruption och brott även i demokratiska länder”. Alla dessa argument ligger nära officiell partipropaganda. 

En person som själv utgav sig för att vara betald webbkommentator sade till konstnären Ai Weiwei i en intervju att
en betald kommentator ofta har många identiteter på nätet och för att kunna dra igång dramatiska debatter spelar de ofta flera olika roller samtidigt.

När regeringen till exempel höjde bensinpriserna fick han instruktioner att kontrollera negativa kommentarer. I en kommentar skrev han ”Jag bryr mig inte. De borde höjas ännu mer så ni fattiga inte kan köra, då blir det lättare att ta sig fram. Bara rika borde få köra”. Sedan använde han flera andra identiteter för att citera och attackera sin egen kommentar. Hans strategi fungerade: Andra användare attackerade den provokativa kommentaren i stället för kommunistpartiets politik och diskussionen leddes bort från själva frågan om de höjda priserna. 
”Jag debatterar ofta med mig själv… det är som att spela mentala spel med sig själv,” sade han till Ai Weiwei.

En annan strategi han använde var att använda falska detaljer när han skrev om negativa rapporter för att underminera hela nyheten. Den här bloggaren sade att mellan 10 och 20 procent av de kommentarer han såg på nätet var lämnade av betalda kommentatorer. ”Kinesiska internetanvändare är verkligen ganska korkade. De är lätta att hetsa upp. Jag kan väldigt enkelt kontrollera dem,” sade han. 
Även fast han rättfärdigade sitt arbete sade han också att han tyckte den kinesiska regimen hade gått för långt i vissa frågor, såsom de noggrant planerade attackerna mot Falun Gong och Dalai Lama.

Översatt från engelska

Mest lästa

Rekommenderat

loadingDet är oklart hur många bloggare och kommentatorer den kinesiska regimen har anställt, men somliga menar att det rör sig om hundratusentals. (Foto: Skärmdump från Weibo.com)
Det är oklart hur många bloggare och kommentatorer den kinesiska regimen har anställt, men somliga menar att det rör sig om hundratusentals. (Foto: Skärmdump från Weibo.com)
Utrikes

Kinesiska regimens kommentatorer manipulerar opinionen via internet

Michelle Yu, Epoch Times

Antalet internetanvändare i Kina steg till 513 miljoner under 2011 och hälften av dem använder mikrobloggtjänster, enligt officiell statistik. Kinesiska myndigheter har hela tiden varit mycket uppmärksamma på detta nya medium och dess påverkan på den allmänna opinionen, och har därför gjort enorma ansträngningar för att skaffa och behålla kontroll över det virtuella slagfältet.

Förutom internetfiltreringen, den ”stora brandväggen”, använder man även en subtilare metod: Man anställer nätkommentatorer. De kallas för ”femtiocentsarmén” (eftersom de får betalt småsummor per kommentar) eller Wu Mao på kinesiska.

Den här gruppen var tidigare osynlig, men har blivit allt mer känd bland allmänheten allteftersom exempel på deras politiskt motiverade kommentarer, rekryteringsmeddelanden och detaljerade arbetsscheman har lagts ut på nätet. Utbildningsmaterial och bilder från officiella utbildningsträffar för statligt anställda webbkommentatorer avslöjar tidigare okända aspekter av den här komplexa operationen. 

Det är oklart när den kinesiska regimen började använda kommentatorer systematiskt, men den tidigaste kända förekomsten är från 2004, då Changshas kommunledning byggde upp ett team av webbkommentatorer, enligt en officiell rapport. Kommentatorerna skulle inte bara posta åsikter och vinklade nyheter, utan även ta kontakt med offentliga sajter och kräva att de tog bort ”skadliga” kommentarer för att upprätthålla en positiv image åt regimen, enligt rapporten. Varje kommentator fick 600 yuan (ungefär lika mycket i svenska kronor) som grundlön per månad. Den här rapporten togs senare bort från kommunens officiella hemsida, men innan dess hade den redan fått omfattande spridning. 

Kinesiska universitet kom att följa det här exemplet. 2005 stängde Nanjing Universitys ledning ner en elektronisk anslagstavla (eller BBS) som drevs av studenter för att de vägrat ”harmonisera” (det vill säga censurera) sitt innehåll. När de sjösatte en ny officiell version under det gamla domännamnet, utsåg skolledningen studentpartikadrer och några ”entusiaster” till webbkommentatorer. De fick betalt baserat på månatliga utvärderingar av hur de skött sitt jobb. 

Det är oklart hur många bloggare och kommentatorer den kinesiska regimen har anställt, men somliga menar att det rör sig om hundratusentals. 

Under ett politbyråmöte den 23 januari 2007 krävde Kinas ledare Hu Jintao en ”förstärkning av den ideologiska och opinionsmässiga fronten och konstruerande av positiv publicitet” (något som även översatts som ”propaganda”).

Snart krävde kommunistpartiets centralkommitté och statsrådets generalkontor att alla stora kinesiska sajter och lokala regeringar skulle välja ut ”kamrater av god politisk kvalitet” för att bilda internetkommentatorsteam. 

Storleken på dessa team varierar mycket beroende på vilken region det gäller. Från början bestod de enligt uppgift av 10-30 personer. Men i juni 2009 meddelade Peking sina planer att rekrytera 10 000 internetövervakare och sade även att andra städer snart skulle följa dess exempel. 

Det här meddelandet verkar ha varit ett svar på ett partidokument från mars 2009 där man uppmanade lokalregeringar att ”stärka internetkontrollen” och ”utöka internetpolisen”. 

Ett internt dokument från maj 2009 varnade lokala regeringar för att ”internet drastiskt kan förändra allmänhetens uppfattning om partiet och regeringen”. 

I januari 2010 meddelade den relativt lilla och avlägsna Gansuprovinsen att man planerade att skapa ett bloggarteam på 650 personer. 

Den välkände kinesiske bloggaren Han Han gjorde narr av Gansumyndigheternas meddelande om deras nya hemliga styrka. Nyheten försvann även snabbt från deras officiella sajt, men fick omfattande spridning. 

Ett antal olika utbildningsmaterial och riktlinjer för internetkommentatorer har lagts ut på nätet de senaste åren. Det är svårt att bedöma om de är autentiska, men de verkar korrekt sammanfatta nyckelprinciper och taktiker som ofta används av internetanvändare som identifierats som regimtrogna kommentatorer.

Nya rekryter får i utbildningsmanualerna veta att de bör ”noggrant sätta sig in i” instruktionerna från sina ledare och troget utföra de order de får. De ska även hålla sig immuna mot avvikande tankar och förbli obrottsligt lojala mot partiet. 

”Tänk på din egen politiska framtid,” står det i ett dokument. Studenterna ombeds även att ”använda olika metoder att dölja [sin] identitet och låtsas vara vanliga medborgare” i ett dokument. De ska ”utöka [sitt] inflytande på nätet genom att nätverka med andra användare, särskilt inflytelserika bloggare. 

Vanliga tekniker som räknas upp i intruktionsmaterialet inkluderar ”att underblåsa fientlighet och rädsla” för demokratiska länder, att kalla dissidenter för förrädare, skapa debatter eller kontroverser kring triviala ämnen för att dra bort uppmärksamheten från politiskt viktiga och känsliga ämnen, samt elda på nationalism. 

Det finns även större projekt eller teman, som det har tagits fram olika stödord till. I ett dokument räknas till exempel upp tekniker för att attackera demokrati. Där nämns argument som ”demokrati är västvärldens vapen för att invadera Kina”, ”det finns ingen riktig demokrati”, ”demokrati leder till kaos” och ”det finns korruption och brott även i demokratiska länder”. Alla dessa argument ligger nära officiell partipropaganda. 

En person som själv utgav sig för att vara betald webbkommentator sade till konstnären Ai Weiwei i en intervju att
en betald kommentator ofta har många identiteter på nätet och för att kunna dra igång dramatiska debatter spelar de ofta flera olika roller samtidigt.

När regeringen till exempel höjde bensinpriserna fick han instruktioner att kontrollera negativa kommentarer. I en kommentar skrev han ”Jag bryr mig inte. De borde höjas ännu mer så ni fattiga inte kan köra, då blir det lättare att ta sig fram. Bara rika borde få köra”. Sedan använde han flera andra identiteter för att citera och attackera sin egen kommentar. Hans strategi fungerade: Andra användare attackerade den provokativa kommentaren i stället för kommunistpartiets politik och diskussionen leddes bort från själva frågan om de höjda priserna. 
”Jag debatterar ofta med mig själv… det är som att spela mentala spel med sig själv,” sade han till Ai Weiwei.

En annan strategi han använde var att använda falska detaljer när han skrev om negativa rapporter för att underminera hela nyheten. Den här bloggaren sade att mellan 10 och 20 procent av de kommentarer han såg på nätet var lämnade av betalda kommentatorer. ”Kinesiska internetanvändare är verkligen ganska korkade. De är lätta att hetsa upp. Jag kan väldigt enkelt kontrollera dem,” sade han. 
Även fast han rättfärdigade sitt arbete sade han också att han tyckte den kinesiska regimen hade gått för långt i vissa frågor, såsom de noggrant planerade attackerna mot Falun Gong och Dalai Lama.

Översatt från engelska

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024