En talesperson för det kinesiska hälsoministeriet medgav nyligen att främsta källan till organ för transplantation i Kina är avrättade fångar. Detta har vissa kinesiska tjänstemän sagt tidigare, men det här var första medgivandet inom Kina, och har orsakat uppståndelse på nätet.
Huang Jiefu, vice hälsominister, berättade den 6 mars på ett seminarium för Kinesiska folkets politiska rådgivande kommitté att ”Organbrist är flaskhalsen i utvecklingen av organtransplantation i Kina.
På grund av brist på medborgare som frivilligt donerar organ, har avrättade fångar blivit den viktigaste källan till organ för transplantation”, enligt rapport från Legal Daily, en halvofficiell tidning.
Kinesiska tjänstemän har tidigare både blankt förnekat och medgett detta.
För sex år sedan, den 10 april 2006, sade talesmannen för hälsoministeriet, Mao Qunan, i ganska kraftiga ordalag, det motsatta. ”Vissa utländska medier tillverkar uppsåtligen nyheter om att Kina avrättar fångar och godtyckligt avlägsnar organ för transplantation”, sade han. ”Detta är elakt förtal mot Kinas rättssystem, och vilseleder med dolda motiv den allmänna opinionen utomlands.”
Månaden innan sade utrikesdepartementets talesperson Qin Gang samma sak.
Och ändå medgav Huang redan i juli 2005 att merparten av organ tas från fångar, under en konferens om levertransplantation, enligt en sammanfattande artikel i QQ.com, en stor kinesisk webbportal.
Huang var medförfattare till en artikel i The Lancet i november förra året, som sade att ”65procent av de transplantationsoperationer som görs i Kina använder organ från avlidna givare, av vilka över 90 procent var avrättade fångar. De övriga 35 procenten av transplantationerna använder organ från levande donatorer.” Det sista påståendet var spårat till en artikel i China Daily, vilken inte nämnde de ”levande” 35 procenten av givare, eller vilka dessa människor skulle vara.
Detta första medgivande riktat direkt till en inhemsk publik möttes dock av omfattande kritik, och kom i kölvattnet efter ett antal rapporter om Wang Lijun, den tjänsteman i Chongqing som nyligen stämplades som förrädare, och det avslöjades om hans engagemang i organskörd från fångar.
Han Bing, gästprofessor vid College of Lawyers vid Renmin University of China, och mottagare av 2008-2010 års statliga Outstanding Lawyer Award, skrev på sitt Sina Weibo-konto:
”Nu går hälsovårdsministeriet runt domstolen och är först med att erkänna att dödscellen är den största källan till organ för transplantationer. Om du inte har befogenhet att avrätta fångar, vem gav dig order om [att göra det offentliga uttalandet]? Av vem fick du tillstånd att skörda organ, om du inte själv avrättar [fångar]? Du erkänner det skyggt, men utan att förklara hur du samarbetar med verkställarna, och inte heller talar du om hur mycket du betalar dem eller vilka du betalar. Om du inte förklarar dessa saker kan du inte påstå att du är ren! ”
En annan nätanvändare uppmanade högsta domstolen att publicera register över de senaste tio årens organtransplantationer med koppling till avrättade fångar. ”Informationen bör innehålla typ och mängd av organ, grad av samtycke från anhöriga, vinst från transplantatet och hur det användes, rättsliga bevis, etcetera.”
Andra har krävt att en ”särskild utredningskommitté ” undersöker saken.
Liu Chufang, tidigare medlem av Kommissionen för inspektion av disciplinärenden i Tianjin, och tidigare chefredaktör för den ibland frisinnade publikationen ”Southern Weekend”, sade att det fanns ett antal konstigheter i Huangs påstående.
Han räknade upp sina frågor: ”Gav de anhöriga tillåtelse? Har de anhöriga rätt att säga nej? Kan det finnas levande organskörd? Sålde de organ i vinstsyfte? Vem stoppade pengarna i fickan? På grund av den enorma klyftan mellan tillgång och efterfrågan på organ, skulle fler människor avrättas för sina organ? ”
En annan nätanvändare skrev: ”Jag har hört påståenden om levande organskörd från vissa grupper av religiösa människor. Ofattbar grymhet! Omänskligt!”
David Matas, medförfattare till en rapport om vad han anser vara den verkliga källan till de flesta organtransplantationerna i Kina, nämligen Falun Gong-utövare, sade att han sätter lika mycket tilltro till Huangs uttalande nyligen som han gjorde till tidigare deklarationer från partitjänstemän.
– Det kan ha varit någon form av kamp om vilken propagandalinje eller politisk linje de skulle använda, sade Matas i en telefonintervju.
– Vi startade vår undersökning år 2006 och vid den tiden var regeringens linje att organen kom från donationer, och Huang Jiefu sade att det var fångar … det verkar som om Huangs linje kan ha vunnit för dagen. Ingen säger längre att det är donationer.
Men Matas lägger inte alltför mycket tid på att fundera över Huangs kommentarer.
– Det är väldigt typiskt för propagandan i en repressiv stat. Det är ett försök att flytta propaganda till vad som är allmänt känt för tillfället. Propaganda har ett rörligt mål, och de människor som producerar den försöker ge den viss sanningsprägel.
Men ännu har inte den kinesiska regimen medgett den verkliga källan till alla dessa donationer, hävdade Matas.
– Nu säger de att allt kommer från dödsdömda fångar och inte från Falun Gong, uigurer och tibetaner. Det har för mig samma trovärdighet som att allt kom från donationer.
Research: Sophia Fang & Ariel Tian.
