Enligt en artikel på minghui.org den 20 augusti avslöjade Xiong Wenqi nyligen att han torterades i Tilanqiaofängelset i Shanghai. Xiong utsattes för brutal misshandel på grund av sin utövning av Falun Gong, vilket ledde till att hans huvud sargades så svårt att skallbenet blottades. Han förlamades från midjan och nedåt och hamnade i ett chocktillstånd.
Den 35-årige Xiong Wenqi var tidigare anställd på Industri- och handelsinstitutionen i Putuodistriktet i Shanghai. Han började utöva qigongmetoden Falun Gong 1997 som den kinesiska kommunistregimen sedermera förbjöd 1999. Xiong tänkte att regeringens förtryck av utövare måste bero på missförstånd. Han skickade därför sjutton brev till olika myndigheter där han förklarade hur han gagnats av qigongmetoden. I breven beskrev Xiong hur han på ett positivt sätt förändrats mentalt såväl som fysiskt genom utövningen. Han ville visa att Falun Gong endast hade positiva effekter och något som inte alls var skadligt för staten och befolkningen i Kina.
Varje gång han vädjade för Falun Gong arresterades han och varje gång han spärrades in började Tilanqiaofängelset att tortera honom tills han nästan dog, innan man frisläppte honom på grund av hans fysiska tillstånd. Så fort som hans fysiska tillstånd förbättrats förde man tillbaka honom till fängelset. Under de år han hölls inspärrad i Tilanqiaofängelset sattes han i isoleringscell, tilläts inte ta emot besök från sin familj eller vänner och var fastbunden i en säng i ett år. Det fanns tillfällen då han inte kunde kontrollera urinblåsan och tarmarna. Till slut började hans muskler att förtvina och han förlamades från midjan och ned.
I april 2005 beordrade och uppviglade fängelsepoliser andra fångar att oavbrutet tortera den förlamade och fysiskt svage Xiong med omänskliga metoder. De hällde peppar och balsamessens i näsan och gned in blandningen i ögonen. De lyfte upp honom och kastade honom på cementgolvet och mot stenväggen. Detta menade de skulle hjälpa honom lätta upp hans muskler och senor.
För att få sina fängelsestraff reducerade med ett eller två år väckte fångarna upp Xiong, vars muskler hade förtvinat, vid 5 eller 6 på morgonen och tvingade honom att sitta tills 8 eller 9 på kvällen. Xiong tvingades femton timmar om dagen sitta på en ”specialtillverkad bänk” med en ojämn yta. Smärtan gjorde så ont att det kändes som att han snarare vill dö än leva. Om han vägrade att sitta som han beordrats tilläts han inte att att sova den natten.
Fångarna slog honom dessutom i ansiktet och sparkade honom på ryggen. Ansiktet deformerades på grund såren och svullnaderna. Skalpen var så djupt sargad att skallbenet exponerades. Fängelsepoliserna sade till hans familj att han själv tillfogat sig skadorna. Familjen fann honom förlamad i en rullstol, för svag för att lyfta upp huvudet och oförmögen att ta upp en telefon. Det var inte förrän hans familj ställde absoluta krav att han skulle frisläppas på grund av de fysiska skadorna som han skickades till ett sjukhus för behandling.
Inte långt därefter, den 15 april, fick Xiongs familj ett meddelande från sjukhuset som sade att han var i ett kritiskt tillstånd. Han hade gått in i chock och blodtrycket hade sjunkit till 40/21. Med upprepade krav från familjen och tack vare hjälp från vänner och anhöriga friades Xiong från alla brottsmisstankar och frisläpptes den 19 april.
Xiong Wenqi vägde nästan 90 kilo innan han arresterades. Kort efter att han frisläppts vägde han lite drygt 45 kilo.