Han korades tidigare till en av de tio bästa advokaterna i Kina. Människorättsadvokaten Gao Zhisheng har torterats så allvarligt under fångenskap att han varit nära att ta sitt liv. Den 6 februari greps Gao återigen efter att ha publicerat ett brev där han berättar om tortyren som han tvingades utstå.
I den svenska översättningen har brevet delats upp i tre delar. Detta är del 2. ” target=”_blank”>
…Detta fortsatte i cirka två timmar. Sedan kom några andra killar för att ersätta de tidigare två. Jag kunde inte se något på grund av att mina ögon var så svullna.
De nya killarna började tala: ”Gao, kan du fortfarande höra med dina öron? Jag ska berätta sanningen för dig, de här killarna är experter på att slå ner maffiakillar. De är de tyngsta. Den här gången är de specifikt och noggrant utvalda av högre myndigheter för detta ändamål.”
”Hör du vem jag är? Mitt efternamn är Jiang. Jag följde dig till Xiajiang när du släpptes förra året.”
”Är du den som kommer från staden Penglai, i Shandong?” frågade jag.
”Ja, ditt minne är fortfarande bra. Jag sade ju att du skulle komma tillbaka förr eller senare. När jag såg hur du betedde dig i Xiajiang visste jag att du skulle komma tillbaka. Du såg ner på vår polis.”
”Borde vi inte hjälpa dig lära dig fler läxor? Du skrev det där brevet till amerikanska kongressledamöter. Se på dig, din förrädare. Vad kan du få av din amerikanske herre? Den amerikanska kongressen räknas som ingenting. Detta är Kina. Det är det kommunistiska partiets territorium.”
”Att ta ditt liv är lika enkelt som att trampa på en myra. Om du vågar fortsätta skriva din dumma artiklar måste regeringen göra sin inställning tydlig. Förstod du den attityden inatt?” Jiang talade långsamt.
Jag frågade, ”Hur klarar du av att misshandla kineser och använda dig av maffiametoder på kinesiska skattebetalares bekostnad?”
”Du är ett misshandelsobjekt”, sade Jiang. ”Du vet det i ditt hjärta bättre än de flesta. Skattebetalare räknas som ingenting i Kina. Tala inte om det här med ’skattebetalare’.”
Medan han sade detta kom någon annan in i rummet. Jag kände igen rösten som Wangs. ”Prata inte med honom. Ge honom den äkta varan. Dina ”farbröder” har förberett 12 omgångar. Vi slutförde bara tre i går kväll.”
”Din ”chefsfarbror” gillar inte att prata, så efter ett tag kommer du att märka att du måste äta både din egen s *** och dricka ditt eget piss. En tandpetare kommer att röra vid dina känsliga delar [könsorgan].
”Än ska du inte tala om kommunistpartiets tortyr eftersom vi nu kommer att ge dig en grundlig lektion!”
”Du har rätt, vi torterar Falun Gongare. Allt är rätt. De 12 omgångar vi kommer att ge dig är desamma som gavs till Falun Gongarna. För att berätta sanningen för dig så är jag inte rädd för dig om du fortsätter skriva. Vi kan tortera dig till döds utan att kroppen någonsin hittas.”
”Du stinkande outsider [med den betydelsen, inte från Peking]! Vad tänker du på om att ens vara här?”
Under de efterföljande timmarna av tortyr svimmade jag flera gånger på grund av brist på vatten och mat och på grund av kraftiga svettningar. Jag låg naken på det kalla golvet. Jag kände flera gånger att någon kom och öppnade mina ögon för att med en ficklampa lysa på dem för att se om jag fortfarande var vid liv.
Ibland kände jag en stark lukt av stinkande urin. Mitt ansikte, näsa och hår var full av den lukten. Tydligen, men jag vet inte när, hade någon urinerat på mitt ansikte och huvud.
Denna tortyr fortsatte fram till runt klockan tolv den tredje dagen. Jag vet inte varifrån jag fick styrkan att uthärda, men på något sätt kämpade jag för att komma bort från deras grepp och började slå mitt huvud mot bordet.
Jag ropade namnen på mina två barn (Tiangyu och GeGe) och försökte döda mig själv. Men mitt försök lyckades inte. Jag tackar den Allsmäktige Gud för detta. Det är han som räddade mig. Jag kände Gud dra mig tillbaka från det tillståndet och ge mig mitt liv.
Mina ögon var fulla av blod på grund av att jag slagit mitt huvud så mot bordet. Jag föll ihop på golvet. Omedelbart satte sig tre personer på min kropp. En satte sig på mitt ansikte. De skrattade. De sade att jag använde min död för att försöka skrämma dem. De sade att de hade sett det alltför många gånger.
Därefter fortsatte de med tortyren tills det blev kväll. Jag kunde inte längre se något med mina ögon. Jag kunde dock fortfarande höra mina torterare och de samlades återigen efter att ha ätit middag.
En av dem kom och drog upp mig i håret. ”Gao, är du hungrig? Berätta sanningen!”
Jag sade, ”Jag är mycket hungrig.”
”Vill du äta? Berätta sanningen!”
Jag sade, ”Jag vill äta.” Istället smällde de till mig flera gånger i ansiktet, ett tiotal gånger eller mer, och jag kollapsade återigen och föll till marken. En känga stampade på mitt bröst och någon gav mig elchocker på hakan med elbatongen. Jag skrek. Någon förde sedan in elbatongen in i min mun.
”Låt oss se hur olik din mun är från andra. Vill du inte ha mat? Du sade att du är hungrig. Är du värd den?” Elbatongen var i min mun men var inte påslagen. Jag visste inte vad de ville göra.
”Gao, vet du varför vi inte förstörde din mun?” sade Wang. ”Ikväll vill dina ”farbröder” att du ska prata hela natten. Vi vill att du inte ska prata om något annat än om hur du är en kvinnojägare. Du får inte säga att du inte är en. Du får heller inte säga att det bara finns ett fåtal kvinnor. Glöm inte några detaljer. Du kan inte utelämna några detaljer. Dina ”farbröder” gillar detta. Vi har sovit och ätit tillräckligt mycket, nu är det du som ska prata.”
”Varför säger han inget? Slå honom sönder och samman bröder!” ropade Wang. Tre batonger började ge mig elchocker. Jag kröp runt överallt för att försöka komma undan och jag var fortfarande naken. Efter mer än 10 minuter skakade jag okontrollerbart igen.
Jag bad dem: ”Jag har inte haft någon affär. Det är inte så att jag inte vill berätta för er.” Jag hörde att min röst skälvde.
”Håller du på att bli en dåre?”, sade Wang. ”Låt oss använda elbatongen för att få dig att minnas och för att se om du börjar prata.”
Sedan sträckte två personer ut mina armar och tryckte ner dem mot golvet. De använde en tandpetare för att genomborra mitt könsorgan. Jag kan inte använda några ord för att beskriva den hjälplöshet, smärta och förtvivlan som jag då kände. Vid en tidpunkt som den, kan inga ord eller känslor förklara. Slutligen hittade jag på historier, berättade för dem om affärer som jag hade haft med fyra kvinnor. Efter mer tortyr fick jag beskriva hur jag haft sex med var och en av dessa kvinnor. Detta fortsatte till gryningen nästa dag.
Jag släpades sedan till en plats där jag var tvungen att underteckna en utskrift av min bekännelse om mina affärer. ”Om vi skickar ut det här så är du som en stinkande hund i ett halvår,” sade Wang högt.
Efter att jag hade släppts fri fick jag veta att förhörsledaren Sun Huo dagen efter tortyren informerat min fru om ”sanningen” som de fått veta om mina otrohetsaffärer. Min fru sade att det hade de inget med att göra. Hon sade, ”Jag litar fortfarande på Gao.”
Fortsättning följer…
Gao Zhishengs brev publicerades första gången av China Aid Association . Epoch Times är tacksam över att få använda China Aids översättning, vilken Epoch Times har redigerat. Gao Zhisheng gav brevet titeln; ”Dark Night, Dark Hood and Kidnapping by Dark Mafia—My account of more than 50 days of torture in 2007.”
Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/11777/
