Första gången jag träffade förlossningsläkaren Tang Hongrong var i ett flyktingläger i Bangkok. Andra gången jag träffade henne var på ett möte för att fördöma Kinas ettbarnspolitik. Jag fick höra hennes historia när hon började berätta om sin dotter.
Tang tog examen på Hengyang Medical School i Hunanprovinsen och började arbeta på avdelningen för obstetrik och gynekologi på ett sjukhus i staden Zhongshan i Guangdongprovinsen. Ingen av de andra fyra obstetrikläkarna som arbetade tillsammans med henne på sjukhuset hade någon läkarexamen. De hade alla köpt sig till sina läkarpositioner på sjukhuset. Tang upptäckte senare att detta fenomen är vanligt på sjukhus i Zhongshan.
På grund av avundsjuka försökte dessa amatörläkare frysa ut Tang och göra livet svårt för henne. De hittade på falska rykten och anklagade henne för att illegalt hjälpa patienter att förlösa sina andra eller tredje barn, och på så vis sabotera ettbarnspolitiken.
‘Födelseplaneringsfängelset’
Mellan maj 1995 och december 1996 greps Tang två gånger av byrån för födelseplanering och sattes i ”födelseplaneringsfängelset”. Andra gången satt hon där i en månad. Hon hade aldrig tidigare hört talas om ”födelseplaneringsfängelset”.
Tang sade: ”Fängelset är beläget på baksidan av allmänna säkerhetskontorets byggnad. Det är en stor gård som är delad i mitten. En sida är för brottslingar och den andra sidan är för de som utfört födelseplanering. Det finns flera dussin män och kvinnor på den här sidan, och även barn. En man vid namn Li Zhuoqiu hade två döttrar med sig. En var fyra år gammal och den andra två år gammal. De hade suttit fängslade i mer än ett halvår. Han sade till mig att först då hans fru gripits och steriliserats och efter att hans familj betalat böterna för att ha mer än ett barn, skulle han släppas fri. De var också tvungna att betala för alla måltider de fått i fängelset! Böterna är så höga som tiotusentals yuan. Hur skulle de kunna ha råd med det?
”Den yngste fången i födelseplaneringsfängelset var bara ett år gammal. Hennes mamma rymde hemifrån och gömde sig när hon var gravid med henne. När hon kom hem en dag efter att hon fött barnet, låg födelseplaneringsteamet i bakhåll och tog henne. Jag skulle tro att barnet är den yngsta fången i världen”, säger Tang.
Tang nekade till anklagelserna om att ha förlöst barn illegalt och protesterade kraftigt. Man satte handfängsel och bojor på hennes handleder och vrister och man band ihop henne som en boll. Bojorna skar henne i knäna och gav ärr som syns än idag.
På den tiden var Tangs dotter bara tre år gammal. Tangs man var orolig. Han gick för att träffa borgmästaren på ”Öppet hus hos borgmästaren”. Borgmästaren svarade honom: ”Du säger att din fru greps och misshandlades. Finns det några bevis, som läkarrapporter, foton?” Det var en ursäkt, men Tangs man, en ingenjör, tog seriöst på förslaget. Han gömde en kamera i några klädesplagg och gav dem till Tang under ett besök i fängelset. Hon tog några foton på sina sår och på sina medfångar.
När hennes man försökte ta tillbaka kameran under nästa besök så upptäcktes den av fängelsevakterna. De tog dock inte ut filmen ur kameran. Därför kunde Tangs man behålla bilderna från födelseplaneringsfängelset. Fängelsechefen blev rasande över det. Folk bröt sig in i Tangs hus flera gånger men kunde inte hitta bilderna. Sedan tog de med Tangs man till fängelset, slog och torterade honom, och höll honom kvar i två dagar. Till slut betalade Tangs familj en summa pengar för att få ut honom. Hennes mamma svimmade av chocken och hennes dotter grät förskräckligt.
Förföljelsen fortsätter
Efter att Tang frigivits greps hon ofta av polisen som förde henne till den lokala polisstationen utan anledning. Tang blev också av med sin befattning på sjukhuset. Hon fick tillbaka den efter att hon åkt till Peking och vädjat vid Hälsoministeriet.
1998 bad en gravid kvinna med efternamnet Yu från Jiangxiprovinsen Tang om hjälp med att förlösa hennes barn. Kvinnan var i nionde månaden av sin graviditet och Tang kunde inte säga nej. ”För några år sedan satte de dit mig för att ha förlöst barn privat, något jag inte gjort. Jag gjorde det den här gången, den enda gången i mitt liv”, sade Tang.
För detta greps Tang av polisen och dömdes till två års fängelse. När hon fördes till fängelset i Shaoguan var hennes dotter bara fem år gammal, och Tang var tvungen att skicka henne till landsbygden och låta flickans mormor ta hand om henne.
Tang frigavs år 2000. Hon ville publicera bilderna hon tagit i ”födelsekontrollfängelset” och låta människor över hela världen få veta hur ondskefull födelsekontrollen i Kina är. Hon vågade inte göra det i Kina så hon planerade att fly ut ur landet och släppa sina bilder.
I juli 2010 lyckades hon få pass och visum och tog med sin 17-åriga dotter till Bangkok. De sökte asyl på FN:s flyktingorgan (UNHCR). Inom två månader blev deras ansökan avslagen. De blev bestörta eftersom de flesta människor får vänta i åtminstone ett år innan de hör av UNHCR.
De skickade in flyktingansökan på nytt. Den 18 april 2012 gick Tangs dotter Zhuzhu till en matbutik men kom inte tillbaka. Tang letade efter henne hela natten och satte upp efterlysningar i hela området. På kvällen den 22 april berättade en polis för henne att dottern var på UNHCR. Hon gick dit och fick höra från en tjänsteman: ”Din dotter är psykiskt sjuk och har skickats till ett mentalsjukhus för tvångsvård. Du är också psykiskt sjuk.”
Tang kunde inte förstå hur hennes dotter kunde vara frisk den 18 april och psykiskt sjuk fyra dagar senare. Hon krävde att byrån skulle stoppa behandlingen och lämna tillbaka dottern. Ingenting hände.
Tang var bedrövad och kollapsade nästan. Hon fick inte ens veta namnet på sjukhuset där hennes dotter fanns. Samtidigt fick hon sitt andra avslag från flyktingorganet. Hennes man åkte till Bangkong från Kina för att träffa henne. Den 4 maj hämtade paret sin dotter på Ramathibodi Hospital. Hon var lilafärgad, väldigt svullen och dreglade på grund av nervpåverkande läkemedel. Efter en veckas vård i hemmet fick hon tillbaka medvetandet och kunde prata igen.
Zhuzhu sade att en tjänstman på flyktingorganet och en annan kvinna hade uppmanat henne flera gånger att åka tillbaka till Kina medan hon var på sjukhuset. Zhuzhu var rädd för den kinesiska regimen och ville inte göra det.
Nu är mamman och dottern strandsatta i Bangkok. De har ingen inkomst och överlever på sina knappa besparingar från tidigare. De vill söka asyl på nytt och hoppas kunna få leva på en säker plats utan att behöva vara rädda.
Bearbetad från China Human Rights Biweekly
Översatt från engelska.
