När den modiga kinesiska demokratirörelsen 1989 slogs ner med en blodig massaker på Himmelska fridens torg i Peking verkade också tanken på att ställa sig upp mot det kinesiska kommunistpartiet tappa kraft. Nu finns det emellertid tecken på att det kinesiska folket åter en gång samlar kraft mot regimen.
Det förekommer protester varje dag i Kina och antalet ökar snabbt. Kommunistpartiets egen statistik anger 230 000 under 2009.
Några av den senaste tidens protester illustrerar hur det kinesiska folket inte längre viker undan från konflikter med makthavarna.
14 augusti intog mer än 50 000 invånare i Dalian i Liaoningprovinsen torget framför stadshuset och och krävde att en petrokemisk fabrik som misstänks orsaka giftiga utsläpps skulle stängas.
Stadens kommunistpartichef Tang Jun lyckades inte lugna och upplösa den ständigt växande folkmassan, trots löften om att flytta fabriken. Demonstranterna krävde en tydlig tidtabell för projektet.
Samma dag blockerade mer än 5 000 invånare i Chengdu i Sichuanprovinsen trafiken på gatorna när de gick ut och krävde att få tillgång till stabila elleveranser. I de fattigare delarna av staden säger folk att myndigheterna orsakat dem elavbrott.
Kontroll av medierna har alltid haft högsta prioritet hos kommunistpartiet. Centralkommittén har en specialavdelning som heter propagandadepartementet. Det dikterar vilka nyheter som får rapporteras och hur de ska bevakas. På senare tid har dock propagandadepartementets dekret stött på motstånd och kritik. Något som aldrig förut inträffat.
Vid en allvarlig olycka mellan två höghastighetståg den 23 juli dödades minst 39 personer och skadades 192. Inofficiella källor tror att den verkliga dödssiffran är betydligt högre. Räddningsarbetet avbröts efter kort tid. När efterföljande upprensningsarbetet pågått i sex timmar hittades en tvåårig flicka, Yiyi, vid liv. Det väckte ilska hos anhöriga till dödsoffer då de misstänkte att fler hade kunnat hittas levande om räddningsarbetet pågått längre.
Reportrar ville ta reda på den verkliga orsaken till kollisionen och orsaken till att räddningsarbetet avbröts så snabbt.
Det kinesiska järnvägsministeriet är ökänt för korruption och dålig service. Förre järnvägsministern Liu Zhijin, som ligger bakom Kinas satsning på höghastighetståg, greps för korruption i februari.
Eftersom korruptionen infekterat varje del och nivå av den kinesiska kommunistregimen fruktade propagandadepartementet att fler korruptionsavslöjanden skulle komma fram om reportrarna började gräva i tågolyckan, vilket skulle svärta bilden av partiet.
Därför gav propagandadepartementet snabbt order till all media att inte undersöka eller spekulera om orsakerna till olyckan, och inte heller koppla samman den med andra korruptionsfrågor. Istället gav man direktiv om att rapportera hur stor kärlek regeringen visade under tragedin.
Många tidningar och webbsajter vägrade dock följa ordern och kritiserade öppet järnvägsministeriet för att ha hanterat olyckan på fel sätt.
Till och med det statliga språkröret för kommunistpartiet, Xinhua, kritiserade järnvägsministeriet.
En professor i juridik, He Weifang, uppmanade i en artikel den Nationella folkkongressen att bilda en kommitté för att utreda olyckan, som ett försök att få folkkongressen mer oberoende av kommunistpartiet.
China Youth Online publicerade en artikel med rubriken ”Det är dags att använda internet för att tvinga [kommunistpartiet] till reformer.
Många tidningar protesterade mot förbudet att rapportera om olyckan med tomma sidor som bara innehöll datumet för olyckan och citat av premiärminister Wen Jiabao. ”Vi måste ge folket sanningen” och ”järnvägsministeriet måste svara om dess högsta prioritet är att rädda människor”.
Ytterligare ett tecken på att det kinesiska folket har tröttnat på kommunistpartiet är styrkan i tuidangrörelsen, i vilken över hundra miljoner personer tagit avstånd från partiet och dess underorganisationer. Den växte fram efter att Epoch Times 2004 publicerade artikelserien ”Nio kommentarer om kommunistpartiet”.
I Kina har de flesta, oavsett om det gått med i moderpartiet eller ej, gått med i dess barn- eller ungdomsorganisationer. När de gick med blev de tvingade att lova att dö för kommunismens sak. Ingen vågade tidigare lämna dessa organisationer, även om de inte tyckte om dem, av fruktan för repressalier.
”De nio kommentarerna” hjälpte det kinesiska folket att inse vad de varit med om under kommunistregimen, och att partiet är en ond politisk grupp som de senaste 60 åren invaderat Kina och dödat mer än 80 miljoner människor.
Nu avsäger sig enorma mängder kineser, ofta under pseudonym, allt samröre med kommunistpartiet. Framför allt upphäver de löftet om att dö för kommunismen. Det sker personligen, via telefon, fax, epost, brev eller internet, till tuidangcentraler, där det registreras på en webbplats.
Tuidangrörelsen innebär ett fantastiskt och säkert sätt för det kinesiska folket att uttrycka vad det verkligen tycker och känner för kommunistpartiet. Enligt det Globala centret för att lämna kommunistpartiet i New York har människor från alla samhällsnivåer, även höga partitjänstemän och militära befattningshavare utnyttjat dess tjänster.
Ett kinesiskt ordspråk säger att ”de som förlorar folkets hjärtan kommer att förlora världen”. Det kinesiska kommunistpartiet tappar snabbt mark nu.
Michael Young är kinesisk-amerikansk författare boende i Washington DC.
Översatt från engelska.
