Västerländska idealister hävdar ofta att Kina är ”ett land som får saker gjorda”, vare sig det rör infrastrukturinvesteringar eller utveckling av förnybar energi. Vad de ofta glömmer att fråga är om allt det som Kina gör verkligen blir användbart.
Den 21 mars meddelade Kina att man kommer att öka sin totala vindkraftskapacitet med 22 procent till 139 gigawatt (GW). Det ligger i linje med det ambitiösa målet på 200 GW till år 2020.
Det här kan jämföras med USA, som hade 74 GW år 2015, och ingen ambitiös plan för att höja till 200 GW.
Den huvudsakliga skillnaden är dock att USA använder det mesta av sin kapacitet, medan Kina inte gör det.
”Om man jämför med USA som konsekvent är bättre på att utnyttja sina vindturbiner, så underpresterar de kinesiska vindkraftsparkerna, skriver Michael Davidson på The Energy Collective.
Utifrån kan man se två orsaker till att vindkraftverk byggs men inte används.
Ingen koppling
Det första orsaken är att de inte är kopplade till det nationella kraftnätet. Enligt Michael Davidson senaste uppskattning var år 2012 så mycket som 20 procent av den totala vindkapaciteten inte kopplad till kraftnätet, även om det har förbättrats sedan dess.
”… har man byggt på de blåsigaste platserna, oavsett närheten till befintliga kraftnät eller ekonomiska möjligheter att installera nya kraftledningar.”
Mark DeWeaver, ekonom och författare
Kina har angivit att man också tänker bygga ut kraftledningsnätet för att kunna få energi från blåsiga men folktomma regioner i nordöstra Kina till kustregionerna som har väldigt hög energikonsumtion.
Enligt rapporten China Wind Power Review and Outlook, var volymen från de tre nordöstra regionerna 50 procent av den totala kapaciteten under 2014, men regionerna själva använder bara 10 procent av hela den nationella förbrukningen av elektricitet.
Vindkraftverk och anslutningsgrad till kraftledningsnät. Röd: Icke ansluten kapacitet. Blå: Nyinstallerade vindkraftverk
”Elektriciteten kan inte konsumeras lokalt och det behövs kraftledningar för att skicka till driftcentralerna som finns österut,” står det i rapporten. För somliga vindkraftsparker kommer det troligen aldrig att hända.
Tills dess att man kan leda elen dit den behövs, kommer vindkraftverken att inte bara gå på tomgång utan också bli sandblästrade dygnet runt, för de nordöstra delarna är inte bara blåsiga, utan även väldigt sandiga. Det här sliter ut turbinerna.
2010 sade Miao Wei, vice minister för industri och informationsteknologi, att Kina inte borde bygga för många vindkraftsparker, eftersom de oundvikligen skulle komma att skadas av sanden, enligt Beijing Times.
För mycket kraft
Men det finns värre problem än så: av de vindkraftverk som ändå är kopplade till nätet använde operatörerna inte all energi. Upp till 20 procent av energin som producerades 2011 ströps, eftersom man var tvungen att använda energi från kolkraftverk.
”Nätoperatörerna beslutar en dag i förväg vilka verk som ska köras, så om vinden är mycket starkare än vad prognosen 24 timmar tidigare visat, kan man skära ner på mellanskillnaden för att upprätthålla stabila elnät”, skriver Davidson.
Vindkraftskapacitet och olika provinsers minskning av användandet. Blå: faktisk kapacitet. Röd: minskning, officiell statistik
De här slösaktiga investeringarna är resultatet av ett totalt snedvridet incitamentssystem på både lokal och central nivå, skriver Mark DeWeaver i sin bok ”Animal Spirits With Chinese Characteristics.”
”Eftersom statens mål är kapacitet snarare än årlig produktion, har man byggt på de blåsigaste platserna, oavsett närheten till befintliga kraftnät eller ekonomiska möjligheter att installera nya kraftledningar,” skriver han.
Eftersom lokalregeringarna tävlar mot varandra om vem som har störst kapacitet, byggde man sin volym utan att tänka på om det var ekonomiskt genomförbart. Till och med vice minister Miao Wei sa att de kinesiska vindkraftverken till stor del är imageprojekt, som ska få de lokala befattningshavarna att se bra ut.
