”Jag var 27 år gammal när jag åkte in och 50 år gammal när jag släpptes ut”, grät mannen på videon. ”De borde vara de bästa åren i en människas liv. Och nu känner mina söner inte ens mig”, sade han när han vände sig bort från kameran för att torka sina tårar.
Hans vittnesmål fanns i en kort videosammanställning av material från den nya boken: ”Laogai: The Machinery of Repression in China.” För att tillkännage bokens publicering hjälpe förläggaren Umbrages Editions att organisera ett föredrag vid Columbia University, där en blygsam men intresserad publik deltog.
Fyra talare berättade om sin syn på mänskliga rättigheter i Kina och var och en hade sin synvinkel: lag, arbetsläger, media och Tibet. Det övergripande temat för diskussionen var Laogai – arbetslägersystemet i Kina.
Laogai betyder ”omskolning genom arbete” på kinesiska och det har en lång historia, enligt Andrew J. Nathan, professor i statsvetenskap vid Columbia University, som var moderator vid diskussionen och skrev en introduktion till boken.
– Man kan säga att historien går tillbaka till utvecklingen av den moderna sanktionsforskningen, modern lag och det moderna fängelsesystemet i Kina, sade han.
Det var inte förrän det kinesiska kommunistpartiet (KKP) tog makten över 60 år sedan som ”omskolning genom arbete” (Laogai) skapades.
– Kommunistkina har ett stort och komplicerat system av arbetsläger. Några är fabriker, några är gårdar. De blandar ihop fångar som har dömts dit för två separata straff för arbetsformen och omskolning genom arbete, sade Nathan
Laogai var enormt under Mao Zedongs tid och det är fortfarande stort. Tre till fem miljoner kineser är för närvarande fängslade i tvångsarbetsläger och 40-50 miljoner människor har varit fängslade i arbetsläger sedan 1949.
En lång rad brott mot mänskliga rättigheter sker innanför dessa arbetsläger, förklarade Nathan, till skillnad från vad som händer i andra fångvårdssystem runt om i världen.
I lägren är tvångsarbete med produktion av exportvaror utbrett och livsvillkoren är bedrövliga. Några fångar eller samvetsfångar väljs också ut för tortyr, ibland i ett försök att tvinga dem att ta tillbaka sina övertygelser, som i fallet med Falun Gong.
Systemet med arbetsläger siktar sig särskilt på politiska fångar, sade Nathan. Detta omfattar inte bara dissidenter som står upp för demokrati och kritiserar systemet. Ofta finns även de med som tillämpar sina rättigheter enligt det som KKP säger att de har, såsom rätt att överklaga, att avslöja korruption, att kämpa för rätten till sitt eget land och att stå upp mot de lokala myndigheterna när deras mark har förorenats med kemisk avrinning.
– Det är de människor som envist står upp mot den lokala partisekreteraren, den mäktige fabriksägaren. Det är vanliga bönder, vanliga arbetare, vanliga mammor, personer som försöker ta reda på varför deras skola föll ner på deras barn under jordbävningen i Sichuan. En sådan person blir också skickad iväg som en bråkstake, sade Nathan.
En del av befolkningen, inklusive ”bråkmakare” har inte fått någon rättegång utan ”har bara skickats iväg för att disciplineras av polisen eller säkerhetstjänsten i deras arbetsenhet eller by.”
Nathan identifierade två skäl varför laogaisystemet fortfarande idag är i drift: den kinesiska säkerhetstjänsten utövar stor makt och inflytande, och kommunistpartiet vet att det saknar legitimitet.
– Laogai är en avstjälpningsplats för regimens dåliga samvete, sade han.
Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/23289/
Andrew J. Nathan, professor i statsvetenskap vid Columbia University, talar om arbetsläger. Han skrev också en introduktion till Laogai-boken. (Foto: Charlotte Cuthbertson/The Epoch Times)
