Antalet rabiesfall i Kina har ökat dramatiskt de senare åren. Från att ha drabbat främst landsbygden sprids nu sjukdomen även till storstäderna. Resenärer till Kina bör undvika all kontakt med djur, varnar svenska Smittskyddsinstitutet.
Rabiesvirus är en zoonos vilket innebär att sjukdomen kan smitta från djur till människa.
Bakom den ökande rabiessmittan i Kina finns flera faktorer som kan ha betydelse. Det har blivit allt populärare bland kineser att ha hund som sällskapsdjur. Populationen av hundar idag är stor och endast en minoritet av hundarna är vaccinerade.
Ökat resande och fler transporter av djur över stora områden är en annan faktor. Det vaccin som erbjuds håller inte jämn kvalitet vilket beror på en bristande kontroll av läkemedelsproducenter. Det förekommer också en riskfylld hantering av levande vaccin i Kina, enligt en rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Den viktigaste faktorn enligt SLU, är dock den okunskap om rabies som råder bland allmänheten och även inom sjukvården i Kina.
Största smittspridningen har förekommit på landsbygden i provinserna Guangdong, Guangxi, Hubei och Hunan i södra Kina. Det är främst lantbrukare, barn och män som drabbats. Men nu har rabiessmittan spridit sig även till storstäderna.
Ett infekterat djur kan överföra rabiesvirus genom att bita eller slicka skadad hud hos människan. Viruset tar sig via perifera nerver till hjärnan där det orsakar hjärninflammation. När nerverna till svalgmuskulaturen påverkas får patienten kramper vid sväljning, så kallad vattuskräck. Sjukdomen leder nästan alltid till döden.
Enligt Smittskyddsinstitutet skyddar man sig bäst mot rabies genom att undvika all kontakt med djur. Rabiesvaccination i förebyggande syfte rekommenderas generellt inte inför turistresor till Kina. Personer som ska vistas längre perioder i områden där vaccin inte finns att tillgå bör däremot låta vaccinera sig.
Misstänker man att man blivit smittad av rabiesvirus bör man omgående kontakta sjukvården och tvätta och desinficera sårområdet noggrant.
Rabiessmitta förekommer allmänt i Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika. Även i Östeuropa har den visat sig. I Sverige har inte smitta förekommit sedan 1886.
Två personer har vårdats på svenskt sjukhus sedan de smittats av en sjuk hund. Det ena fallet var en man som hade smittats i Indien 1974 och det andra fallet en kvinna som smittades i Indien år 2000. I båda fallen hade de smittats av en sjuk hund och både mannen och kvinnan avled av sjukdomen.
Hund är den vanligaste smittöverföraren men kan även överföras av räv, fladdermus, katt, varg och tvättbjörn.
