Den kinesiska regimen har beställt en studie för att bygga en kontroversiell internationell järnvägslänk. Den är tänkt att sammanlänka Kinas Xinjiangregion med hamnstaden Gwadar i sydvästra Pakistan.
– Det är mer än ekonomi. Det handlar mer om att dominera området och hjälpa Pakistan för strategiska syften, sade S. Chandrasekharan, ordförande för South Asia Analysis Group i New Delhi.
Från indisk synvinkel är projektet högst kontroversiellt. Järnvägslänken skulle gå genom Gilgit-Baltistan, ett omstritt territorium som kontrolleras av Pakistan men som Indien gör anspråk på.
Järnvägslänken är en del av ett omfattande projekt i multimiljardklassen vars korridor mellan Kina och Pakistan också innefattar en motorvägslänk. Den kinesiska regimen riktar också blickarna mot naturgasledningarna i området Iran-Pakistan vilket kommer att göra det mycket lättare för Kina att importera olja från Centralasien.
– Kina borde ha undvikit att bygga en korridor – och en sådan viktig korridor som de kallar det – genom ett omstritt område. Det är också att betraktas som en illegitim handling, och Indien har uttryckt oro över det, sade Ashok K Behuria, chef för Sydasiencentret vid Institutet för försvarsstudier och analyser i New Delhi.
Förutom handelsmöjligheter kan den här studien vara ett politiskt drag från Kina, enligt experter.
– Den kinesiska regimen är väldigt smart. Den vill skicka en signal till indierna och amerikanerna, att de inte kommer att backa när det gäller deras relation till Pakistan eftersom Pakistan är ett strategiskt land i området och det har ett enormt värde för Afghanistans stabilitet, och till och med för hela västra Asiens och Mellanösterns stabilitet, sade Behuria.
testing
Bortom de geopolitiska konsekvenserna kommer järnvägslinjen också innebära betydande utmaningar för Kina. Området där man har tänkt att lägga järnvägsspåren på är extremt känsligt för jordbävningar, jordskred och översvämningar. Oro och sekteristiskt våld förekommer dessutom i området.
– Kommer de att verkligen vilja göra det när tiden kommer, frågade sig Behurai.
Att planera en järnvägslinje genom ett omstritt område visar den kinesiska regimens aggressiva attityd i utländsk politik, framför allt vad gäller attityden till Indien, betonar Chandrasekharan.
– De pratade om ett ’fridfullt framträdande’. Detta är inte Kinas ’fridfulla framträdande’. Det ser mer ut som ett aggressivt framträdande, sade han.
I det kinesiska draget finns också en större dimension av relationen mellan Kina och Indien. Nyligen avslöjade den kinesiska regimen en karta som visar delar av Indiens territorium – inklusive delar av omstridda Gilgit-Baltistan och Arunachal Pradesh – inom Kinas gränser.
– Så Kina har flera strategiska anspråk här, sade Bahuria.
Bahuria sade att den kinesiska regimen varnar Indien eftersom Indien är mer vänligt inställda mot USA.
– Å ena sidan vill de hota Indien. Genom att göra så befäster vi (Kina) våra strategiska slutmål i Pakistan och Afghanistan, och om ni allierar er med USA och försöker väga upp oss Vi är inte långt ifrån er. Vi är här. Vi har koll på er, sade han.
Enligt Times of India har den indiska regeringen redan uttryckt särskild oro över järnvägslänken. Men den oron är tydligen inget som man har brytt sig om.
Behuria menar att Indien borde göra mer än att bara uttrycka oro; man borde titta på balanserande strategier.
– Balansen som jag ser är Chabahar, utveckla hamnen i Chabahar och möjliggör en korridor till Centralasien genom Chabahar och Afghanistan. Så [Indien] kan undvika Pakistan och bedriva handel och göra affärer genom hamnen i Chabahar, sade Behuria.
Chabahar, hamnen som Kina vill bygga en järnvägslänk till, är en hamnstad i sydöstra Iran på gränsen till Pakistan. Avståndet mellan Chabahar och Gwadar är 69 kilometer.
