loadingBesökare tittar på en skopa till en grävmaskin på en internationell mässa i München, den 18 april 2013. Gruvindustrin är beroende av massiv utrustning som levereras av en handfull utländska företag, vilka utövar hård kontroll av underhållskontrakten som historiskt inte har gynnat de lokala parterna, skriver Will Hickey (Foto: Christof Stache / AFP / Getty Images)
Besökare tittar på en skopa till en grävmaskin på en internationell mässa i München, den 18 april 2013. Gruvindustrin är beroende av massiv utrustning som levereras av en handfull utländska företag, vilka utövar hård kontroll av underhållskontrakten som historiskt inte har gynnat de lokala parterna, skriver Will Hickey (Foto: Christof Stache / AFP / Getty Images)
Opinion

Kina tar sikte på Grönland för gruvdrift

Will Hickey

Stora mineralfyndigheter tänder förhoppningar om ekonomisk utveckling, infrastrukturinvesteringar och arbetstillfällen i de intilliggande samhällena, när bulldozrar, lastbilar och borrutrustning rullar in. Kina, som sitter på biljoner i amerikanska reserver och har en glupsk aptit på naturtillgångar, hoppas kunna locka Grönlands befolkning att ytterligare frigöra sig från det danska styret för att understödja sina ansträngningar att ta arktiska tillgångar i besittning.

Men jobben och utbildningarna tycks bara vara undflyende drömmar. Gruvindustrin förlitar sig på stor, tung och dyr utrustning som tillhandahålls av en handfull utländska företag, vars noggrant reglerade servicekontrakt historiskt sett inte har gagnat de lokala aktörerna. Grönland måste ta fram skicklig personal och ombesörja yrkesutbildningar, då det troligen kan komma begränsningar i arbetskraftstillförseln när fler gruvprojekt blir aktuella.

Jonna bytte storstaden mot by i Norrland

Grönland är ett autonomt territorium i Danmark med begränsat självstyre. 2009 fick Grönland utökad självständighet och kan nu fatta egna beslut i fråga om investeringar, undantaget frågor som rör utrikespolitiken eller rikets säkerhet. Så även om självstyret i princip tillåter Grönland att agera på egen hand är den politiska verkligheten mer komplicerad, på grund av de kopplingar till Köpenhamn som fortfarande finns. Danmark står för merparten av skatteintäkterna medan Grönland, som länge varit en underutvecklad fiskeregion, har stora tillgångar av guld, diamant, zink, platina, nickel, järn och sällsynta jordarter.

När Socialdemokraterna, med hårdföra statsministern Alequa Hammond, har tagit tillbaka makten överväger Grönland gruvkontrakt för järnfyndigheter samtidigt som man söker en snabb frigörelse från det ”koloniala Danmark”. Danmark har utan vinning stöttat och kontrollerat Grönland i 300 år, och kan mycket väl vilja trygga sitt långsiktiga naturresursbehov på ön. Resurserna ligger nu betydligt mer lättillgängliga än tidigare tack vare bättre kartteknik och den globala uppvärmningens effekter på den arktiska isen.

Omfattande markförstörelse

Men till vilken kostnad? Det finns ekonomiska komplikationer med gruvdrift, på engelska kallade ”resource course” (resursernas förbannelse): Många gruvprojekt misslyckas med att lyfta de inhemska samhällena, efterlämnar enorm naturförstörelse och ger bara små bidrag till statskassorna, på grund av bristande insyn och kontroll. Många regeringstjänstemän kan ingenting om gruvnäringens teknologi och logistiken, och även om de känner till förhållandena förlitar de sig ändå ofta på gruvföretagens lösningar.

Järnådern Isua i sydvästra Grönland, nära orörda fjordar och vikar, upptäcktes 1965 av Marcona Mining och kontrollerades senare av den globala gruvaktören Rio Tinto. 2005 såldes den till London Mining, registrerat på Londonbörsen, utan att produktionen startade. Men den känsliga naturen kommer troligen att bli ett dagbrott där jordens ytskikt och is skalas av. Även underjordiska gruvor orsakar omfattande markförstörelse när det byggs vägar, transportutrustning och byggnader.

Trots den höga arbetslösheten inom EU har London Mining med sin tekniska expertis försökt skapa ett joint venture för att utnyttja kinesiska finansiärer och arbetskraft hos China’s Sichuan Xinye Mining Investment Co i Isua. Cirka 3000 kinesiska arbetare kan komma att skickas till Grönland under etableringsfasen. Detta har blivit en laddad fråga mellan London Mining och det grönländska naturresursdepartementet.

Djävulen bor i detaljerna

Kineserna skulle kunna finansiera 2,3-miljardersprojektet så att det står klart under 2015, med omfattande infrastruktur såsom hamn, flygplats och vägar, samt (enligt London Mining) leverera vinst 2019. Om samarbetet blir framgångsrikt kan andra statsägda kinesiska gruvföretag, till exempel Jiangxi Zhongrun Mining och Jiangxi Union Mining, som har prospekterat på Grönland men ännu inte startat produktion, ge sig in i kampen om guld och koppar.

Gruvlagen, som tillåter upptäckta fyndigheter att bli producerande gruvor, antogs nyligen av Grönlands parlament. Men djävulen bor i detaljerna. Statsminister Hammond vill ta bort totalförbudet mot uranutvinning. I den frågan styr Danmark, eftersom uran faller under utrikespolitiken. Hammond försöker också få royalties från gruvbolagen, vilket innebär att dessa måste betala för varje ton bruten malm oavsett om de ger vinst. De senaste åren har marginalerna varit smala i gruvnäringen och budgetöverskridanden en del av systemet.

Kvaliteten på malmen i Isuafyndigheten beskrivs som hög och jämförs med malmen i indiska delstaten Orissa. Denna indiska fyndighet har attraherat två större bolag, ett från Korea och ett från Storbritannien. Båda har mött kraftig motvind i världens största demokrati, på grund av uppfattningen att projektet inte skulle göra mycket för lyfta levnadsstandarden; de lokala arbetstillfällena skulle inskränka sig till enklare service som städning, matlagning och transporter.

Vad vill Kina med den nya sidenvägen egentligen?

Den omfattande och dyra utrustning som används i moderna gruvor, såsom lastmaskiner, bulldozrar, lastbilar, transportörer, däck och grävmaskiner, tillhandahålls av utländska företag med namn som Caterpillar, Hyundai, Mitsubishi, Siemens, ThyssenKrupp, GE etcetera. Företagen som säljer utrustningen säljer också fullservicekontrakt för många år framåt.

Leverantören kontrollerar tekniken

Teknikleverantörerna betraktar servicekunnandet som sin egendom så det är inte mycket teknisk kunskap, med därtill hörande ekonomiska möjligheter, som överförs till lokalsamhällena. Underhållsarbetena står med dagens automatiserade produktion för minst 60 procent av en gruvas verksamhet.

Avsaknaden av tekniköverföring är ett betydande hinder för lokal utveckling. Fullservicekontrakten begränsar lokalbefolkningens utbildningsmöjligheter. Till exempel skickar det tyska företaget Thyssen högteknologiska automatiserade transportörer till Kongo. Gruvan betalar för transportören plus 50 000 euro per månad för att ha en expert på plats. Thyssen behåller på så sätt all kunskap om att reparera, underhålla och uppgradera utrustningen bland företagets egen personal och gör Kongo fortsatt beroende av utländsk teknologi.

Fullservicekontrakten garanterar med andra ord att gruvorna förses med dyr automatiseringsteknik medan leverantören kontrollerar tekniken och alla därtill hörande inkomstbringande mervärdestjänster.

Omedvetna beslutsfattare

Merparten beslutsfattare är omedvetna om de trender inom gruvnäringen som begränsar de lokala arbetstillfällena. Grönland saknar, till skillnad från Danmark, teknisk gruvexpertis. Trots Grönlands självständighetsinitiativ skulle det vara klokt av öns styrande att närma sig den danska industrin. Trots att Danmark bara har en befolkning på 5,5 miljoner människor, har landet uppnått ett betydande kunnande inom resursutvinning och har byggt en offentlig sektor med erfarenheter av att hantera globala serviceparters. Danska företag som FL Schmidt och Aalborg Portland är också starka på gruvutrustning. Att sammankoppla den danska teknikindustrin med Grönlands naturresurser torde vara ett självklart steg.

Innan någon kinesisk arbetskraft tillåts arbeta med gruvorna på Grönland borde de politiska ledarna kräva att investeringskontrakten tillåter kunskapsöverföring och att teknikleverantörerna i första hand anlitar grönländare och utbildar dem på sina system. Forskning har visat att kinesiska företag generellt är motvilliga att anlita icke-kineser i sin verksamhet eller att stå för långsiktiga åtaganden gentemot lokalbefolkningen, även om EU:s naturresurspolicy fortfarande kan innehålla sådana villkor.

Sverige med när Kina utmanar USA

Utvinningsbara naturresurser är somliga samhällens enda tillgång och måste bevaras till framtida generationer. De som misslyckas med att dra optimal nytta av nationens naturresurser kan hamna i ett ekonomiskt limbo. Innan kontrakten skrivs måste dessa länder sätta sig in i fakta och ta tuffa förhandlingar med gruvindustrin. Det skulle vara klokt av Grönland att dra nytta av Danmarks erfarenheter av och kunskap om gruvindustrin – såväl som av mänskliga rättigheter – innan man tillåter oprövade kinesiska utvinningsmetoder och billig arbetskraft ovanför polcirkeln.

Will Hickey är biträdande professor och ordförande i Global Management vid Solbridge University. Artikeln är publicerad med tillstånd av YaleGlobal Online. Copyright © 2013, Yale Center for the Study of Globalization, Yale University.

 

 

 

 

Översatt från engelska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingBesökare tittar på en skopa till en grävmaskin på en internationell mässa i München, den 18 april 2013. Gruvindustrin är beroende av massiv utrustning som levereras av en handfull utländska företag, vilka utövar hård kontroll av underhållskontrakten som historiskt inte har gynnat de lokala parterna, skriver Will Hickey (Foto: Christof Stache / AFP / Getty Images)
Besökare tittar på en skopa till en grävmaskin på en internationell mässa i München, den 18 april 2013. Gruvindustrin är beroende av massiv utrustning som levereras av en handfull utländska företag, vilka utövar hård kontroll av underhållskontrakten som historiskt inte har gynnat de lokala parterna, skriver Will Hickey (Foto: Christof Stache / AFP / Getty Images)
Opinion

Kina tar sikte på Grönland för gruvdrift

Will Hickey

Stora mineralfyndigheter tänder förhoppningar om ekonomisk utveckling, infrastrukturinvesteringar och arbetstillfällen i de intilliggande samhällena, när bulldozrar, lastbilar och borrutrustning rullar in. Kina, som sitter på biljoner i amerikanska reserver och har en glupsk aptit på naturtillgångar, hoppas kunna locka Grönlands befolkning att ytterligare frigöra sig från det danska styret för att understödja sina ansträngningar att ta arktiska tillgångar i besittning.

Men jobben och utbildningarna tycks bara vara undflyende drömmar. Gruvindustrin förlitar sig på stor, tung och dyr utrustning som tillhandahålls av en handfull utländska företag, vars noggrant reglerade servicekontrakt historiskt sett inte har gagnat de lokala aktörerna. Grönland måste ta fram skicklig personal och ombesörja yrkesutbildningar, då det troligen kan komma begränsningar i arbetskraftstillförseln när fler gruvprojekt blir aktuella.

Jonna bytte storstaden mot by i Norrland

Grönland är ett autonomt territorium i Danmark med begränsat självstyre. 2009 fick Grönland utökad självständighet och kan nu fatta egna beslut i fråga om investeringar, undantaget frågor som rör utrikespolitiken eller rikets säkerhet. Så även om självstyret i princip tillåter Grönland att agera på egen hand är den politiska verkligheten mer komplicerad, på grund av de kopplingar till Köpenhamn som fortfarande finns. Danmark står för merparten av skatteintäkterna medan Grönland, som länge varit en underutvecklad fiskeregion, har stora tillgångar av guld, diamant, zink, platina, nickel, järn och sällsynta jordarter.

När Socialdemokraterna, med hårdföra statsministern Alequa Hammond, har tagit tillbaka makten överväger Grönland gruvkontrakt för järnfyndigheter samtidigt som man söker en snabb frigörelse från det ”koloniala Danmark”. Danmark har utan vinning stöttat och kontrollerat Grönland i 300 år, och kan mycket väl vilja trygga sitt långsiktiga naturresursbehov på ön. Resurserna ligger nu betydligt mer lättillgängliga än tidigare tack vare bättre kartteknik och den globala uppvärmningens effekter på den arktiska isen.

Omfattande markförstörelse

Men till vilken kostnad? Det finns ekonomiska komplikationer med gruvdrift, på engelska kallade ”resource course” (resursernas förbannelse): Många gruvprojekt misslyckas med att lyfta de inhemska samhällena, efterlämnar enorm naturförstörelse och ger bara små bidrag till statskassorna, på grund av bristande insyn och kontroll. Många regeringstjänstemän kan ingenting om gruvnäringens teknologi och logistiken, och även om de känner till förhållandena förlitar de sig ändå ofta på gruvföretagens lösningar.

Järnådern Isua i sydvästra Grönland, nära orörda fjordar och vikar, upptäcktes 1965 av Marcona Mining och kontrollerades senare av den globala gruvaktören Rio Tinto. 2005 såldes den till London Mining, registrerat på Londonbörsen, utan att produktionen startade. Men den känsliga naturen kommer troligen att bli ett dagbrott där jordens ytskikt och is skalas av. Även underjordiska gruvor orsakar omfattande markförstörelse när det byggs vägar, transportutrustning och byggnader.

Trots den höga arbetslösheten inom EU har London Mining med sin tekniska expertis försökt skapa ett joint venture för att utnyttja kinesiska finansiärer och arbetskraft hos China’s Sichuan Xinye Mining Investment Co i Isua. Cirka 3000 kinesiska arbetare kan komma att skickas till Grönland under etableringsfasen. Detta har blivit en laddad fråga mellan London Mining och det grönländska naturresursdepartementet.

Djävulen bor i detaljerna

Kineserna skulle kunna finansiera 2,3-miljardersprojektet så att det står klart under 2015, med omfattande infrastruktur såsom hamn, flygplats och vägar, samt (enligt London Mining) leverera vinst 2019. Om samarbetet blir framgångsrikt kan andra statsägda kinesiska gruvföretag, till exempel Jiangxi Zhongrun Mining och Jiangxi Union Mining, som har prospekterat på Grönland men ännu inte startat produktion, ge sig in i kampen om guld och koppar.

Gruvlagen, som tillåter upptäckta fyndigheter att bli producerande gruvor, antogs nyligen av Grönlands parlament. Men djävulen bor i detaljerna. Statsminister Hammond vill ta bort totalförbudet mot uranutvinning. I den frågan styr Danmark, eftersom uran faller under utrikespolitiken. Hammond försöker också få royalties från gruvbolagen, vilket innebär att dessa måste betala för varje ton bruten malm oavsett om de ger vinst. De senaste åren har marginalerna varit smala i gruvnäringen och budgetöverskridanden en del av systemet.

Kvaliteten på malmen i Isuafyndigheten beskrivs som hög och jämförs med malmen i indiska delstaten Orissa. Denna indiska fyndighet har attraherat två större bolag, ett från Korea och ett från Storbritannien. Båda har mött kraftig motvind i världens största demokrati, på grund av uppfattningen att projektet inte skulle göra mycket för lyfta levnadsstandarden; de lokala arbetstillfällena skulle inskränka sig till enklare service som städning, matlagning och transporter.

Vad vill Kina med den nya sidenvägen egentligen?

Den omfattande och dyra utrustning som används i moderna gruvor, såsom lastmaskiner, bulldozrar, lastbilar, transportörer, däck och grävmaskiner, tillhandahålls av utländska företag med namn som Caterpillar, Hyundai, Mitsubishi, Siemens, ThyssenKrupp, GE etcetera. Företagen som säljer utrustningen säljer också fullservicekontrakt för många år framåt.

Leverantören kontrollerar tekniken

Teknikleverantörerna betraktar servicekunnandet som sin egendom så det är inte mycket teknisk kunskap, med därtill hörande ekonomiska möjligheter, som överförs till lokalsamhällena. Underhållsarbetena står med dagens automatiserade produktion för minst 60 procent av en gruvas verksamhet.

Avsaknaden av tekniköverföring är ett betydande hinder för lokal utveckling. Fullservicekontrakten begränsar lokalbefolkningens utbildningsmöjligheter. Till exempel skickar det tyska företaget Thyssen högteknologiska automatiserade transportörer till Kongo. Gruvan betalar för transportören plus 50 000 euro per månad för att ha en expert på plats. Thyssen behåller på så sätt all kunskap om att reparera, underhålla och uppgradera utrustningen bland företagets egen personal och gör Kongo fortsatt beroende av utländsk teknologi.

Fullservicekontrakten garanterar med andra ord att gruvorna förses med dyr automatiseringsteknik medan leverantören kontrollerar tekniken och alla därtill hörande inkomstbringande mervärdestjänster.

Omedvetna beslutsfattare

Merparten beslutsfattare är omedvetna om de trender inom gruvnäringen som begränsar de lokala arbetstillfällena. Grönland saknar, till skillnad från Danmark, teknisk gruvexpertis. Trots Grönlands självständighetsinitiativ skulle det vara klokt av öns styrande att närma sig den danska industrin. Trots att Danmark bara har en befolkning på 5,5 miljoner människor, har landet uppnått ett betydande kunnande inom resursutvinning och har byggt en offentlig sektor med erfarenheter av att hantera globala serviceparters. Danska företag som FL Schmidt och Aalborg Portland är också starka på gruvutrustning. Att sammankoppla den danska teknikindustrin med Grönlands naturresurser torde vara ett självklart steg.

Innan någon kinesisk arbetskraft tillåts arbeta med gruvorna på Grönland borde de politiska ledarna kräva att investeringskontrakten tillåter kunskapsöverföring och att teknikleverantörerna i första hand anlitar grönländare och utbildar dem på sina system. Forskning har visat att kinesiska företag generellt är motvilliga att anlita icke-kineser i sin verksamhet eller att stå för långsiktiga åtaganden gentemot lokalbefolkningen, även om EU:s naturresurspolicy fortfarande kan innehålla sådana villkor.

Sverige med när Kina utmanar USA

Utvinningsbara naturresurser är somliga samhällens enda tillgång och måste bevaras till framtida generationer. De som misslyckas med att dra optimal nytta av nationens naturresurser kan hamna i ett ekonomiskt limbo. Innan kontrakten skrivs måste dessa länder sätta sig in i fakta och ta tuffa förhandlingar med gruvindustrin. Det skulle vara klokt av Grönland att dra nytta av Danmarks erfarenheter av och kunskap om gruvindustrin – såväl som av mänskliga rättigheter – innan man tillåter oprövade kinesiska utvinningsmetoder och billig arbetskraft ovanför polcirkeln.

Will Hickey är biträdande professor och ordförande i Global Management vid Solbridge University. Artikeln är publicerad med tillstånd av YaleGlobal Online. Copyright © 2013, Yale Center for the Study of Globalization, Yale University.

 

 

 

 

Översatt från engelska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024