I flera år trodde det internationella transplantationssamfundet att Kinas system för organtransplantationer skulle röra sig bort från beroendet av organ från fångar och i stället utveckla ett system för frivillig donation.

Frågan har varit uppe sedan 2006, efter att mörka avslöjanden gjordes om storskalig organskörd på utövare av Falun Gong, en i Kina förföljd andlig metod. Kinesiska tjänstemän sade att bara dödsdömda fångars organ skördades, och det bara efter medgivande.

Sedan dess har organisationer som Transplantation Society och Världshälsoorganisationen försökt hitta vägar att samarbeta med Kina, och har i allmänhet varit försiktiga med att säga något som kan uppfattas som negativt om Kinesiska kommunistpartiets transplantationssystem. Internationellt samarbete och framsteg var ledorden.

Men de försöken verkar sannerligen inte ha gett mycket att döma av uttalanden från Huang Jiefu nyligen.

Huang var vice hälsominister mellan 2001 och 2013, och var ansiktet utåt för Kinas transplantationspolicy från det att avslöjandena om organstölder först gjordes. Han lämnade hälsoministeriet förra året och tog över som ledare för organdonations- och transplantationskommittén, landets högsta officiella organisation för dessa frågor.

I en intervju med en kinesisk tidning nyligen försvarade Huang att man tar organ från avrättade fångar.

Han försvarade det faktiskt inte bara, utan han argumenterade för att det borde utvidgas.

”Juridiska organ och lokala hälsoministerier borde upprätta förbindelser och låta dödsdömda fångar frivilligt donera organ och läggas till i det datoriserade organfördelningssystemet”, sade Huang i en kommentar som Beijing Morning Post parafraserade och som postades på många kinesiska sajter.

Han tillade att sjukhusen borde förbjudas att ta organ utan tillåtelse. Och familjerna borde få ”humanitär hjälp” (det vill säga kontantbetalningar).

För personer som observerar och skriver om Kinas transplantationssystem är Huangs kommentarer ett enormt steg tillbaka från de löften som gjordes att reformera systemet.

– Vi är tillbaka där vi började 2006, sade Ethan Gutmann, en undersökande journalist, vars bok om Kinas organsystem – ”The Slaughter: Mass Killings, Organ Harvesting and China’s Secret Solution to Its Dissident Problem” – kommer att publiceras senare i år.

– Vi har inga medgivanden om organstölder från samvetsfångar, och de säger i princip att de måste ordna till pappersarbetet. Jag ser inte att det har skett några framsteg alls.

Huang Jiefu har länge velat framställa sig som reformatorn inom det kinesiska systemet, som kämpar mot ingrodda byråkratiska intressen som försökte behålla möjligheten att skörda organ från fångar. Varken Kina eller dess internationella partners har dock någonsin tagit upp frågan om organstöder från samvetsfångar, främst Falun Gong-utövare.

Bilden av Huang som reformator förstärktes av en hedersprofessorstitel som han fick av University of Sydney 2008, och som förnyades 2011. Utmärkelsen gavs för att ”Huang… gjorde bestående förändringar i Kinas organtransplantationsprocesser i ett försök att stoppa att organ tas från avrättade fångar.”

Senare uttalanden och skrytsamma avslöjanden på internet av Huang verkade redan då underminera den här bilden.

I en intervju med Australian Broadcasting Corporation erkände Huang att organ tagits från avrättade fångar.

Intervjuer i kinesisk media avslöjade även att Huang ända tills relativt nyligen utförde sådana transplantationer regelbundet.

– Det här är en man som såvitt jag vet tills nyligen plockade ut njurar på vad än katten släpade in, två gånger i veckan, sade Ethan Gutmann.

Oavsett Huangs meriter eller allvaret i hans avsikter så antyder hans uttalanden nyligen ett tydligt tillbakadragande från den kinesiska regimens sida från de löften de tidigare gett det internationella samfundet om organ från fångar i deras transplantationssystem.

I stället för att få bort det här bruket försöker man nu integrera fångsystemet bredvid det vanliga, frivilliga systemet.

– Att använda avrättade fångar är ett omoraliskt sätt att få fram organ på, sade Arthur Caplan, professor i bioetik på New York University.

– Att blanda in den här strategin i deras kommande system för införskaffande och fördelning av organ gör att det riskerar att begravas och undandras kritisk analys. Det gör det ännu svårare att spåra organ från dödsdömda fångar. Det finns ingenting med det här meddelandet som jag ser som goda nyheter. Däremot finns det mycket med det som jag ser som väldigt dåligt, sade han.

Det står även i direkt strid med World Medical Associations krav att ”organ från fångar och andra individer i förvar inte får användas för transplantation, utom till deras närmsta familjemedlemmar”.

Huangs kommentarer nyligen motsäger också direkt de åtaganden som Kina gjorde i oktober förra året på en konferens i Hangzhou, där man talade om en ny era för organtransplantation i Kina. Den ”nya eran” skulle innebära ”ett slut på organskörd från avrättade fångar” och en garanti att ”organkällan följer internationella etiska riktlinjer”.