Jag såg nyligen en vacker och intressantast kimono-utställning. Den borde stå på måste-se-listan för alla som älskar mode. Metropolitan Museum of Art visade den nu avslutade utställningen ”Kimono: En modern historia”.
Utställningen började med kimonons historia, från dess början för hundratals år sedan fram tills idag. Kimono, som betyder ”sak att bära”, är inte statisk utan den har förändrats med och tagit intryck av japanska traditioner, västerländska idéer och moderna uppfinningar.
Under andra världskriget användes kimonor som propaganda. De tillverkades av billigt tyg (siden var för värdefullt och behövdes för kriget) och tyget trycktes med bilder av skepp, soldater och flygplan.
Vid krigsslutet började folk bära vackra detaljerade silkeskimonor igen. De representerade traditioner som var på väg att försvinna och förvandlades i stället till Japans symboliska folkdräkt och blev dess visuella ikon.
Ofodrad sommarkimono med karp, näckrosor och blomman för dagen, daterad Meiji-perioden (1868-1912), cirka 1876, med hållbar färgning, målat och broderat sidentyg med ett enkelt vävt mönster. (Foto: metmuseum.org/Gift av Naoki Nomura, 2006)
För hundratals år sedan ansågs kimonon vara ett vardagsplagg, idag är dagens vackra sidenkimonor avsedda för speciella tillfällen.
Kända japanska designers som Hanae Mori och Issey Miyake har inspirerats av den traditionella kimonon. Det fanns många vackra kimonor med i dessa designers kollektioner. Hanae Mori gjorde en vacker variant i chiffong med traditionella byxor, tunika och lång kappa.
Paris House of Worth omvandlade en päls i kimonotyp från tidigt 1900-tal till en skönhet.
Jag blev förvånad över hur stora de flesta kimonor är, både i längd och bredd. De flesta japanska kvinnor är små precis som jag. Jag tittade på kimonor för att bedöma hur de skulle passa mig. Jag uppskattade att en genomsnittlig storlek skulle kunna viras runt mig minst fyra eller fem gånger och släpet skulle släpa efter mig i ett par meter.
Kimonoensemble med krysantemum, daterad till Taishō-perioden (1912-1926) i siden, metalltråd. Taishō, japansk tideräkningen, då kejsar Yoshihito var kejsare. (Foto: metmuseum.org/Gåva av Atsuko Irie, 1998)
Jag har två korta morgonrockar som är gjorda efter kimonor och som jag bär som klänningar. Den första slutar över knäet och är av svart bomull med orange brodyr på ryggen och på fickorna. Jag köpte plagget i Chinatown. Det andra är i siden med svart-vitt tryck, också kort.
De är tänkta att användas som morgonrockar men är så vackra och passar så bra att jag använder dem som klänningar. Jag sätter fast en dekorativ brosch på livstycket och fäster runt midjan ett läderbälte.
Jag är nästan säker på att många som såg utställningen blev inspirerade att köpa sig en egen kimono.
Miriam Silverberg är frilansjournalist och ägare av Miriam Silverberg Associates, New York.
Legender om den kinesiska civilisationens uppkomst: Fu Xi bringar ordning i kosmos
