Stålande sommarväder och tusentals människor hade infunnit sig på Trädgår’n i Göteborg under lördagskvällen. Denna “Winnerbäckfestival” var ett mycket välorganiserat och lyckat arrangemang och stämningen var god, för att inte säga kärleksfull, under hela kvällen.
Två scener och fem uppträdanden under kvällen gav verkligen valuta för biljettpengarna. Love Antell inledde, följd av Dundertåget, och när Melissa Horn steg in på stora scenen var det massor med förväntansfulla människor på gräset i Trädgårdsföreningen.
Melissa lyckas skapa en fantastisk stämning med sin fina röst, sin väna uppenbarelse och sina reflekterande och ibland utelämnande texter. Sist jag såg henne uppträdde hon ensam med en gitarrist, men nu hade hon med sig ett helt band. Det är ett utmärkt band för övrigt. Och bandet spelar på ett sätt som gör hennes låtar rättvisa, det vill säga ganska återhållsamt och finstämt.
Det var nog många som hoppades att Lars Winnerbäck skulle dyka upp under duetten “Som jag hade dig förut”, eftersom han är Melissas duettpartner på själva inspelningen. Det gjorde han dock inte, men det spelade ingen roll. Melissa sjöng själv och jag måste säga att denna låt hör till de absolut bästa i svensk pophistoria.
Hon avslutade med “Falla fritt” från senaste skivan “Säg ingenting till mig”, och Melissa gav en komplimang till Göteborgspubliken. Hon tycker att publiken i Göteborg alltid är lite mer livlig än på andra ställen vilket givetvis uppskattades.
Laleh steg in på den andra scenen ganska direkt efter Melissas framträdande. Hon är lite av Melissas motsats som scenpersonlighet. Hon är lekfull och teatralisk och inte så lite “crazy”. Det händer ibland att man skrattar till när hon gör sina upptåg, när hon sjunger nonsenstexter eller leker med ord, och man undrar om hon improviserar eller om allt är väl inrepeterat. Det är charmigt, men jag tycker att Laleh är som bäst när hon spelar sina låtar med engelska texter som till exempel “Big City Love” och “Live Tomorrow”.
Laleh hade inte hunnit lämna scenen innan publiken framför stora scenen började ropa “Vi älskar Lasse, vi älskar Lasse…”. Kanske lite otacksamt mot Laleh, men så är det väl när man är förband till en av Sveriges största artister. Se separat recension av Lars Winneräck.
Anders Eriksson är sångare och låtskrivare. Han skriver musikrecensioner för Epoch Times och på sin blogg MusicForFreedom.net.
