Den kanadensiske reportern och författaren Mark Bourrie sade upp sig från sitt arbete som reporter för den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua när det gick upp för honom att han användes som spion.
Nu ger han i en artikel publicerad i Ottawa Magazine en inblick in i den dunkla värld som är kinesisk statsjournalism och han redogör för sin tid hos den kinesiska regimens ledande statskontrollerade nyhetsbyrå.
Bourrie tog jobbet först efter att ha kontaktat CSIS (den kanadensiska säkerhets- och underrättelsetjänsten) för att ta reda på om han borde oroa sig för att han skulle komma att utnyttjas som spion. CSIS hörde aldrig av sig.
Medan Bourrie tillbringade det mesta av sin tid med att göra vanliga reportage, var en del uppdrag tydliga underrättelseuppdrag som han skulle utföra enbart för att hålla det kinesiska kommunistpartiet uppdaterat om vad regimens kritiker i Kanada hade för sig.
I takt med att dessa tveksamma uppdrag blev allt fler, kände Bourrie att hans journalistiska integritet äventyrades.
– Det finns stunder i livet när man måste dra en gräns och säga, ‘det här är fel’. Och att göra det, att verkligen veta att man ska göra det och inte hitta på ursäkter för att fortsätta, var förlösande, berättar han.
– Det känns bra att komma bort från dem och att veta att jag aldrig mer kommer att ha med de där människorna att göra.
Han kom till sitt nya arbete med anmärkningsvärda rekommendationer. Bourrie har skrivit flera böcker, bland annat bästsäljaren ”The fog of war”. Hans artiklar har publicerats i flera av Kanadas mest respekterade tidningar, han har vunnit priser och har föreläst på Carletons Universitet.
Bourrie hade länge varit medlem i det kanadensiska parlamentets pressläktare och hade en plats i ”the Hotroom” (ung. Heta rummet) som finns inne i parlamentet och är tillägnat journalister. Genom honom kunde Xinhua få en fysisk närvaro inne i Kanadas maktkorridorer och nyhetsbyrån invigde sin nye reporter med pompa och ståt. Andra reportrar småskrattar när de tänker tillbaka på den märkliga händelsen då man klippte sidenband vid Bourries skrivbord.
Bourrie arbetade för Xinhua i nära två år. Han slutade efter att ha blivit ombedd att göra en transkribering från en presskonferens som Dalai Lama höll i Ottawa i april förra året. Han ombads även att ta reda på vad den andlige ledaren diskuterade under ett privat möte med den kanadensiske premiärministern Stephen Harper.
Han frågade sin chef på Xinhua, Dacheng Zhang, vad hans arbete skulle användas till och fick som svar att det skulle skickas till Peking och inte skulle publiceras.
Där gick gränsen för Bourrie. Han sade upp sig och informerade journalisterna i parlamentet om att Xinhua ägnade sig åt spionage genom att använda sig av ackrediterade reportrar i parlamentet, vilka även har tillträde till icke offentliga möten, för att samla information åt den kinesiska regimen.
Rapporter från dissident-aktiviteter
Bourrie är särskilt bekymrad över hur man använde information som samlats in om kinesiska dissidenter såsom tibetanska aktivister och utövare av Falun Gong.
– När de närvarar vid tillställningar som en tvådagars-konferens om Tibet och filmar allt och transkriberar allt, är det inte för att skriva ett specialnummer. Den informationen går till kinesisk underrättelsetjänst, sade han.
Zhang, som för närvarande befinner sig tillsammans med den kanadensiske premiärministern Stephen Harper på en resa i Arktis, förnekar Bourries berättelse. Ingen från Xinhua i Ottawa har svarat på telefonsamtal från Epoch Times.
Vid det kanadensiska parlamentet är det vanligt att se Xinhua skicka ut alla sina frilansare och sin fasta personal till händelser som tibetanska demonstrationer eller protester mot den kinesiska regimen.
Bourrie vägrade gå med på Xinuas begäran om att samla in namn på alla närvarande vid en presskonferens för Falun Gong, men Lucy Zhou, en talesperson för gruppen i Ottawa, säger att det inte är ovanligt att personal från Xinhua, däribland Zhang, samlar namn och tar ovanligt många närbilder vid demonstrationer.
– Demonstranterna upplever det som mycket hotfullt, sade hon.
– När utövare åker tillbaka till Kina kan de omedelbart bli arresterade på grund av informationen som samlats in. Visst kan man säga att en fotograf bara gör sitt jobb men eftersom Xinhua ligger bakom är det bortom det normala journalistiska arbetet, sade Lucy Zhou.
Bourrie berättar att när han rapporterade från dissident-aktiviteter lärde han sig att fokusera på de lokala talespersonerna som regimen redan känner till, istället för att riskera andra personers säkerhet genom att ha med dem i sina rapporter.
Med tiden började han tycka det var roligt att göra reportage om kritik mot regimen, istället för att samla den slags information som regimen hoppades få.
– Jag täckte händelsen, men de skulle inte få ut något av den, säger han.
Trots detta kunde han inte bli fri från sitt dåliga samvete och han fortsatte att må dåligt ända fram tills han sade upp sig.
Nu hoppas han att hans kollegor på pressläktaren i parlamentet kommer ta det hela på allvar och inse att Xinhua äventyrar journalisternas integritet och deras särskilda tillträde till parlamentet.
Bourrie sade att på sätt och vis är han precis lika skyldig som vem som helst som kompromissar med sina principer på grund av pengar eller andra fördelar.
Ett pågående problem
Samtidigt som kinesiska statsnyhetsbyråer utökar sin närvaro runt om i världen för att öka regimens ”mjuka makt”, sade Bourrie att han inte kommer vara den siste som uppmärksammar problematiken.
– Alla som har att göra med kinesiska nyhetsbyråer eller statsägda företag behöver vara på sin vakt.
När det gäller vardagliga saker har det förmodligen inte så stor betydelse. Men när Kinas intressen blir aktuella i större frågor kommer masken att falla och förtrycket bli synligt, sade han.
Han säger att den kanadensiska regeringen också borde vara fullt medveten om vad det innebär att leka i samma sandlåda som kinesiska statsägda företag såsom CNOOC, vilket lagt ett bud för att ta över företaget Nexen.
Julie Carmichael, kommunikationschef för Allmänna Säkerhetsministern Vic Toews, säger att hon inte kan kommentera frågor om nationell säkerhet, men att ”regeringen tar anklagelser om spionage och utländska aktiviteter på stort allvar”.
– Alla seriösa hot utreds av myndigheterna, sade hon.
Xinhuas spionage-aktiviteter har dokumenterats alltsedan byrån startade.
Den kinesiske avhopparen Chen Yonglin, en före detta högt uppsatt diplomat på den kinesiska ambassaden i Australien, berättade förra året för Epoch Times att reportrar från Xinhua förväntas spionera.
– De får agera spioner eftersom Xinhua i själva verket är en förlängning av KKP:s underrättelsetjänst. Deras arbete innebär att de måste använda alla metoder för att infiltrera och samla information, sade han.
Detta faktum noterades även 2005 av Reportrar utan gränser (RUG) som då fick inblick in Xinhuas verksamhet genom sin före detta personal.
RUG har i detalj beskrivit Xinhuas huvudsakliga roll i att kontrollera information i Kina, utöva censur och propaganda direkt under kontroll av propagandadepartementet.
”Xinhua drivs de facto av propagandadepartementet. Nyhetsbyrån får sin inriktning från KKP och håller sig slaviskt till den”, står det i en rapport från organisationen.
Xinhua publicerar ibland rapporter på engelska för att ge intryck av att man täcker ämnen som är känsliga för regimen. RUG menar att denna typen av rapporter endast är en övning i internationella public relations. Dessa rapporter översätts aldrig till kinesiska.
Bourrie redigerar nu sin senaste bok, en samling kanadensiska krigskorrespondenser med titeln ”Fighting Words”, som kommer ut om några veckor.
Förlusten av 50 000 dollar om året från Xinhua är ”ett slag i ansiktet” för honom, men han säger att han klarar sig. Hans hustru arbetar och han har kvar sina frilansuppdrag.
– Det är så livet är, antar jag. Massor av människor har det värre än jag. Det är inte så att jag är totalt utblottad, säger han.
Översatt från engelska.
