”När jag befann mig i El Fashersjukhuset och betraktade de blodiga barnsängarna fick jag en föraning. De två darfurska upprorsgrupperna hade splittrats och vi blev vittnen till deras kriminalitet, skrev den liberale parlamentsledamoten Borys Wrzesenewskyj i sin artikel ”Helvetet i Darfur”, som var en uppföljning på hans självfinansierade undersökningsuppdrag i Darfur i september 2005.
Wrzesenewskyj var den förste kanadensiske parlamentsledamot som besökt den krigsdrabbade regionen i västra Sudan sedan premiärminister Paul Martin i maj 2005 tillkännagav 192 miljoner dollar (ca 1 235 milj kronor) i bistånd till regionen.
Vid den tidpunkten hade över två år passerat sedan två rebellgrupper attackerat arméns utposter i Darfur i februari 2003. De anklagade regeringen för att en lång tid ha försummat regionen. Förutom att ha uteslutits från politisk makt hade folket i darfur – arabiska herdenomader och ickearabiska bönder – stått ansikte mot ansikte med en smygande ökenspridning, ökad konkurrens om knappa resurser och brist på en grundläggande infrastruktur såsom vatten, vägar och skolor.
Regeringen i Sudan reagerade obarmhärtigt. Flygvapnet bombade byar medan arabiska militärer – i folkmun Janjaweed som sägs vara mobiliserade av regeringen – brände ned byar till grunden och dödade, våldtog och plundrade i stor omfattning.
Konflikten, som utmärkts av allvarliga etniska spänningar, har kostat över 200 000 människor livet enligt en FN-undersökning. Dessutom har över två miljoner personer drivits från sina hem och placerats i läger för ”internt omflyttade personer”.
Samtidigt var Sudan mitt i ett nord-sydligt inbördeskrig som hade sin början 1983, det andra sedan landet blev självständigt från Storbritannien och Egypten 1956. Den arab-muslimska regeringen, med sin bas i Khartoum i norr, bekämpade de ickemuslimska, ickearabiska sudanerna i söder, inbegripet afrikanska animister och kristna sudaner.
Epoch Times intervjuade nyligen Wrzesenewskyj.
Nuvarande situation
Kriserna måste lösas på tre nivåer, sa Wrzesenewskyj: humanitärt, militärt och politiskt. Den internationella gemenskapen har intagit ett multilateral politiskt, diplomatiskt angreppssätt som han stödjer, men han sade att några av komponenterna – speciellt militären, säkerhetsmilitären – ”kunde ha varit något mer kraftfull”.
Detta för att, med ”över 200 000 slaktade vid den punkt då centralregeringen insåg att det helt enkelt inte kommer att finnas tillräckligt med kulor, hade man satt förutsättningar för ett utdraget massmord”.
Den internationella gemenskapen hjälpte den afrikanska unionen (AU) att komma igång i Sudan men inte ens i lägren finns det trygghet, sade Wrzesenewskyj. När man väl kommit utanför lägrens gränser ”går man helt enkelt in i en dödszon”.
– AU mäklade ett fredsavtal mellan regeringen och två upprorsgrupper under våren 2005 och gjorde slut på det två decennier långa nord-sydliga inbördeskriget. De etablerade ett tillsatt representativt parlament, som till en viss grad tillåtit debatter mellan olika grupper. Men våldet har inte minskat, förklarade Wrzesenewskyj.
Den 31 juli auktoriserade FN:s säkerhetsråd en gemensam 26 000 man stark FN-AU fredsbevarande styrka till Darfur. Sudans regering har emellertid en benägenhet att hitta ursäkter för att förhala och hindra humanitära fredsbevarande delegationer och marktrupper i Darfur, sade Wrzesenewskyj.
Under tiden fortsätter kaoset, det brutala våldet och dödandet. Fredssamtal mellan regeringen och rebellgrupper i Darfur är planerade i Libyen den 27 oktober. Med rapporterna om fortgående grymheter, bojkott av några rebelledares tal och konflikter mellan en del rebellgrupper och olika stammar, är det emellertid mycket oro för att fredsprocessen misslyckas.
Darfur kopplas ihop med OS i Peking
Kina har stort intresse av affärer och olja i Sudan och förser landet med vapen. Med vetorätt vid FN:s säkerhetsråd har Kina de senaste två åren fortsatt att skydda Sudans regering och vägrat stå bakom försöken att placera fredsbevarande styrkor i Darfur.
När engagerade personer världen över började koppla samman OS i Peking med Kinas ekonomiska intressen i Sudan, samt Kinas ovilja att hjälpa till med att få ett slut på kriserna i Darfur, föreföll det sig som om Kina intog en annan position. I april begav sig en hög kinesisk tjänsteman till Sudan för att sätta press på regeringen att acceptera FN:s fredsbevarande uppdrag.
En av de mer framträdande aktivisterna är skådespelerskan Mia Farrow, goodwillambassadör för FN:s barnfond, som går i spetsen för kampanjen ”Darfurs olympiska dröm”.
Den New York-baserade gruppen rubricerade OS i Peking som ”folkmords-OS” och startade i augusti en olympisk fackelstafett från Darfur till Peking för att höja medvetenheten kring frågan.
Wrzesenewskyj lovordar Farrow.
– Hon har bistått mänskligheten på ett storartat sätt. Att lyfta fram problemen i Darfur och direkt koppla dem med Kinas oljepolitik har skämt ut den kinesiska regeringen så att den omprövar sin obestridda relation med Darfur, säger han, och kineserna är tämligen sårbara inför världsopinionen dessa dagar innan OS.
Olympisk bojkott
Medan ”Darfurs olympiska dröm” inte stödjer en bojkott av OS i Peking, finns ytterligare en global fackelstafett – kallad ”Fackelstafetten för mänskliga rättigheter” – som uppmanar till bojkott ifall den kinesiska regimen inte förbättrar människorättssituationen i Kina – något de lovade att göra när de tilldelades OS 2001.
Wrzesenewskyj noterade att OS erbjuder ett ”utmärkt tillfälle” för Kina att inta sin rättmätiga plats på världsarenan. Den möjligheten ställs emellertid på spel om Kina inte anstränger sig för att förbättra sitt rykte angående mänskliga rättigheter.
– Det skulle vara fruktansvärt för oss att fira den mänskliga andan under OS samt den mänskliga kroppens förmåga att gå bortom dess fysiska begränsning…om OS samtidigt användes som en Potemkinkuliss för att kamouflera och dölja en fruktansvärd verklighet, säger han.
Han pekar på att tusentals Falun Gong-utövare har ”lidit något oerhört” under nuvarande förföljelse, med väl dokumenterade rapporter som visar ”att deras mänskliga värde inte alls värderas och deras kroppar betraktas som ett antal kroppsdelar som ska säljas för organtransplantationer, och det skulle vara ohållbart om världen firade OS samtidigt som illdåd som dessa fortsätter att äga rum i Kina”.
Han bad kineserna att ”notera att många människor noggrant kommer att iakttaga”.
– Om Kina inte byter position, inte bara i områden som Darfur, men internt, och inte visar att de gör entré… på världsarenan som ett land att respektera för sin historia, som kan kännas vid sin historia som tidvis har haft mörka episoder, och en historia som faktiskt inkluderar episoder av fruktansvärd ödeläggelse av mänsklig värdighet, då kommer det att finnas de som säger nej, det här är inte rätt tidpunkt, för Kina har inte gjort sig helt redo att stiga fram och inta sin rätta plats på världsarenan.
