De flesta av oss har någon gång pratat vädjande till en maskin. Vem har inte bett sin dåligt fungerande dator att börja fungera, eller sin långsamt buffrande smartphone att öka hastigheten?
Princeton Engineering Anomalies Research Lab (PEAR) på Princeton University är berömt för de experiment man genomfört som visar att våra sinnen faktiskt kan påverka funktionen hos elektronisk utrustning.
Forskare vid labbet, som stängdes ned och integrerades med en ideell organisation 2007 efter att ha varit igång i nästan 30 år, testade vilken påverkan den mänskliga intentionen kunde ha på apparater som kallas slumphändelsegeneratorer. Generatorerna producerar antingen ettor eller nollor och det fungerar som en slantsingling där två möjliga resultat genereras slumpmässigt.
Försökspersoner ombads rikta sin intention mot maskinen för att producera antingen mer ettor eller mer nollor.
Resultaten för en försöksperson visade till exempel en påverkan från försökspersonen där sannolikheten att detta skulle ha skett av en slump var 1 på 250 000. De sammanlagda resultaten från PEAR:s experiment visade en sannolikhet på 1 på 1000 miljarder att resultaten skulle ha varit en tillfällighet.
I en artikel från 1982 sade grundaren till PEAR, Robert J. Jahn, följande angående tester av tankepåverkan: ”Resultaten från experimenten är knappast reproducerbara i strikt vetenskaplig mening, men de anomala resultaten är långt bortom vad man kan förvänta sig av slumpen och ett antal gemensamma egenskaper går som en tråd genom den stora vidden av rapporterade effekter.”
Stanley Jeffers, professor emeritus i fysik på York University i Kanada, menade i en artikel som publicerades av The Committee for Skeptical Inquiry att han tycker att PEAR:s metodik är osund.
”Jag har genomfört många experiment i samarbete med andra inom detta område. En karakteristisk egenskap i den metodik som tillämpats i experiment som jag varit delaktig är att för varje experiment som genomförts i vilket en person medvetet har försökt påverka resultatet så har ett annat experiment genomförts omedelbart efter det första där den person som deltagit har instruerats att ignorera apparaturen. Vårt kriterium för signifikans kommer således genom en jämförelse mellan de båda experimenten. Sådan är inte PEAR-gruppens metodik, som väljer att bara emellanåt köra ett kalibreringstest av graden av slumpmässighet i sin apparatur”, skrev han. ”Vi hävdar trots att [PEAR-forskaren York] Dobyns har bestridit vårt påstående, att vår metodik är mer vetenskapligt sund.”
En annan intressant upptäckt i PEAR:s experiment är att två stycken försökspersoner som hade samma intention, speciellt de som hade ett känslomässigt band mellan varandra, var bättre på att påverka slumphändelsegeneratorn. Försökspersoner i mer andliga eller konstnärliga miljöer och omständigheter producerade bättre resultat än personer i mer vanliga miljöer såsom affärsmöten eller akademiska konferenser.
Översatt från engelska
