Kinas ”nya sidenväg”, eller ”One Belt, One Road” (OBOR) som den officiellt benämns, innefattar investeringar i infrastruktur i 60 länder i Afrika, Asien och Östeuropa. Tanken är att det ska gynna Kina ekonomiskt och politiskt, men det riskerar att anstränga de redan pressade bankerna och ytterligare destabilisera landets finansiella system.
OBOR-propgrammet ska låna ut pengar till utvecklingsländer för att finansiera vägar, broar och andra infrastrukturprojekt. Politiska banker som Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) har lovat att stödja det, men stora delar av finansieringen förväntas komma från Kinas stora kommersiella banker.
OBOR har beskrivits som en kinesisk Marshallplan, eftersom den kombinerar uppgradering av infrastruktur i utvecklingsländer med utveckling av nya marknader som ska ge avsättning för Kinas överskottskapacitet inom stål, kol och containerfrakt.
Vad vill Kina med den nya sidenvägen egentligen?
Peking har länge försökt dra ner på Kinas beroende av den tunga industrin, men utan att sänka tillväxten och skapa oro i de fattiga kol- och stålområden i centrala och nordöstra Kina som skulle drabbas av detta. Det är där OBOR kommer in i bilden.
Politisk chansning
Experter menar dock att i ekonomiskt hänseende så är OBOR en politisk chansning snarare än ett noggrant kalkylerad kommersiellt projekt. Fitch Ratings rankar många av de marknader Kina nu investerar i som ”skräpmarknader”, och vissa av dem, som Laos, har inte ens någon rankning, och bedöms som mycket riskfyllda. Så frågan är om lånen alls kommer att betalas tillbaka.
Det här hade varit mindre farligt om staten eller infrastrukturbankerna tog hand om notan, men eftersom Kinas kommersiella banker tar största delen blir OBOR en chansning även för vanliga kineser, som har det mesta av sina kontanta besparingar i dessa banker. Även de som äger aktier i bankerna exponeras så klart.
Fitch skriver att Kinas banker inte har visat sig bra på att effektivt fördela resurser på hemmamarknaden, och att det därmed verkar osannolikt att de skulle vara mer lyckosamma i utlandet.
Stora återverkningar
Kinas banker har redan problem med dåliga lån, och många av dem är just infrastrukturlån. Lägg till detta den hisnande snabba takt som Kinas skuldberg växer, så inser man att OBOR-lånen i värsta fall skulle kunna utlösa en bankkris, vilket skulle få återverkningar i hela världen.
Länder som inte klarar att betala tillbaka sina lån riskerar så klart också egna politiska och ekonomiska kriser. Kirgizistans skuld till Kinas export/import-bank utgjorde hela 20 procent av landets BNP 2015.
Det ambitiösa OBOR-projektets framgång eller misslyckande kommer att ha en enormt omfattande påverkan på det kinesiska banksystemet, och därmed det ekonomiska välståndet i åtskilliga regioner.