Inom kvantfysiken är ett av de mest seglivade mysterierna det så kallade ”dubbeltspaltexperimentet”, vilket den kände fysikern Richard Feynman sade innehöll ”det enda mysteriet”.

Vad är det då som är så mystiskt med det?

Detta kräver lite förberedelse. Om man tar en ljustät låda, och inuti den skjuter ut fotoner (enkelt uttryckt grundläggande ljusenheter) genom en spalt mot ett fotopapper, så får man ett mönster där det är mörkast precis i mitten och som blir svagare mot kanterna. Det är i stort sett vad man kunde förvänta sig: det mesta av ljuset träffar mitten, och resten av fotonerna reflekteras i olika grad och sprider sig från mitten på ett förutsägbart vis.

Om man ändrar apparaten och för in en extra spalt och skjuter fotoner genom den så får man ett interferensmönster – omväxlande mörka och ljusa band. Det som händer är att ljuset uppför sig som en våg på sin väg mot skärmen och de två ljusstrålarna interfererar varandra. Ibland förstärker de varandra och ibland släcker de ut varandra.

Det är nu det blir riktigt intressant. Om man skjuter iväg en foton i taget genom utrustningen, men inte vet vilken spalt fotonen passerat, så får man ändå ett interferensmönster!

Men om man skjuter iväg en i taget, och vet vilken spalt den passerar, så får man bara två kluster, på samma sätt som när man bara har en spalt öppen, men på två platser.

Det har lagts fram många teoretiska förklaringar till mysteriet. Vissa går ut på att själva handlingen, observationen, av en medveten varelse – ett sinne – spelar en avgörande roll. Handlingen att observera påverkar alltså tillståndet på kvantnivå.

Det här är kontroversiellt, förmodligen på grund av att det inte passar in i den rådande vetenskapliga världssynen om att materia och energi är primära, och att medvetandet inte har något att göra med de mest grundläggande beståndsdelarna i universum. Om sinnet inte vore lika fundamentalt som materia, hur skulle det då kunna påverka materia på kvantnivå?

Det bästa sättet att demonstrera problemet med synsättet att materia kommer först och att medvetandet kommer senare är förmodligen genom experiment, snarare än med filosofiska argument. (Trots allt har sådan filosofisk argumentation förts under lång, lång tid.)

Hur vore det om man på experimentellt vis kunde visa att medvetandet kan påverka resultatet i dubbelspaltexperimentet?

Dean Radin med kollegor har genomfört en serie av sex experiment för att demonstrera just detta.

Deltagarna fick först kännedom om dubbelspaltexperimentet genom att titta på en fem minuter lång animering. Sedan fördes de in i ett elektriskt avskärmat rum av stål, satte sig ner några meter från dubbelspaltapparaturen och gavs instruktioner om att försöka påverka strålen när de ombads göra detta.

Under slumpvist utvalda perioder på 15 till 30 sekunder fick deltagarna antingen slappna av eller försöka påverka apparaturen. Varje pass varade i ungefär 15 minuter, exklusive instruktionen.

Radin och hans kollegor fann att interferensmönstret försvagades betydligt under de perioder då deltagarna hade uppmärksamhet på utrustningen, jämfört med när utrustningen var aktiv men ingen närvarade. Det betyder att det mer såg ut som när man hade kännedom om vilken spalt som ljuset passerade igenom.

De kontrollerade olika faktorer, som elektrisk skärmning, temperatur och vibrationer, men ingen av dessa kunde förklara bort resultaten: fokuserad uppmärksamhet påverkade ljusmönstret.

Och hur bra man är på att fokusera visar sig vara en speciellt viktig faktor. Deltagarnas erfarenhet av meditation avgjorde helt huruvida de kunde påverka mönstret eller inte. De som inte utövade meditation misslyckades i allmänhet med att visa statistiskt säkerställd effekt.

På något sätt kan de som regelbundet fokuserar sin uppmärksamhet ha mer effekt på detta kvantfenomen.

Detta skapar en mängd nya frågor: hur påverkar ett fokuserat sinne detta och andra fenomen? Är de personer som mediterar olika andra människor, eller är det meditationen i sig som skapar effekten? Om det är mängden övning, exakt vad är det då med meditation som ger den här förmågan?

Oavsett svaret på dessa frågor så ger experimenten starka statistiska bevis för att mediterande personer är kapabla att påverka kvanthändelser. För att få de här resultaten genom slumpen så skulle man behöva utföra samma uppsättning av experiment 150 000 gånger. Som jämförelse så skulle det för de flesta psykologiska studier betraktas som giltigt om man kom till samma specifika resultat en gång på 20.

Radin och hans kollegor undersökte också huruvida fluktuationerna i jordens geomagnetiska fält kan vara orsaken till resultaten. Detta eftersom tidigare studier har visat att de magnetiska variationerna är kopplade till olika fenomen som är relaterade mänskligt beteende, som till exempel aktivitet på aktiemarknaden, självmord, och hjärthälsa, liksom skillnader i prestation uppgifter gällande extrasensorisk perception (ESP).

De upptäckte att resultaten i experimenten inte förklarades av de här variationerna, men att variationerna bidrog till hur starka effekterna var. Således bekräftades ytterligare att både de geomagnetiska influenserna och effekten på dubbelspaltexperimentet är verkliga.

Studien publicerades i Physics Essays i juni 2012.

 

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n3/293246-can-conscious-intention-affect-quantum-events/