Kan västvärldens läkare ha något att lära av Konfucius? Den frågan har en professor i medicinsk etik i Taiwan, Michael Cheng-tek Tai, ställt i sin forskning om Konfucius filosofi och de moderna etiska dilemman.
Efter att ha utbildats och arbetat i Kanada har Michael Cheng-tek Tai tillsammans med läraren Donald Hill, som arbetar med medicinsk etik i England, skrivit en artikel som belyser konfucianskt perspektiv på praktisk klinisk etik.
Etik (från grek. ethos; sed) är ett viktigt ämne inom läkarvetenskapen. Frågor som ”vad är det goda”, ”vad är det rätta”, ”hur bör man bete sig” faller inom etikens område.
Kliniska problem innehåller mer än medicinsk diagnos, behandling och samspel mellan läkare och patient. Även sociala, kulturella, religiösa, ekonomiska och personlighetsmässiga faktorer påverkar tillståndet.
Det är inte individens autonomi utan situationen i ett större sammanhang som bildar grunden i en konfuciansk konsultation. Exempelvis ställer man frågor som: Är en tänkt lösning förnuftig och anständig, det vill säga i harmoni med traditionella etiska principer och samhällets normer? Är åtgärden laglig?
En lösning som verkar förnuftig behöver ju inte vara laglig, och en laglig åtgärd behöver inte synas förnuftig. För att nå bästa möjliga lösning grundar man sitt vidare resonemang på fem principer som hör hemma i den konfucianska läran.
Följande begrepp beskrivs av Michael Cheng-tek Tai och Donald Hill i artikeln enligt nedan:
*Medkänsla: Empati mer än sympati.
*Rättfärdighet: Den stora människan förstår rättfärdighet, den lilla förstår profit.
*Anständighet: Rätt uppträdande i sociala samspel, uppfyllande av sin roll i livet. I vården kan det handla om att läkare och patient bör ha ömsesidig tilllit.
*Plikttrogenhet: Innefattar ansvarskänsla, sannfärdighet. Här finns det ansvar som följer med en viss position. En läkare måste fullgöra sin plikt att se till sina patienters bästa, och patienter måste samarbeta med läkaren. Här finns också ett ansvar hos människan att vårda sin kropp på bästa sätt.
*Icke-våld: Respekt för liv (ahimsa, hämtat från hinduism och buddism). Den som ställs inför ett etiskt problem bör finna en lösning som bäst bär upp mänskliga värden inom den tradition man tillhör, det finns inga absoluta svar på etiska dilemman menar författarna.
I artikeln pekar man också på vilket sätt vi uppfattar varandra, vi är ju inte sociala atomer utan får våra roller delvis genom roller och relationer.Termerna kan kanske tyckas belysa en föråldrad kultur, men vi uppfattar ju varandra på liknande sätt som bärare av moraliska egenskaper såsom ärlig, falsk, pålitlig, lat och rättvis.
Genom socialt samspel har vi lärt oss ordens innebörd och under uppväxten har vi införlivat förståelse för vad en lärare, polis och läkare är och inte är.
Är någon av de konfucianska principerna omodern för västvärldens läkare eller kan de vägleda när läkarens moraliska identitet naggas i kanterna av alla moderna krav?
Fakta om konfucianism
Konfucianism är en av Kinas tre klassiska religioner/filosofier.
Konfucius var konfucianismens trolige grundare. Det svenska namnet kommer från latinets Confucius, som är en av jesuiter uttänkt latinisering av kinesiskans 孔夫子 (Kǒngfūzǐ, K’ung Fu-tzu eller Kon Fu-tze) med betydelsen ‘mäster Kong’.
Säkra historiska fakta om Konfucius är få, men sannolikt var han en yngre samtida till taoismens antagne grundare Lao Zi och antas ha levt från 551 till 479 f.Kr. Enligt traditionen föddes han i den kinesiska staten Lu i en adlig familj, som nyligen flytt från staten Song.
När han var tre år dog hans gamle far, och han växte upp under mycket fattiga omständigheter tillsammans med sin mor och hennes far.
Han ansåg själv att han inte skapade något nytt utan bara förde vidare äldre värderingar som han ansåg var viktiga att följa. Följde man dessa så skulle människor kunna leva i universell harmoni, Tao.
Konfucius var en filosof och de gamla värderingar han förde vidare var till exempel att man skulle visa respekt uppåt och välvilja nedåt. Hans filosofi var också att alla människor föds lika, och formas genom utbildning och övning.
Källor: Läkartidningen, Wikipedia.
