Varje år behöver 1,5 miljoner kineser nya organ, men ingen vill donera. Detta framgår av en färsk undersökning som Yangtse Evening Post rapporterade om nyligen. Efter ett år har ett pilotprogram för organdonation i storstaden Nanjing inte fått en enda frivillig.
Enligt artikeln, som publicerades den 24 februari, var Nanjing en av tio städer som valdes ut för projektet 2010 på grund av dess snabbt växande befolkning på 6,3 miljoner. Inte nog med att ingen nappade på att bli donator inom projektet under fjolåret, utan på de senaste 20 åren har bara tre frivilliga donationer förekommit, enligt artikeln.
I augusti 2009 rapporterade även Beijing Evening News att ”enligt ofullständig statistik har bara 131 organdonationer från avlidna skett sedan den första donationen 2003 fram till maj 2009”.
Yangtse Evening Post räknade upp flera exempel som visade att ett stort hinder för organdonationer är traditionella kinesiska seder och mentalitet.
Ett exempel är en manlig migrantarbetare som dog av hjärnblödning i oktober. Hans organ var i gott skick, men han hade inte gått med på att donera dem och familjen kunde inte ge samtycke i tid.
Experter från Röda Korset i Jiangsuprovinsen sade till Yangzi Evening News att man i USA har en modell där man kan ange på sitt körkort om man vill donera organ i händelse av plötslig död. Men seglivade kulturella seder gör kineserna ovilliga att donera kroppsdelar. Bilolyckor är särskilt tabubelagda. Att ställa frågor om död och organdonation i samband med att man får sitt körkort anses bringa olycka.
Ett annat exempel som togs upp i rapporten var en kvinna från landsbygden i Yangzhou som blev sjuk och var villig att donera sina organ, men hennes föräldrar motsatte sig det bestämt och tog hem hennes kropp till hemstaden.
Enligt Chen Shi, som är chef för transplantationssällskapet inom China Medical Associations, hade Kina i slutet av 2005 utfört över 74 000 njurtransplantationer, över 10 000 levertransplantationer och över 4 000 hjärttransplantationer.
Men det finns också högre siffror som flyter omkring. Zheng Shusen, chef för ett universitetssjukhus i Zhejiang och medlem av Kinas ingenjörsakademi, sade på en konferens i september 2008 att ”mer än 140 000 mottagare av levrar har kunnat leva vidare för att de fått genomgå transplantationer, vilket är en ökning med mer än 10 000 transplantationer per år.”
Kinesiska myndigheter har också kommit med olika versioner om varifrån organen kommer. Redan för 30 år sedan vittnade en kinesisk läkare inför FN att regimen stal organ från avrättade fångar. Kinesiska utrikesministeriet förnekade detta.
I juli 2005 erkände Kinas vice hälsominister Huang Jiefu för första gången på en världskonferens om levertransplantationer att de flesta transplanterade organ i Kina kommer från avrättade fångar.
Enligt Amnesty International avrättades minst 1718 människor i Kina 2008, vilket är långt mindre än antalet organtransplantationer.
Betydligt hemskare förklaringar har dock kommit fram. I mitten av 2006 kom en undersökning utförd av den kanadensiske tidigare parlamentarikern David Kilgour och människorättsadvokaten David Matas fram till att den största andelen av organtransplantationerna i Kina kom från organstölder från fängslade Falun Gong-utövare. Om det stämmer skulle detta vara prov på ”en form av ondska vi ännu inte skådat på den här planeten”, stod det i rapporten.
I undersökningen kontstateras att källorna till 41 500 organ som transplanterats mellan 2000 och 2005 inte kan förklaras av officiella data och att den enda möjliga förklaringen är att man skördat organ från Falun Gong-utövare.
FN har bett de kinesiska myndigheterna att svara på dessa anklagelser, men inget svar med någon substans har kommit.
Översatt från engelska
