loadingEn jämförelse av lönerna i Kina och resten av världen. Kina är den blå stapeln och resten av världen är den röda stapeln. Från höger till vänster jämförs minimilönen uttryckt som procent av BNP per capita, minimilönen uttryckt som procent av genomsnittslönen, statstjänstemännens löner delat med minimilönen, chefstopplöner inom statliga företag delat med minimilönen samt skillnaderna i procent mellan olika sektorer. (publicerat med tillåtelse av Liu Zhirong)
En jämförelse av lönerna i Kina och resten av världen. Kina är den blå stapeln och resten av världen är den röda stapeln. Från höger till vänster jämförs minimilönen uttryckt som procent av BNP per capita, minimilönen uttryckt som procent av genomsnittslönen, statstjänstemännens löner delat med minimilönen, chefstopplöner inom statliga företag delat med minimilönen samt skillnaderna i procent mellan olika sektorer. (publicerat med tillåtelse av Liu Zhirong)
Utrikes

Jämförande lönestudie visar extrem ojämlikhet vad gäller välstånd i Kina

The Epoch Times

Den kinesiske forskaren Liu Zhirong har publicerat en artikel baserad på data han samlat in under årens lopp, vilken visar att Kinas fördelning av inkomst är extremt ojämn. Landet har ett av de största gapen mellan rika och fattiga i världen.

Liu menar att om problemet med ojämn inkomstfördelning inte löses kommer samhället bli allt mer instabilt.

Den 7 februari i fjol publicerade Liu en artikel om löneläget i världen på sin blogg och den har sedan dess citerats flitigt av kinesisk media.

Hans analys visar att minimilönen i Kina bara ligger på 25 procent av dess BNP per capita, jämfört med världsgenomsnittet på 58 procent. Minimilönen är dessutom 21 procent av genomsnittslönen, jämfört med 50 procent i världsgenomsnittet. Vidare ligger statliga tjänstemäns löner på en nivå som motsvarar sex gånger minimilönen, vilket är att jämföra med två gånger högre i världsgenomsnittet. När det gäller de högsta cheferna är skillnaden ännu större. I resten av världen tjänar de i snitt fem gånger mer än minimilönen, men i Kina tjänar de hela 98 gånger mer.

Liu har undersökt lönestrukturen i 183 länder och områden. Hans siffror kommer från Världsbanken, IMF, banker i Asien och Afrika, fackföreningar, EU, OECD och statistikbyråer och arbetsmarknadsdepartement över hela världen.

Vidare slås det fast i artikeln att om man undantar länder som ligger i krig, så inkluderar alla andra länder samtliga yrken, inklusive sådant som barnskötare, frisörer, restaurangarbetare, serveringspersonal, frilansare och säsongsarbetare inom jordbruket i sin statistik, men Kinas statistikbyrå räknar bara med den del av befolkningen som får sina löner av staten. Byrån täcker därmed mindre än 15 procent av den arbetande befolkningen. Liu kan alltså bara använda dessa data för att jämföra med resten av världen, men resultaten är ändå slående.

Den genomsnittliga minimilönen i de 183 länder och områden som undersökts ligger, i kinesisk valuta, på motsvarande 41 535 yuan. Den lägsta årliga inkomsten i Kina ligger på 6120 yuan, vilket är mindre än 15 procent av genomsnittet i världen. Med detta rankades man som land 158 av 183.

Enligt den kinesiska statistikbyrån var den genomsnittliga lönen under 2008 för en statlig tjänsteman 33 869 yuan, vilket är sex gånger så mycket som minimilönen. De flesta statstjänstemän i resten av världen har ungefär dubbla minimilöner. I den här kategorin låg Kina högst av de undersökta länderna.

Skillnaden mellan olika sektorer är enorm i Kina, fann Liu i sina undersökningar. China Youth Daily rapporterade den 5 maj 2009 att arbetare på 14 listade banker hade en genomsnittslön på mellan 67 088 och 19 176 dollar om året. Genomsnittslönerna inom byggbranschen, restaurangbranschen och textilbranschen låg på runt 1470 dollar om året. Skillnaden mellan sektorerna låg på 3000 procent, 43 gånger så högt som världsgenomsnittet.

Liu hävdar att ingen hindrar inflytelserika ämbetsmän från att plundra folket men när allmänheten kräver ens den minsta förmån är motståndet massivt. När Liu krävt en höjning av minimilönen har vissa ämbetsmän och forskare avfärdat det närmast i panik och sagt att det skulle skada ekonomin och förstöra företag. Varje år som staten höjer statstjänstemännens löner med rejäla summor är det dock ingen som opponerar sig och säger att det kommer förstöra kommunistpartiet och regeringen.

Lius beräkningar visar att den genomsnittliga minimilönen i 31 av Kinas provinsiella administrativa enheter är 89 dollar i månaden. I slutet av 2009 var 780 miljoner människor arbetslösa och 58 miljoner var pensionerade. Sammalagt bodde 1 335 miljoner människor i Kina, vilket innebär att varje arbetande person måste försörja 1,64 personer förutom sig själv, en siffra som är högre i förorterna. På det här viset har en person som lever på minimilön bara 55 dollar per månad, alltså motsvarande omkring 400 kr, till sina levnadskostnader.

Gränsen för måttlig fattigdom enligt FN ligger på 2 dollar om dagen, alltså 60 dollar i månaden. Levnadsstandarden för de som lever på minimilön i Kina är alltså under fattigdomsgränsen.

Enligt Lius undersökningar var andelen personer som levde under gränsen för extrem fattigdom i Kina 20 procent år 2005. Andelen av befolkningen som levde under den måttliga fattigdomsgränsen var 49 procent.

Liu Zhirong är en oberoende forskare och mediakommentator. Han är tidigare chef för Världsbankens kontor i Etiopien och för Bank of Africas projekt i Kamerun.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/51020/

 

 

 

 

Mest lästa

Rekommenderat

loadingEn jämförelse av lönerna i Kina och resten av världen. Kina är den blå stapeln och resten av världen är den röda stapeln. Från höger till vänster jämförs minimilönen uttryckt som procent av BNP per capita, minimilönen uttryckt som procent av genomsnittslönen, statstjänstemännens löner delat med minimilönen, chefstopplöner inom statliga företag delat med minimilönen samt skillnaderna i procent mellan olika sektorer. (publicerat med tillåtelse av Liu Zhirong)
En jämförelse av lönerna i Kina och resten av världen. Kina är den blå stapeln och resten av världen är den röda stapeln. Från höger till vänster jämförs minimilönen uttryckt som procent av BNP per capita, minimilönen uttryckt som procent av genomsnittslönen, statstjänstemännens löner delat med minimilönen, chefstopplöner inom statliga företag delat med minimilönen samt skillnaderna i procent mellan olika sektorer. (publicerat med tillåtelse av Liu Zhirong)
Utrikes

Jämförande lönestudie visar extrem ojämlikhet vad gäller välstånd i Kina

The Epoch Times

Den kinesiske forskaren Liu Zhirong har publicerat en artikel baserad på data han samlat in under årens lopp, vilken visar att Kinas fördelning av inkomst är extremt ojämn. Landet har ett av de största gapen mellan rika och fattiga i världen.

Liu menar att om problemet med ojämn inkomstfördelning inte löses kommer samhället bli allt mer instabilt.

Den 7 februari i fjol publicerade Liu en artikel om löneläget i världen på sin blogg och den har sedan dess citerats flitigt av kinesisk media.

Hans analys visar att minimilönen i Kina bara ligger på 25 procent av dess BNP per capita, jämfört med världsgenomsnittet på 58 procent. Minimilönen är dessutom 21 procent av genomsnittslönen, jämfört med 50 procent i världsgenomsnittet. Vidare ligger statliga tjänstemäns löner på en nivå som motsvarar sex gånger minimilönen, vilket är att jämföra med två gånger högre i världsgenomsnittet. När det gäller de högsta cheferna är skillnaden ännu större. I resten av världen tjänar de i snitt fem gånger mer än minimilönen, men i Kina tjänar de hela 98 gånger mer.

Liu har undersökt lönestrukturen i 183 länder och områden. Hans siffror kommer från Världsbanken, IMF, banker i Asien och Afrika, fackföreningar, EU, OECD och statistikbyråer och arbetsmarknadsdepartement över hela världen.

Vidare slås det fast i artikeln att om man undantar länder som ligger i krig, så inkluderar alla andra länder samtliga yrken, inklusive sådant som barnskötare, frisörer, restaurangarbetare, serveringspersonal, frilansare och säsongsarbetare inom jordbruket i sin statistik, men Kinas statistikbyrå räknar bara med den del av befolkningen som får sina löner av staten. Byrån täcker därmed mindre än 15 procent av den arbetande befolkningen. Liu kan alltså bara använda dessa data för att jämföra med resten av världen, men resultaten är ändå slående.

Den genomsnittliga minimilönen i de 183 länder och områden som undersökts ligger, i kinesisk valuta, på motsvarande 41 535 yuan. Den lägsta årliga inkomsten i Kina ligger på 6120 yuan, vilket är mindre än 15 procent av genomsnittet i världen. Med detta rankades man som land 158 av 183.

Enligt den kinesiska statistikbyrån var den genomsnittliga lönen under 2008 för en statlig tjänsteman 33 869 yuan, vilket är sex gånger så mycket som minimilönen. De flesta statstjänstemän i resten av världen har ungefär dubbla minimilöner. I den här kategorin låg Kina högst av de undersökta länderna.

Skillnaden mellan olika sektorer är enorm i Kina, fann Liu i sina undersökningar. China Youth Daily rapporterade den 5 maj 2009 att arbetare på 14 listade banker hade en genomsnittslön på mellan 67 088 och 19 176 dollar om året. Genomsnittslönerna inom byggbranschen, restaurangbranschen och textilbranschen låg på runt 1470 dollar om året. Skillnaden mellan sektorerna låg på 3000 procent, 43 gånger så högt som världsgenomsnittet.

Liu hävdar att ingen hindrar inflytelserika ämbetsmän från att plundra folket men när allmänheten kräver ens den minsta förmån är motståndet massivt. När Liu krävt en höjning av minimilönen har vissa ämbetsmän och forskare avfärdat det närmast i panik och sagt att det skulle skada ekonomin och förstöra företag. Varje år som staten höjer statstjänstemännens löner med rejäla summor är det dock ingen som opponerar sig och säger att det kommer förstöra kommunistpartiet och regeringen.

Lius beräkningar visar att den genomsnittliga minimilönen i 31 av Kinas provinsiella administrativa enheter är 89 dollar i månaden. I slutet av 2009 var 780 miljoner människor arbetslösa och 58 miljoner var pensionerade. Sammalagt bodde 1 335 miljoner människor i Kina, vilket innebär att varje arbetande person måste försörja 1,64 personer förutom sig själv, en siffra som är högre i förorterna. På det här viset har en person som lever på minimilön bara 55 dollar per månad, alltså motsvarande omkring 400 kr, till sina levnadskostnader.

Gränsen för måttlig fattigdom enligt FN ligger på 2 dollar om dagen, alltså 60 dollar i månaden. Levnadsstandarden för de som lever på minimilön i Kina är alltså under fattigdomsgränsen.

Enligt Lius undersökningar var andelen personer som levde under gränsen för extrem fattigdom i Kina 20 procent år 2005. Andelen av befolkningen som levde under den måttliga fattigdomsgränsen var 49 procent.

Liu Zhirong är en oberoende forskare och mediakommentator. Han är tidigare chef för Världsbankens kontor i Etiopien och för Bank of Africas projekt i Kamerun.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/51020/

 

 

 

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024