Trädgårdsgångarna slingrar sig fram i böljande linjer, det mäktiga växthuset tonar upp sig med vackert planterade rundlar framför sig. Blomdoften sprider sig i luften. Här, mitt i Göteborgs centrum ligger Trädgår’n, ett byggnadsminnesmärke.
Trädgårdsföreningen i Göteborg är en del av historien om Göteborgs utveckling. För drygt tvåhundra år sedan var Göteborg omgivet av fästningsverk och vallar, och utanför dem stora vallgravar. Fästningsverken som upptog en fjärdedel av stadens yta började rivas 1806, och Göteborg kunde börja planera för en större och vackrare stad.
Nu blev det ekonomisk kris när Napoleons välde föll 1817, så förskönandet av staden lades på is. Under tiden man väntade på bättre tider växte intresset för blomsterodling och trädgårdskonst i Europa där många trädgårdsföreningar bildades. 1840 var man i Göteborg överens om att om att anlägga en trädgård som skulle bli till största prydnad för staden.
Här finns nu Sveriges mest utpräglade 1800-talspark, som blivit ett byggnadsminnesmärke. Det är en av Sveriges äldsta offentliga parker. Hit till Trädgår’n, som den kallas till vardags, har Emma Nuella kommit eftersom hon är förtjust i blommor.
Nyutbildad florist söker arbete.
– Jag är nyutbildad florist och jobbsökande så jag saknar att vara bland blommor just nu, så det är perfekt att komma hit och titta lite, säger hon.
Just nu är det rosorna som tilldrar sig Emma Nuellas intresse innan de helt blommar över. Här finns många rosor att se och lukta på för rosariet har en av norra Europas främsta rosensamlingar.
Ändå var inte jordmånen bra här där parken skulle anläggas. Under grästuvorna var det uteslutande lera. Lerans konsistens var sådan att vid pålning var det som att trycka ned en tändsticka i en smörklick, står det i minnesskriften som utgavs vid 100-årsjubileet.
Från de raserade vallarna kom hundratals lass med jord och från Larmgatan tusentals lass. Gödsel ordnades genom ett avtal med artilleriet om att få all hästspillning mot en ersättning av 250 riksdaler banco om året. Parken började ta form.
En vy över en del av rosariet.
– Det är en väldigt vacker park, anser Christina Lindqvist som går runt med papper, penna och kamera.
– Jag har gått på en rosvandring med trädgårdsmästaren, då är det käckt att anteckna lite. Sedan ville jag fråga honom lite,för jag har problem med mina rosor, säger hon.
De nio rosenbuskarna fick grävas upp då de fick rosrost vilket Christina Lindqvist tycker är ledsamt för de var så ”jättefina”. Nu har hon gått runt och tagit kort på intressanta rosor, som hon sedan kan studera hemma på datorn.
– Jag bor i Stenungsund och åker hit ibland och kollar. Det att just för att få lite tid för mig själv. Det är så sällan man får tid att ägna sig åt sig själv, då brukar jag åka hit och få även lite tips.
Ett mäktigt glaspalats pryder sin plats i Trädgår´n.
Till Trädgår’n kommer många besökare, de sitter längs kanalen och diskuterar, tar en fika i Rosenkaféet, hittar en solig glänta och solar sig eller finner en liten bra plats för att läsa sin bok. I november 1878 kom det många besökare till Trädgårdsföreningen för då var det nya växthuset klart.
Som ett stort kristallpalats stod det nya stora vackra växthuset i parken och det var något av en sensation och göteborgarna bara väntade på att få komma dit och titta. Medveten om att intresset var stort, tog man en inträdesavgift, dels för att pengarna behövdes och dels för att minska på tillströmningen av besökare, men ”hela staden” vallfärdade dit. Växthuset står där fortfarande och ser vackert ut.
Långt från storstadens stress, mitt i Göteborgs centrum, ligger Trädgårdsföreningen i ett hav av grönska. Parkens signum har genom åren varit trädgård, rekreation och samvaro och är det fortfarande.
Bakom ett hav av grönska ligger Trädgårdsföreningen i Göteborg.
