På söndag har den nya säsongen av “24” (Robert Cochran & Joel Surnow, USA, 2001-) svensk premiär på TV400. Senast vi såg hjälten, Jack Bauer (Kiefer Sutherland), hade han blivit utsatt för ett dödligt virus, som det bara fanns ungefär en procents chans att han skulle överleva. Är någon förvånad över att han är frisk och välmående i denna den åttonde säsongen av serien? Inte jag i alla fall.
Häromdagen gick actionparodin “Den siste actionhjälten”(The Last Action Hero”, John McTiernan, USA, 1993) på en av mina filmkanaler. Filmen, som driver med den klassiska actionhjälten, är intressant främst av två anledningar. För det första är den en av Arnold Schwarzeneggers första filmfloppar. För det andra belyser den hur vansinnigt osannolik actionhjälten är. Detta blir intressant när man tittar på Jack Bauer, som måste vara TV- och film-historiens segaste actionhjälte. Släng dig i väggen Rambo!
I vanlig ordning presenteras vi direkt för ett antal konflikter. Denna gång handlar det om kärnvapen, ett mystiskt förflutet, en arabstat (namnet på staten nämns, som vanligt, inte) och slutligen ett helt vanligt mordförsök på en högt uppsatt politisk ledare. Och i vanlig ordning sätts vår hjälte, Jack Bauer, i händelsernas centrum. Allt som allt verkar det hela vara upplagt för en helt vanlig säsong av “24”. Den enda skillnaden är att Jack Bauer nu är morfar!
Även om det ser ut som att vi kommer att bjudas på en helt vanlig säsong av “24”, vet jag att jag kommer att följa säsongen till och med det sista avsnittet. För även om serien är en enda lång flaggviftning av den amerikanska flaggan, kan jag inte låta bli att ryckas med i denna spännande serie. Det lite roliga med detta flaggviftande är att Kiefer Sutherland inte bara är kanadensare, utan att han dessutom är barnbarn till den socialdemokratiska partiledaren Tommy Douglas. Så när Sutherland, i intervjuer, påstår att serien bara ska ses som underhållning, är jag i alla fall till hälften beredd att tro på honom.
Jag känner däremot att jag måste rynka lite på pannan åt producenterna av serien. Jag har nämnt det här förut, men jag vill ändå nämna det igen. I USA gäller lite andra regler än i Sverige angående vad som får visas i TV. Nakna kroppar, levande som döda, får inte visas. Och man får inte säga vissa svordomar, vilket är anledningen till att vi får höra Jack Bauer yttra den relativt milda svordomen “Dammit!” ungefär hundra gånger varje säsong. Däremot är de amerikanska reglerna mycket mildare när det gäller våld. I det fjärde avsnittet av den nya säsongen får till exempel en man sin hand avsågad. Detta tycker jag är lite väl brutalt, till och med för att vara “24”.
Serien sänds numera i betalkanalen TV400. I USA sändes de fyra första avsnitten i dubbelavsnitt under två dagar. TV400 kommer att sända dubbla avsnitt under den första tiden, tills de ligger en vecka efter USA. Därefter kommer de att sända ett avsnitt i veckan. Varför TV4 har valt att sända denna spännande actionserie i någon annan kanal än i huvudkanalen TV4 vet jag inte. Det kanske är så att de ska kunna sända fler av sina realityprogram om överviktiga människor som ska gå ner i vikt och hundar som ska lära sig lyda. Eller så kanske de har förstått att många, som jag, har tröttnat på att se program om överviktiga människor som ska gå ner i vikt och hundar som ska lära sig lyda. Det hela kanske bara är ett trick för att få oss att köpa de där extra kanalerna. Tricket har i så fall lyckats på mig.
