– Fram till idag tycks det som utlovats officiellt inte äga rum i verkligheten, sade IOK:s taleskvinna Giselle Davies som svar på frågor om de oanvända protestparkerna vid en pressinformation den 20 augusti.
– Givetvis skulle vi välkomna att områdena verkligen användes, sade Davies.
Peking meddelade första gången i juli i fjol att man skulle inrätta parkerna, i vad som verkade vara en eftergift till anklagelserna om att Kinas människorättssituation förvärrats snarare än förbättrats i tiden före OS.
Xinhua, Kinas officiella nyhetsbyrå meddelade att minst 77 ansökningar från 149 personer som velat protestera i de tre tilldelade zonerna har mottagits hittills. Samtliga har avslagits.
Anledningen till att 100 procent av ansökningarna nekats har blivit föremål för en ny kontrovers vid spelen. Organisationskommitténs vicepresident, Wang Wei, förklarade att ingen har behövt använda parkerna eftersom alla problem har lösts genom framgångsrik medling.
Wang sade att organisationskommittén var ”glada att höra att många av de 77 fallen lösts…genom dialog och kommunikation.” Han tillade:
– För de som vill protestera räcker det med att deras problem lösts.
Wangs påståenden motsägs av de rapporter om personer som tänkt demonstrera men fängslats och hotats när de ansökt om tillstånd.
Ett slående exempel är det som hände denna vecka, när två kvinnor i 70-årsåldern dömdes till ett års ”omskolning genom arbete” för att de försökt få tillåtelse att demonstrera i en av parkerna. Kvinnorna vräktes från sina hem i Peking år 2001 när man byggde nya bostäder.
Wu Dianyuan, 79, och Wang Xiuying, 77, besökte Pekings kommunala allmänna säkerhetsbyrå fem gånger inom loppet av två veckor för att ansöka om tillstånd. Under sitt senaste besök informerades kvinnorna om att de dömts till ett år i arbetsläger för ”störande av den allmänna ordningen” och fråntogs därför sin rätt att demonstrera.
En reporter frågade om parkerna liknade kampanjen ”Låt 100 blommor blomma”, där Mao bjöd in intellektuella för att komma med förslag och kritik av kommunistpartiet utan att frukta repressalier. Wang Wei, vicepresidenten för organisationskommittén, svarade att det här var annorlunda eftersom vad Mao försökte var att ”låta alla uttrycka sin uppfattning”.
Men Mao Zedongs ”Låt 100 blommor blomma”-rörelse 1957 var i själva verket ett trick för att locka ut oliktänkande, och följdes av en massiv förföljelsevåg mot dem som kritiserade partiet.
I ett brev till partiets ledare på provinsnivå förklarade Mao att hans egentliga avsikt var att ”lura ut ormarna ur sina hålor” genom att öppna dörren för kritik. Händelserna finns beskrivna i detalj i Epoch Times artikelserie ”Nio kommentarer om kommunistpartiet”.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/n2/china/ioc-blasts-beijings-empty-protest-parks-3175.html
